BF april 2016

För mig är det absolut inte av största vikt att vara så fräsch som möjligt på förlossningen.
Men det är skönt och uppiggande att ta en dusch med peeling, epilera benen och måla naglarna så här i slutet :) jag försöker göra det lite då och då nu för att känna mig fin i denna flodhästkropp ;)

Jag har en badboll på magen. Alltså helt omöjligt att misstolka det för en lite överviktig kropp då att säga. I affären häromdagen var det provsmakning på mögelost och kvinnan frågade om jag ville ha. Nej tack sa jag och pekade på magen. "Jaha, är du gravid?" blev hennes svar. (Nä jag har bara en inbyggd airbag?!?!) :P

"Du är tjock som en blåsfisk, mamma!"
Tack min son.

Oj grattis!! Har ni fått komma hem?

Är så arg så jag nästan börjar gråta. Även om det låter löjligt så här 5 år senare.
Men jag har ju skrivit om min förra förlossning som tog skitlång tid och de gav mig 3 gånger så hög dos av värkstimulerande än vad de fick (och därför inte skrivit detta i journalen, bara sagt det muntligt och min man såg nr de höjde). Milton föddes sedan och var tillsynes livlös utan andning. De sprang iväg med honom till återupplivningsrum.
Nu sitter vi och går igenom journalen inför KS-möte på torsdag och vi sökte på det värkstimulerande medel jag fick. I för hög dos kan det ge syrebrist till bebis och leda till att bebisen dör.
Jag var fullt öppen i 10 tim med en 5,5-kilos bebis som fastnade och inte kom ut och ändå utsatte de oss för sådan fara. Varför blev det inte akut snitt för? Känner mig så ledsen. Såna här stunder får mig att ångra att jag vågade bli gravid igen :'(

Fast de kör ju med argumentet "det gick bra sist" vilket vi inte tycker håller. Alla förlossningar är ju olika. Och vi vet att den förra inte gick bra men det är utelämnat sååå mycket i journalen. Så tittar man i journalen ser det bra ut.
I Gbg är det krångligt och svårt att få ja :( jag är så stressad inför mötet.

Svarar er alla ovan utan att citera. Tack för visad förståelse! Det ger mig lite mer styrka inför mötet!
Vi har skrivit ner våra argument och kommer ha med på mötet. Min man ska med!

De vill ju att jag blir igångsatt istället men detta är något jag numer kännercstarkt emot då det dels inte rekomenderas på stora barn samt att igångsättningar med stora barn oftast slutar i akut snitt. Då är kostnaden högre då det först varit en vanlig förlossning och sen ett snitt.
Min läkare jag gått hos hela graviditeten är ju orolig för för stort barn men det är jag som varit lugn. Nu ångrar jag ju att vi inte pratade mer om det innan.

Men du känner bebisrörelser som vanligt?

Bra. För att ha ont och därtill inte känna bebisen brukar göra mig orolig. Vet inte alls vad du kan ha drabbats av. Var i magen gör det ont?

Och jag känner nästintill inga fosterrörelser :( nån liten pyttebuff men det känns inte bra. Åka buss till sjukhuset med halvsjuk son eller vänta till mannen kommer hem 18.30. Det är frågan.
Hade jag inte känt någonting alls hade jag åkt oavsett. Men för mig känns det bättre att kunna åka in med bil och med mannen.

Har du "bara" foglossning eller ischias också?