BF april 2016
Vi har ju varit på tul och fått veta att vi väntar ett stort barn till. Jag har hela tiden sagt att kejsarsnitt är inget alternativ. Däremot igångsättning.
Men nu har jag helvänt och det känns som en sten släppt från mina axlar. Jag känner inte alls att jag vill gå igenom en igångsättning med ett stort barn. Anledningen att jag inte sprack med sonen (5300 g) var nog för att det tog så otroligt lång tid. Kroppen hann vänja sig. Men en igångsättning (plus att det är andra förlossningen) kan ju vara både intensivare och mycket snabbare och jag är rädd för att det inte kommer gå alls lika bra. Och sist visste jag inte att det var ett stort barn. Bara vetskapen om det nu ger mig panik.
Så kejsarsnitt känns som ett fullständigt självklart val nu när jag läst och läst och läst om alla alternativ. Frågan är väl bara hur svårt det kommer vara att gå igenom?