Inlägg från: amalie79 |Visa alla inlägg
  • amalie79

    BF Januari 2016 :)

    mirakelspektakel skrev 2016-01-19 20:26:23 följande:

    Vet inte hur klok jag är egentligen, men jag har som sagt gått igenom ett par depressioner så jag vet en del om hur det är att gå i mellan ytterligheter och tro att allt är super, tömma hela veckans energi på en dag och sen vara helt svart/dränerad på energi i flera dagar efteråt.

    Jag tycker att du ska ta ett snack med din sambo, speciellt så här i början så tycker jag att det är väldigt magstarkt av honom att tycka att han ska vara iväg på killarnas träning 4 dagar i veckan, samtidigt som han lovat att du ska få egentid och att ni ska ha delat ansvar? Dessutom har han vart den drivande i att ni ska skaffa barn! Förlåt mig om jag låter väldigt hård nu men hur f-n tänkte han då?!!!!!!!??? Så han tänker bara träffa sin nyfödda son 3 kvällar i veckan om inte du orka följa med på  träningarna? Jag hade vart vansinnig! Jag tycker att det räcker gott och väl att min sambo och mina bonusar kommer gå på familjeträning på tisdagar...


    Jag vet inte hur han tänkte, men vet att han kommer slita röv för att få det att bli så men jag tror inte han kommer orka, eller ens hinna med. Har försökt säga samma, men sen när det blir utomhusträningsr mm så blir det lättare. Vi får se helt enkelt. Är mest rädd bli uttråkad när man är så mycket ensam men vill inte tjata en massa nu vi får se hur det funkar!

    Tydligen ska mamman ta en del av träningarna nu igen så vi får se. Sen tror jag han tänker sig att skjutsa dem o sen inte alltid stanna kvar utan fixa handlande och så. Farfar kommer hjälpa till med.
  • amalie79
    mirakelspektakel skrev 2016-01-19 21:54:43 följande:

    Jag förstår verkligen din rädsla. Den är helt befogad, kul att sitta själv med ett spädbarn 4 av 7 kvällar i veckan. Självklart kan du ju hitta på saker med Arvid men det är ju inte så troligt att man orkar göra det mer än i undantagsfall med en lite bebis. Har man dessutom redan suttit hemma hela dagen så har man ju ett socialt behov med. 

    Jag har lite svårt att fatta hur träningarna funkar för er. Hos oss så går äldsta bonus själv till fotbollsträningen efter fritids och yngsta bonus turas föräldrarna om att att ta hela gänget till fotbollsträningen efter fritids. Så då blir det bara att hämta dem när de är klara. Helgträningarna brukar vi köra ena vägen men sen köra samåkning den andra. Matcher stannar vi oftast och tittar på om vi inte ordnar med samåkning med någon annan (men det är ju max en gång i veckan) Äldsta bonus kan egentligen ta sig till och från träningen själv speciellt efter att han får cykla till skolan själv i höst. 

    Har ni långa avstånd till träningarna? Eller är det så att din sambo känner sig tvungen att någon vuxen måste vara med och titta på bonusarna? Jag skulle ev köpa konceptet varannan vecka men inte alls varje vecka, jag tror inte ens att jag hade accepterat det innan det fanns en liten bebis. 


    Äldste kommer åka själv till träningen efter jobbet och möta sambon där- hans träningar är alltså i hallen där sambon jobbar.

    Yngste kan inte åka själv ännu utan behöver skjutsas. Vi bor ju tyvärr i ett område där de inte får åka ensamma till och från träningar osv, det är helt enkelt inte tillräckligt säkert för det.

    Ibland får han ju såklart vara med och titta men krävs Ju inte jämt. Tror han tänker att han kan ta med oss och vi gör något under tiden osv. Funderar också på om ekonomin på sikt tillåter en bil till...

    Jag har inte haft så stora problem med det innan då jag varit iväg på grejer eller bara tagit det lugnt hemma. Jo ibland när yngste fortfarande krävde passning. Nu är ju även han ganska självgående hemmavid.

    Dessutom ska sambon döma lite handboll under våren men det hsr vi kommit överens om tillsammans för det har vi nytta av ekonomiskt, föräldraledighet tär ju på ekonomin.

    Men får se det som att våren är på väg, Arvid växer, min mamma vill umgås mycket med oss, osv. Sen kommer sommaren, uppehåll i idrotten och sen är det sambons tur att vara hemma. :)

    Vi får pröva oss fram. Allt hänger ju på hur Arvid blir också!
  • amalie79
    mirakelspektakel skrev 2016-01-19 22:42:07 följande:

    Jag hoppas att du inser att du är fantastisk som ställer upp på det hela. Och framför allt så hoppas jag att han fattar det! Förstår att det blir lite bökigare om det inte är möjligt för barnen att ta sig själva pga området, det finns ingen möjlighet till samåkning i vart fall på mammans vecka? Som du själv sa så kommer det bli bättre med innebandy än hockey (att din man kan jobba medan sonen tränar låter ju iaf effektivt).

    Det mesta går ju att lösa om man vill. Och jag är säker på att ni tillsammans kommer hitta en lösning som fungerar för er, men jag kan verkligen förstå att det känns hopplöst när man är på ett väldigt mörkt ställe och tittar på det hela därifrån. Speciellt om din sambo dessutom ska döma handboll samt spela tennis och ev träffa någon kompis ibland... Så tro verkligen inte att du är galen!

    Vilken tur att farfar ställer upp ibland och jag hoppas verkligen att din sambo kräver att barnens mamma tar hand om sina veckor.


    Tennisen är inte så ofta iaf och handbollen kan han bestämma själv lite grann.

    Ja han säger det ska funka så då får det göra det.

    Samåkning kanske är ett alternativ när de lärt känna fler just nu är de ganska nya båda två.

    Att mamman tar hand om träningen sina veckor kommer aldrig att ske, inte helt och hållet.
  • amalie79
    Eleonor01 skrev 2016-01-20 09:51:46 följande:

    Äntligen sitter jag å klockar värkar! 7 min å jag var välkommen till förlossningen om jag ville för sonen kom som en raket förra gången. Värkarna avtar dock när jag e uppe å går.... Det gjorde de faktiskt förra gången också inne på förlossningen. Gasaaahhh!!! Komsi komsi lilla tjejen!!!


    Woo hoo då blir det nog bebis!
  • amalie79

    Och så blev Arvid snorig då. Vi fick rådet att åka akut igen av 1177 så det gjorde vi igår kväll igen. Såklart kom massa sjukare barn och vi blev hela tiden nedprioriterade så vi var kvar l sju timmar. Enda bra var att vi fick träffa samma läkare som häromkvällen, så vi behövde inte göra om alla prover. Ingen feber men han fick näsan spolad och så fick vi med oss grejer hem o har spolat honom två gånger själva.

    Jag vet att han inte är jättesjuk och att vi har tur osv, det kom en storgråtande mamma där i natt och massa sjuka barn som såklart ska gå före oss och jag vet att man inte får sova när man har en sådan här liten bebis men jag är så ledsen och trött nu.

    Har svårt att sova när han sover på dagarna, ibland gör jag det men känns som jag inte sovit sen han kom typ. Inte för att jag trodde man skulle få sova hela natten på ett bra tag men hur det känns att vakna varannan timme hela natten för att han är hungrig och han är klarvaken mellan 23-03 som denna veckan och bara äter, då vill jag bara sluta amma. Särskilt som jag inte gillar det helt o hållet, vänjer mig inte vid det där illamåendet när han suger tag.

    Han är så himla gullig men det känns som han äter upp mig, fysiskt och mentalt ibland. Vilket väl antagligen också är helt normalt och kommer och går.

    I natt la jag honom ifrån mig i sin egen säng, med huvudändan nära min. Kändes rätt ok och framförallt att få sova med sambon igen, att ha honom i rummet får mig att slappna av, jag behöver inte ansvara för Arvid själv.

  • amalie79
    himw skrev 2016-01-20 17:22:07 följande:

    Det måste jag kolla- har mest läst och fascinerats av att läsa om förlossningen ur ett medicinskt perspektiv.

    Åh, så himla skönt! Vi kompletterar också med ersättning på kväll och natt då jag inte har tillräckligt för att hålla henne mätt och hon snuttar och snuttar och snuttar på nätterna. Jag går bara promenader ute och hoppas i hemlighet att vi inte ska träffa nån som vi känner så jag slipper säga att de inte får dyka ner i vagnen med ansikte eller händer och helst hålla sig 2 meter ifrån- är så livrädd för att hon ska bli sjuk! Vi har pratat om hur fasiken ni med syskon gör- det måste vara så jobbigt! Mentalt utröttande kan jag tänka mig.

    Jag har lite svårt att dra gränsen vart jag blir panikbeskyddande och vart vanligt vett är- men jag litar inte en sekund på andra människor utanför den närmsta familjen som får tvätta händerna och sprita dem under mina maniska förmaningar :)

    Inget handspritande- inget bebisgos :)

    Vi har fått en jättegullig BVC-sköterska och öppna förskolan verkar jättebra men guuuud så tråkig miljö- det ligger precis vid Kalmarsundsskolan och fy vad tråkigt! Asfalt och parkering som skolgård- hemskt!

    Jag trodde inte att det fanns BVC i Lindsdal- men vad skönt att ha det så nära. Föräldrargrupp har jag inte hört något om- har ni fått någon?

    Clara växer och står i så jag hinner knappt med :) min mamma har varit här i två dagar och bebisgosat och visst måste man få tycka att det är helt underbart att få vara ensam med sina armar?

    Jag har hunnit göra så mycket och inte behövt springa ner och panikslänga i en maskin tvätt utan stått i godan ro och vikt tvätt, lyssnat på musik och varit ensam. Precis vad jag behövde efter konstant ammande och vyssande sen pappan började jobba igen. :)


    Jag tyckte jag hade en bra inställning till det, lagom liksom, vettigt folk hemma på besök, bara friska såklart, osv. Har varit bland folk med honom vid ett tillfälle, höll syskonen hos farmor och farfar för att de var sjuka när vi kom hem.

    Vad hände? Jo både sambon och jag blev jätteförkylda. Och Arvid blev snorig, men han har ingen feber och vi spolar näsan på honom efter besök på barnakuten. Så det verkar positivt.

    Min poäng: man kan skydda dem, men inte mot allt.
  • amalie79
    Eleonor01 skrev 2016-01-20 22:14:15 följande:

    Hälsningar från oss <3 två timmar på förlossningen sen blev det en raket. Latensfasen hemma därför det bs lite oregelbundet. Vs öppen 3 cm när jag kom in kl 17 å hon föddes 18.58 :)


    Grattis! Söt som en karamell Ju!
  • amalie79

    Min lille korv tuttar hela kvällen. Vi sitter och kollar på tv så det gör ju ingenting alls. Sen tar sambon honom medan jag går och duschar.

    Det går sådär att få honom att ta nappen. Men tror sambon ska få träna på det för hos mig vet jag ju vad han väljer! När vi vet att han är mätt.

    Blir som sagt så frustrerad, han vill ligga vid bröstet men suger tre tag, släpper och skriker till eller somnar. Sen gnyr han och Både vill och inte vill. Kanske är det det att mjölken ör tunnare? På dagarna har han ju mustasch när han kommer upp :)

    Han behöver ju ingen ersättning för vikten, BVC tyckte jag skulle testa att pumpa om sambon vill ge flaska på kvällen natten så ska pröva det.

    Förkylningen verkar under kontroll, jag är mycket bättre, Arvid är feberfri o lite snorig men vi suger och sprayar o har slappat hela dagen.

    Mannen har erkänt sig besegrad, det har satt sig i lungorna igen och han ska gå och andas kortison imorgon.

    Hoppas Arvid får sin mammas immunförsvar och kärnfriska gener och sin pappas lugn och tro på att allt går att lösa:)

  • amalie79
    mirakelspektakel skrev 2016-01-21 00:46:09 följande:

    Skönt att du och Arvid mår bättre. Hoppas manen din också kryar på sig snart.


    Och nu sover Arvid och jag kan inte sova. Det går inte att sova när han sover, sov en stund i kväll men nu är det kört.

    Och då i mörkret kommer allting man inte vill tänka på. Jag vill sova. Sova mer än två timmar på natten. Det är grinigt och otacksamt att säga så men jag är så trött att jag inte är trött längre. Ingen mening att sova för han vaknar snart ändå.

    Jag hatar att ligga kvar med persiennerna nere när klockan är 11 på förmiddagen.

    Men jag älskar honom. Som i eftermiddags var det så mysigt, han sov middag på min arm i sängen.

    Du har rätt i att jag måste prata med den där psykologen igen. Jag vill bli nöjd och glad. Nöja mig med honom just nu, för han behöver mig nu. Men jag vill så mycket annat också. Precis som jag var tvungen att acceptera att förlossningen skulle komma vare sig jag ville eller inte så måste någon hjälpa mig acceptera att det här är mitt liv just nu.

    Försökte lyfta frågan med föräldraledighet med sambon men inser att det kanske inte är läge just nu. Att man kanske kunde minska heltidsledigheterna lite för oss båda. Kanske kunde få börja jobba någon dag i veckan lite tidigsre. Jag tror jag skulle må bra om jag fick lite grann av allt. Men inte läge nu, han tycker vi ska hålla oss till planen. Detta måste sätta sig först, jag måste testa att vara ensam och föräldraledig ett tag.

    Lille korv, jag vill att det ska räcka med dig. Jag vill vara världens bästa mamma för dig. Men det är jag inte när jag ligger varm och svettig och bara gråter i mörkret.

    Förlåt mina inlägg men allting är verkligen ytterligheter just nu. Ska ta kontakt med psykologen i veckan igen.

    Grattis till alla fina bebisar i tråden! Snart är alla här, vad hände liksom:)
Svar på tråden BF Januari 2016 :)