• Sön 18 okt 2020 16:12
    448835 visningar
    2459 svar
    2459
    448835

    Avsaknad av spermier

    mooonwalker skrev 2020-10-17 15:59:35 följande:

    Hur går det för er? Har du gjort någon ny återföring?


    Det händer inte mycket. Gjort återföringar två månader efter varandra nu men blev inte gravid, blir en till chans på fredag(då sätts ett nytt ägg in). Således är det tionde återföringen för oss snart. Vi har två ägg kvar i frysen innan vi blir tvungna med IVF 3. Hoppas såklart att någon av dem är rätt.
  • Mån 19 okt 2020 07:02
    mooonwalker skrev 2020-10-18 19:31:07 följande:

    Vad tråkigt! Men skönt att ni ändå har ett helt försök till om de ni har kvar inte fungerar. Men tre återföringar kvar på andra försöket är ju inte dåligt, hoppas verkligen att det funkar! Och du har ju varit gravid tidigare, så du vet att det går! Är era embryon odlade till blastocyster eller vilken dag frystes de ner?


    Ja än är det inte kört. Numera har vi hållt på så mycket så det är mer på rullande band vi gör det, inte så mycket känslor inblandat längre. Konstigt nog. Man har blivit lite "mätt" på alla försök.

    Det är som du säger, jag har ju lyckats bli gravid förr. Det är jag inte orolig för heller, snarare hur länge jag ska få vara det som är bekymret som ibland etsar sig in i tankarna. Vi har blastocyster i frysen.
  • Mån 19 okt 2020 14:17
    mooonwalker skrev 2020-10-19 12:37:29 följande:

    Jag förstår precis vad du menar. Vi har ju försökt så många gånger att jag nästan hade givit upp. Och att inte veta hur många försök man måste göra är verkligen terror!

    Bra med blastocyster! Helt fantastiskt att ni fick så många till frysen.


    Ja det är alltid nån som förstår en i de här sammanhangen. Skönt det! Vore så himla bra om man kunde få en liten snabbtitt in i framtiden, så att man inte gör det här förgäves.
  • Sön 22 nov 2020 14:23
    eimreps skrev 2020-11-22 12:58:06 följande:

    Hej,

    Jag är en kille, runt 30 år, och ny i denna grupp. Har under några dagar hittills hunnit läsa till sida 91 av 250 sidor och läst både positiva och tråkiga nyheter. Kommer fortsätta att läsa mig igenom resten av sidorna, så spännande att följa eran resa som jag och min sambo ska snart också göra.

    Jag och min sambo började utredningen nyligen och för en månad sedan lämnade jag första spermaprov som jag fick besked om att de inte hitta någon sperma alls. Nu har jag blivit remitterad och fått tid hos en specialist om några veckor. Jag är självklart nervös och hoppas att de hittar någonting. Jag har syskon sedan tidigare som har barn och det känns så orättvist och tråkigt om jag inte skulle kunna få egna barn.

    Men till dig som är kille eller eran sambo, vet ni något om hur mycket de får ut i sin utlösning? Är det normal mängd men ändå noll spermier? Jag har upptäckt att om det går ca 2 dagar från senaste utlösningen så kommer det inte ut mycket (det var även då jag lämnade provet) medan om jag väntar i ca 3-4 dagar kommer det ut mer men oklart om det innehåller någon spermie då. Jag har i alla fall planerat att ha utlösning 4 dagar innan provet ska lämnas.

    Ni som har fått diagnosen Klinefelter syndrom, vad har ni för symtom eller tecken från syndromet? Själv har jag inga tecken som skulle göra att jag misstänker det (är hårig som fan, har och kan bygga muskler, tycker jag har normala testiklar, .

    Jag tog privat egna prover på bl.a FSH, testeteron och sköldkörtel. FSH var en aningen hög, 23 (referensvärdet är 1,3 - 18) och LH 9,0 (referensvärdet är 1,5 - 9,3) medan testosteron och SHBG var inom normalvärdet. 

    Förlåt för så många frågor! 


    Hej och välkommen hit!

    Jag minns inte vad för mängd min sambo har men vi upplever att det är ganska lite i alla fall. Jag hittade hans provsvar. Vet inte om det säger dig så mycket, men i min sambos fall hittade man massor med spermier efter ingrepp.

    Han hade:

    Testosteron 17,5 (inom referensvärde)

    LH 7,8 (inom referensvärde)

    FSH 1,96 (inom referensvärde)
  • Lör 20 feb 2021 17:02

    Halloj!

    Här går det dåligt. Är uppe i fem missfall nu och ska starta IVF nummer tre om en vecka. Så jag fortsätter väl helt enkelt vara det där specialfallet som tycks behöva kämpa på lite mer. Än är det inte över, men klart trött på detta nu

  • Tor 4 mar 2021 20:55
    Ontopic skrev 2021-02-21 21:22:59 följande:

    Heja dig!! Förstår att det måste kännas som att gå i motvind men fasen vad härligt att läsa att ni inte ger upp!


    Man har inget val när viljan är starkare än orken
  • Fre 5 mar 2021 07:49
    Ontopic skrev 2021-03-04 21:05:42 följande:

    Det är så jäkla starkt! Man ska inte ge upp när man kämpar för att nå ett mål. Jag håller tummar och tår för er!!


    Tack!
  • Tor 15 apr 2021 12:01
    askyfullofstars skrev 2021-04-15 11:04:56 följande:

    Hej tjejer! Hur mår ni?

    Häromdagen drömde jag att jag och maken gick isär. Träffade därefter en ny man som också var steril och saknade spermier. Jag ba: men det är inga problem alls!

    Shit, har så svårt att tänka mig att bli gravid på ett ?vanligt? sätt nu efter dessa två resor. Nu är det inte länge kvar tills lillasyster förhoppningsvis joinar oss (v.31). Längtar sååååå!!!!


    Men gud vilken konstig dröm. Haha men jag håller med dig, man har verkligen accepterat och normaliserat hur man själv "gör barn" det är liksom inget konstigt längre.

    Så nära till lillasyster, hur mår ni?

    Själv så har vi gjort IVF 3, fick fyra ägg till frysen och ett i livmodern.

    Plussade i mars, men fått mycket blödningar, kraftiga och med klumpar och hela faderullan. Var därför på ett tidigt ultraljud i veckan och fick se till min förvåning - en liten klump med hjärta som slog. Däremot var den för liten för tiden och HCG är inte skyhögt. Så det blir kan mycket väl bli missfall snart. Ska in igen och titta på måndag. är okej med det, att gå i flera veckor och inte veta om jag fått missfall eller ej var klart värre. Nu vet jag liksom lite mer, hoppas på det bästa men förväntat mig det värsta just nu.
  • Tor 15 apr 2021 22:12
    askyfullofstars skrev 2021-04-15 12:33:33 följande:

    Men åh, kära du! 4 ägg till frysen var dock inte dåligt resultat. Får du något svar på varför du får missfall? Får du några mediciner som blodförtunnande eller annat som hjälper dig att behålla embryon? Är det med din makes spermier?

    Jag hoppas verkligen du får positivt besked på måndag. Uppdatera gärna!!


    De har inte hittat någon anledning till mina missfall. Får inte någon medicin pga det.

    Och ja det är med min mans spermier(som legat frysta efter resa i typ tre år) så tinar dem upp en omgång lite då och då. Sjukt att det funkar.

    Tack för hoppet

    Nu kanske du kan svara på hur ni mår?
  • Mån 19 apr 2021 15:47

    Hej!

    Nu har vi fått missfall för sjätte gången. Vi hade ju turen att hitta spermier via tesa. Men nu misstänker gyn starkt att min sambos spermier inte är bra, därför att han bär på en missbildning själv och således kanske för den vidare.

    Hon tyckte att nästa steg för oss är insemination med donerade spermier. Hur har man det samtalet med sin partner? Har ni något tips till mig, om hur jag kan formulera mig eller tidsram för att han ska få bestämma sig om han vill det eller inte?

    IVF kliniken ska ge sitt utlåtande på torsdag om vad de anser är rätt väg. Men det lutar alltså åt donerade spermier för vår del.

    Vet att vi hade den här diskussionen under den tiden vi inte visste om vi skulle hitta spermierna eller ej, men nu ska vi alltså diskutera detta igen. Har ni tips och råd? Vill inte pusha eller så, men samtidigt vill jag ha barn med honom.

  • Tis 20 apr 2021 04:57
    +1
    SvenOlsson skrev 2021-04-19 18:45:56 följande:

    Jag har en del erfarenhet av liknande situationer, sett ur flera perspektiv. Dels mitt engagemang att hjälpa andra förstås. Men också att vid ett halvårs ålder blev jag fosterhemsplacerad hos ett par, som adopterade mig när jag var tio år.

    De är den enda familj jag haft och ser min pappa som pappa med samma självklarhet som jag tror barn i andra familjer gör. Min biologiska far hade avlidit innan jag tog reda på vem han var, så jag kommer alltid ha bara en pappa.

    Jag tänker på det ibland, det där att jag inte är biologiskt släkt med min pappa, men det händer rätt sällan. Det är nog på samma sätt från pappas perspektiv, att han tänkte mycket på det i början men tänkte på det alltmer sällan allt efter som åren gick. På samma sätt som han är min enda pappa så är jag hans enda son och jag tror inte han hade viljat gå miste om att vara pappa fast han inte kan få egna barn


    Tack för att du delade med dig av dina erfarenheter fint att höra om er goda relation och dina tankar kring det under uppväxten.
  • Tis 20 apr 2021 08:17
    Anonym (Donatorer) skrev 2021-04-20 08:14:41 följande:

    Finns det någon här som varit i kontakt med bra spermadonatorer? Kanske finns det någon lista i tråden(som inte är creepet Sven)?


    Nej tyvärr.
  • Ons 2 jun 2021 15:25

    Hej igen. Om någon finns kvar här i tråden?

    Jag skulle behöva er hjälp, eller snarare, era mäns hjälp!

    Min sambo funderar mycket på hur det kommer kännas den dagen när bebis kommer, han är rädd för anknytningen. Jag frågade om han skulle vilja höra hur andra män upplevt det. Vilket han skulle vilja höra mer om. Och därför frågar jag er. Kanske kan ni berätta något? Eller er man, om känslorna kring att bli pappa med donerade spermier. Tror det skulle hjälpa min sambo lite. Om ni vill

    Vi börjar förmodligen med IVF med donerade spermier efter sommaren.

  • Ons 2 jun 2021 21:16
    Ontopic skrev 2021-06-02 19:56:43 följande:

    Jag är kvar då och då och tittar om det är någon som skrivit i tråden! Min sambo var redan från början positivt inställd till hela donations grejen.. så för honom var det liksom inget han tänkte på. Är din sambo orolig för att barnet inte skulle kännas som hans? Jag tror att oron innan som man kan känna, eller tankarna man har försvinner den dagen barnet väl är fött. För min sambo finns det inget annat barn i världen.


    Hej! Allt bra?

    Ja, han är rädd för att inte känna att det är hans. Jag tänker att någon annan man måste ha känt den oron innan och kanske minns hur det var sen när bebisen kom.
  • Sön 6 jun 2021 11:34
    Ontopic skrev 2021-06-02 21:56:51 följande:

    Det är bra med oss. Hur är det med er? Hur känner du inför möjlig donation? Det kan vara så att min sambo tänkte saker han inte sa, för jag var inte lika positiv som han till en början. Att han liksom inte ville göra det ?värre?. Hur eller hur så försvann alla tankar kring det som kunde oroa en när hon hade kommit!


    Skönt att höra! Här är det rätt bra med. Donation känns som en frisk fläkt med mer möjligheter och mindre hjärtesorg. Vi är hoppfulla.

    Tack för du delar med dig om hur ni känt, alla upplever verkligen allt så olika. Det är svårt att hitta berättelse genom processen som kommer ifrån männen, men har lyckats hitta några instakonton som sambon kan följa. Han känner sig lite ensam om "oron" fortfarande.
  • Ons 7 jul 2021 15:12

    Nu har vi bestämt att vi lämnar våra befruktade ägg i frysen. Efter sommaren börjar vi processen mot IVF med donerade spermier istället. Känns hoppfullt!

  • Fre 29 okt 2021 10:34
    mooonwalker skrev 2021-10-29 10:16:32 följande:

    Hej allihopa!

    Jag gissar på att det finns några av er "gamla" som fortfarande tittar in här då och då. I maj föddes min son, så han är nu ca 5,5 månader. Jag kan inte riktigt förstå att allt verkligen gick vägen för oss. Jag tror att vi började aktivit försöka få barn 2015, började med utredningen 2016 och att jag sedan började skriva här 2017. Sex år senare sitter jag nu här äntligen med min lilla prins. Vi gjorde ju tre IVF försök (med micro-tese) i offentlig vård, fyra inseminationer med donerade spermier i privat vård innan vi åkte till Göteborg (Carlanderska) och gjorde IVF och TESA. På andra privata IVF-försöket lyckades vi och vi har till och med ett embryo kvar i frysen. Vår son har verkligen blivit en perfekt liten blandning mellan min man och mig.

    Jag ville bara ge en liten uppdatering och hoppas verkligen att ni som fortfarande kämpar en dag lyckas vare sig det blir med egna eller donerade spermier!

    Kram!


    Hej!

    Härligt att få läsa. Äntligen på andra sidan om allt elände, måste vara fantastiskt!

    Vet inte vilka som fortfarande kämpar här förutom jag, helt ärligt. Men kanske tittar någon annan "gammal räv" in också med en liten uppdatering
  • Tor 23 dec 2021 11:41
    Familjekliv skrev 2021-12-23 09:58:44 följande:

    - Tid inbokad på Anova. Nytt spermaprov ska tas och blodprover. Vad är bra/dåligt här? Vad ska vi ställa för frågor? Visst var det FSH som inte skulle vara för högt? Och om det skulle vara det - är det kört då?


    Resten kommer här:

    Jag skulle ställa de frågor du ställer här, till dem - för att få säkra svar från en läkare. Jag tror inte att det behöver vara helt kört pga. Om FSH skulle vara utanför normala värden men det önskvärt att hamna inom det normala, såklart. Men inte kört, kan däremot påverka mängden spermier.

    - Inga tecken på Kleinefelter, inte ett enda symtom.

    Läkarna kommer undersöka honom för att titta efter symtomen också. Låter positivt att er undersökning verkar komma med en normal anamnes

    - Vi har inga problem med pengar. Om ni hade haft en bra budget, vilken väg hade ni tagit då?

    Det beror på hur stressad man är över väntetiderna. När vi gjorde Tesa/pesa var det ingen lång väntetid. Därför var det aldrig några frågetecken om hur vi skulle gå vidare, om väntan känns okej för er så hade jag gjort det via länet. Skulle det däremot visa sig att microtese blir aktuellt så skulle jag nog betalat det ur egen ficka för att slippa vänta, kanske till och med signa upp sig på det innan man gjort Tesa(om det går) För att vara igång, och isåfall tacka nej om det inte behövs.

    - Hur stora är oddsen att man hittar spermier nu? Vad ska jag förvänta mig? Ett rent helvete? Hur mycket ska jag våga hoppas?

    Det känns som ett lotteri! Det kan verkligen gå hur som helst. Jag vet inte vilket scenario du mår bäst av att föreställa dig? I slutändan kan man nog inte förbereda sig inför det värsta resultatet. Minnet av när jag själv stod där ovanför min sambos huvud och väntade på om de där röret innehöll några spermier eller inte. Det är en stund jag aldrig glömmer. "Okej, hur gör jag nu när de berättar att inga spermier finns. Gråter jag? Nej jag håller det inom mig, jag får gråta sen." Tänkte jag. Jag valde att föreställa mig det värsta, jag tror inte det gjorde någon skillnad egentligen. Förutom att jag då blev otroligt överraskad när det fanns flera miljoner spermier där innanför som aldrig skulle komma ut utan hjälp.

    Och min största fråga egentligen? Hur FAN hanterar man ett sånt här besked? Jag har varit sjukskriven sen beskedet och vill bara dö av sorg och kris. Jag fattar ingenting. Kan inte allt bara vara en mardröm?

    Det är så olika hur man behöver bearbeta detta otroligt jobbiga besked, det är en form av livskris med stora existentiella frågor som ska tas på allvar. Det viktiga är att låta känslorna ta plats men också att skapa stunder där det här inte finns, för att inte helt fastna i det stora mörka hålet som det lätt känns som om man fastnar i. I efterhand har jag själv funderat på hur jag hanterade krisen och inser att jag tidigt pressade min sambo på om han kunde tänka sig donator, och i efterhand får jag skuldkänslor för det, för frågan var så mycket större för honom än för mig -i slutändan. Han drogs också med stor ångest över att bli lämnad och att känna sig omanlig. Vilket var helt andra tankar och känslor än vad jag tänkte på, jag kände som du -en sorg över att kanske inte få se honom i vårt barn. Så mitt råd är att prata om känslorna och att man inte behöver förstå eller hitta lösningar på en gång, för ibland behöver man bara en kram och kärlek och känna att någon finns där. Men det är också viktigt att om man inte kan mötas eller upplever saker väldigt olika, eller är för bra på att trycka undan det -hitta en proffsig samtals kontakt som kan hjälpa en framåt. För mig var det i beskedet om inga spermier osm jag började öppna upp mig för mamma och systrar, jag behövde berätta vad som hänt och vad som kunde hända - gång på gång. Och slutligen, allting som händer kommer i sinom tid sättas i ett perspektiv till mycket annat och det här som ni upplever nu, det kommer inte alltid att kännas såhär tufft. Det kommer lösa sig på något sätt.

    Slutligen. En stor stor stor stor cyber-kram såklart!!
  • Mån 18 apr 21:10

    Hej!

    Här är vi nu, sex år efter att vi bestämde att vi ville ha barn. Först fick vi svaret att sambon hade obstruktiv azospermi, vid ingreppet hittades miljoner spermier som frystes in inför kommande IVF. Åren gick, vi gjorde en IVF, sedan en till, en tredje. Tre IVFer som gav oss 12 försök med insättande av befruktade ägg, där sex av dem blev graviditeter som alla slutade i missfall. För ett år sedan satte jag ner foten. Jag orkade inte genomgå fler missfall, utredningen sa att allt såg bra ut, att vi hade haft otur. Men jag vägrade tro att sex missfall var otur. Vi vände oss till livio, där vi bestämde oss för att gå vidare med en spermie donator, även om min man hade miljoner spermier. Även om vården sa att vi visst var kapabla att bli gravida med våra egna gener fullt ut. Vi lämnade tre av våra ägg i frysen på gamla kliniken och påbörjade IVF nummer 4 med donator. Efter tre insättningar(alltså 15de totalt sedan sex år tillbaka) är jag nu gravid, i skrivandets stund är jag gravid i vecka 16. Denna tråd började för mig som ett sätt att ventilera chocken med inga spermier, till lyckan av miljoner, till missfall på missfall för att slutligen ändå hamna i en situation där donator blev vårt val. Kan man säga att man hunnit med en hel del? Summan av kardemumman: nu kanske det blir bra! 

  • Tis 19 apr 05:24
    askyfullofstars skrev 2022-04-18 22:22:23 följande:
    Stort grattis! Som ni kämpat på! NU är det er tur!!!! Kramar 
    Jaaaa, det får fasiken vara vår tur nu! Annars vettetusan vad man gör. Tack så mycket för gratulationen kram!! 
Svar på tråden Avsaknad av spermier
Logga in
Bli medlem
Medlemsregistreringen är tillsvidare avstängd mellan 00:00 och 07:00. Vänligen återkom senare.