BF april 2016

Läste det. Så sorgligt. Vet man varför?
Som tur är risken så ofantligt otroligt liten, men såklart skräms man.
Jag läste igår om en kvinna som nekades kejsarsnitt, sen blev förlossningen fel och slutade i akut snitt men barnet dog. Det känns jobbigt för mig som ska på KS-samtal och "strida" för snitt nu i veckan.

Fick idag veta att min mans morbror vägde 6 kg vid födsel. Och min man var stor för att vara tvilling.
Vi är ju rädda att även denna bebis ska växa på sig i slutet precis dom vår son som vägde 5,3 kg vid födsel. Ska på snittsamtal i veckan. Undrar om man ska nämna morbrorns vikt. Vikten går tydligen mest i vikt från pappans sida.

Ja hittills har de ju pratat om igångsättning men jag blir mer och mer emot det. Jag kommer bara tänka på att barnet är stort. Och det rekommenderas ju inte att sätta igång vid stort barn då det ofta slutar i akut snitt. Och att gå igenom både igångsättning med konstgjorda intensiva värkar för att ev gå igenom akutsnitt också, det är ju inget jag vill.

Jo det är ju mer eller mindre så jag känner. Men som läkaren sa: "din son kom ju ut". Så de tycker ju inte att det finns kroppsliga hinder :( har ont i magen över detta.

Har läst att det hänt flera. Att de känner på sig när förlossning är på G :)

Så har vi också tänkt, att det nog gick bra tack vare låååång förlossning sist som jag inte sprack. Går det fortare nästa gång så är jag också rädd att kroppen inte alls hänger med.
Jag var ju fullt öppen i 10 timmar sist, det får man inte ens vara. Att inte den förlossningen slutade i akut snitt är vi många som frågar oss nu :(
Tyvärr visste de nog om att de inte gjorde helt rätt så de har uteslutet mycket i journalen, tex att han fastnade. Så det argumentet tycker dem inte väger tungt för att det bara kommer från oss. Jag minns inte mycket från förlossningen, men paniken i slutet minns jag väldigt väl. Och min man var ju där hela tiden och vet och kommer ihåg allt.

Jag är så dålig på att stå på mig också.

Jag är bara rädd att vi är för sent ute. Vecka 36 imorgon. Samtal sent i veckan, sen får man inte svar förrän typ 1,5-2 veckor senare i Gbg vad jag förstår.

Vad jag förstått efter att ha läst är det i Gbg helt annorlunda att få beviljat snitt än i hela övriga Sverige.
Först går man till sin vanliga läkare som skickar remiss (det är gjort). Sen kommer man till samtal på förlossningen för bedömning (ska på torsdag). Efter det ska de ha snittkonferens (en gång i veckan) och prata igenom alla önskade snitt och bestämma vilka som får. Sen får man beslut hem.

Och iom att påsken kommer så hamnar vi nog tidigast på "snittkonferens" torsdagen efter, och sen vänta till ytterligare veckan efter på att gå hem beslut i brevlådan.

Förstå att det gör ont i magen :(

Mitt ligger tryggt hos mitt postombud :P ska börja imorn. Drack sist med.

Varning för gnäll! Men jag cyklade ju och fick tvärbromsa i oktober så jag slog magen i styret. Läkaren sa att det blev en muskelbristning långt ner i magen. Har haft ont av den från och till men nu är det galet. Bebisen har sjunkit ner och ligger konstant ut mot muskeln. Får hålla upp magen. Kan inte förstå hur jag ska kunna gå ev 5-7 veckor (inkl övertid om jag ej snittas/sätts igång). Idag gör det sååå ont. Både i muskeln och fogarna.

Åh så kommer pessimisten Hanna och förstör stämningen med att säga att min första fixerade sig jättetidigt (v32-34 nått) men föddes inte förrän BF+15 ;)
Allt/alla är så olika.
När väl bebisen är född kommer man inte förstå varför man klagade så mycket i slutet.