Han delar sovrum med sin dotter!

Jag har med delat rum med mitt barn och Jag bara har varannan vecka. Har velat träffa barnet varje sekund typ. Sen kan det ju va att när ni börjar bli mer seriösa så kanske dottern bytar rum. Saker kan ändras vet du, bara för att det är så nu så betyder ju inte det att det alltid kommer vara så. Se inget konstigt alls i att sova i samma rum. Dottern kommer nog säga till när hon inte vill mer.

Det där löser sig  om/när ni blir seriösa och börjar träffas och sova över även i barnveckorna. Då börjar dottern sova i sin egen säng i sitt eget rum de nätter du sover där. Om en par år börjar hon sova i egen säng oberoende av om pappa har någon ny eller inte.

Det är inte på något vis onormalt med en 8-åring i förälderns säng. Och med skilsmässobarn är det också att en veckas längtan efter den andra föräldern ska tankas upp/fyllas upp under veckan de är så då blir det ännu lättare att de sover i förälderns säng. I synnerhet om föräldern sover ensam och har en stor säng. Inget ovanligt alls, killen är inte konstig på något vis för det :)

Barn med sammanboende föräldrar brukar också vara snabba på att sova med föräldern i dens säng om den andra föräldern är borta någon natt.

Jag delade sovrum med min pappa när jag var runt 6-7 år iaf. Mina föräldrar är skilda och pappa bodde i en stor tvårummare från sekelskiftet, eftersom jag bara bodde där vv var det väl mest praktiskt att vi delade sovrum. När han flyttade till en annan tvåa flyttade han dock ut i vardagsrummet så jag fick eget sovrum där. Kunde visserligen gå ut och lägga mig i hans säng om jag drömt en mardröm säkert ända upp i tioårsåldern.

Hahaha... ungefär som när svenskarna ska åka kommunalt och dela utrymme, så långt ifrån varandra som möjligt. Hur trodde du att människor i fattiga länder bor?

Jag uppfattade det som att dottern sov i egen säng i pappans sovrum. Inte att de sover i samma säng. Men jag har kanske missförstått?

Hur som helst är det inget konstigt med varken sova i samma säng eller att ha varsin säng och dela sovrum med en 8-årig dotter.

Du och mannen har precis träffats så jag tycker det är lite för snabbt att redan måla fan på väggen, genom olust för "pyjamasparty", och en rädsla för uteblivet sexliv. Blir det allvar mellan er så kommer det säkert att ordna sig med sovplatser.

Är det så att du redan nu känner en allmän olust inför det faktum att han har ett barn som du periodvis kommer att få dela honom med, så tycker jag att du ska dra dig ur.

Fast det är klart, han kan ju vara pedofil. Det vet man ju aldrig...

Hade jag fått en trea när jag separerade hade jag också delat sovrum med min yngsta dotter som är 6 år.
Ser inget konstigt med det.

Alla kanske inte vill eller kan bo så stort att alla får ett eget sovrum.

Jag är själv uppvuxen i ett litet torp så för mig är det inget konstigt att bo lite mindre.
Pappa o mamma sov i bäddsoffa o jag i utdragssäng i vardagsrummet de första 7-åren av mitt liv. Efter det hade jag min säng i deras sovrum.

Delar de sovrum på grund av bristande bostadsyta eller annars bara? Tycker i alla fall att det inte är så konstigt om de delar på sovrum om de bor i en tvåa exempelvis. Om de bor i en större lägenhet känns det ju som en lite märkligare lösning. Men å andra sidan blir det enklare för honom att fixa till ett eget rum åt barnet om lägenheten är stor.

Håller med de andra här i tråden som säger att det är för tidigt att måla fan på väggen. Det är ingenting som säger att pappans lösning är tänkt som en permanent lösning. Barn växer och situationer förändras.

Tycker inte att du har skäl att brusa upp. Ta upp det för diskussion när er relation börjar bli seriös (om han inte redan själv då hunnit förändra upplägget).