Han delar sovrum med sin dotter!

Exakt!

nu är jag inte singel men när jag var singel och jag hade min dotter vv så hade jag en bäddsoffa i vardagsrummet som hon sov i och jag sov i mitt sovrum...förstår dig ts! det är hur man känner-känner man inte för att dela rum och eller säng med sitt barn gör man inte det och tvärtom.Det går att lösa även om man har en tvåa.Jag har aldrig känt att jag har velat ha min dotter i min säng oavsett om jag varit själv eller inte, har alltid känt att jag vill "koppla" av själv barnfritt i min säng har känt att det har varit viktigt för mig.Förutom om dottern varit sjuk eller drömt mardrömmar förståss annars så får hon sova i sin egna säng.Har man inte råd med mer än en etta så förstår man ju men..

du får prata med honom om hur du känner så löser det sig säkert

Du skriver att du nyss träffat mannen. Om hans familj hittills bestått av honom och hans dotter är det upp till honom hur han prioriterat bostadssituationen. De har kanske inte känt behov av egna sovrum då hon är så ung ännu och bara bor vv. Han väljer förstås vad han lägger sina pengar på.

Det finns enligt mig inget onormalt i det du beskriver (särskilt med tanke på bostadsläget i innerstan) och jag tror knappast han byter upp sig till en trea för någon han nyss träffat. Sitt lugnt i båten och låt dejtingen få ta sin tid innan ni kommer fram till om ni är rätt för varandra.

Bostadsfrågan kommer senare om ni vill flytta ihop och då bör ju du vara delaktig i hur ni prioriterar. Vill ni inte det så är det inte dina behov som ska styra hur stor lägenhet han har eller väljer att möblera den, utan främst hans och dotterns. Förhoppningsvis ingår ditt välmående i hans behov om ni skulle bli särbos.

Tolkar dock trådstarten som att du även undrar hur han tänker. Som du läst här så har FL-folket, som så ofta, olika åsikter. Enda sättet att få veta att fråga honom själv, men om du tror att han kan vara någon du verkligen vill satsa på råder jag dig att vänta lite till. En fråga om större bostad kan skrämma honom i att du vill gå för fort fram. Försök läsa av när han kan vara redo för en sådan fråga och börja i så fall med att fråga lite allmänt hur han tänker sig framtiden t.ex. med boende.

*hoppar, skuttar och jublar*
En till som tänker precis som jag!!!
Precis på pricken som du resonerar tänker jag.
Jag bor också som jag gör pga ekonomi, närheten till barnens pappa, närheten till kompisar och skola.

Senaste förhållandet var ännu svårare än varannan vecka. Jag har barnen varannan vecka, sover i vardagsrummet. Han hade minsta barnet lite oregelbundet då han jobbade skift, och det äldre barnet på heltid.

Oftast var jag hos honom större tiden av mina "barnlösa" veckor. Sex funkade väl. Det blev inget vilt sådant, men definitivt inte dåligt.

Det större barnet kunde vara ensamt, och då kunde han sova hos mig för de mer vilda varianterna

Däremellan tog vi oss tid för varandra. 

Nu tog det slut. Av helt andra anledningar.
Men jag ser det som positivt att leva som särbos. Man håller de nyförälskade känslorna längre så man inte ses hela tiden. Det är en härlig känsla när man känner att båda vill försöka smyga åt sig en halvtimme här och där.

Jag kommer absolut inte att ha bråttom att flytta ihop med en man. Och förhoppningsvis är den nästa mannen i mitt liv en bra far, som prioriterar sina barn på första plats och mig på andra.

Om den största rädslan du, TS, har är utebliven sex.... men då har ni ju varannan vecka att leva ut era lustar och däremellan... Hört talas om köket om natten, tvättstugan, toaletten?

Självklart väljer han vad han lägger sina pengar på och jag förväntar inte att han förändrar sitt boende för någon han nyss träffat. Det har aldrig varit på tal. Det jag har fört på tal är min tveksamhet till att fortsätta träffa någon när jag inser att det för lång tid framöver kommer innebära ett varannan-veckas-förhållande. För mig är det i längden ointressant. Jag vill mer än så. Flytta ihop är ju inget jag tar upp med någon jag känt i 2 månader. Särskilt inte om det finns barn inblandade. Nu vill han att jag träffar hans dotter vilket känns naturligt med tanke på att vi också börjat introducera varandra för varandras vänner. Kruxet med hans trångboddhet är ju att jag ser en problematik med att ens övernatta eller "provbo" när hans dotter är där. Jag är däremot helt övertygad om att han självklart har för avsikt att bo större när/om han flyttar ihop med en ny sambo och ev skaffar fler barn. Han är, liksom jag, uppvuxen i en större villa. Hans nuvarande bostad är nog ett resultat av en snabb skilsmässa men knappast en hållbar lösning på sikt.

Alltså sorry, med risk för att låta dryg, men jag är inte en 22-årig student, jag är betydligt äldre och har betydligt bekvämare vanor. Jag sover hemma hos mig i ett avskilt sovrum i en bekväm DUX-säng. Att sova i en IKEA bäddsoffa i någons vardagsrum känns inte så superintressant...
Hade jag varit 22 hade jag säkert inte reflekterat över att det var just en IKEA bäddsoffa men då hade jag å andra sidan aldrig ens övervägt att dejta någon med barn så då hade tråden varit en icke-fråga av den anledningen.

Grejen är den att det låter på dig som om du redan är hans sambo, utifrån hur du skriver. Om du inte är ett par eller sambo med honom ännu så behöver du inse att det inte är din sak hur han bor. Är du hemlös?

Man kan säkert snedpippa i en dux säng också, se bara vad det blev av mig.

Oj...jag har tänkt hela tiden att du är max 25.....o sen när blev bäddsoffor från Ikea något dåligt?

Natti natti