Tänkte skapa en tråd för oss kämpare som äntligen plussat så vi kan följas åt under graviditeten. Första barnet eller syskon.
Har ett barn med hjälp av IVF och är äntligen gravid efter många försök. BF maj 2015.
Välkomna!
Nu har jag träffat läkaren som upptäckte alla brister hos mig och som jag tänkte skulle sjukskriva mig på halvtid eftersom jag är ganska trött. Men det mötet blev helt annorlunda än jag tänkt mig. Jag är visserligen sjukskriven på halvtid nu som jag ville, men det bemötande jag fick var rakt hemskt!
Jag har skrivit det förut, jag är överviktig. Min mamma har dessutom diabetes 2. Mitt socker åker lite upp och ner och min barnmorska tyckte att vi borde göra en utredning. Läkaren som jag träffar och ska prata järn- och b12-brist med har bara en sak och säga och det är att jag i princip redan kan räkna med att jag har diabetes och att jag borde gå ner i vikt för att se mina barn växa upp (ja, hon sa så och min mamma har som sagt diabetes och det är inte samma sak som att få cancer, även om det såklart inte är bra). Men det värsta var inte det utan där sitter jag, snart höggravid, och säger att jag gått ner i vikt under graviditeten eftersom jag spytt som en gris i sju månader. Då gör läkare high five! Jag är mycket glad över att aldrig ha haft ätstörningar för det kunde ju lätt tolkas som om det är bra att spy sig ner i vikt.
När jag sedan ska gå frågar jag vad jag bör äta och då säger hon frukt, något jag redan gått igenom att jag har svårt att äta pga äcklig smak i munnen av syrliga saker och då säger hon drick jos istället. Ursäkta, men jos innehåller horder med socker! Dessutom lika syrligt förstås. Andra "bra tips" var att äta falu rågrut om jag blir sugen på choklad. Det hjälper inte mot sötsug påpekar jag. Men du bestämmer svarar hon. Ja, och då bestämmer jag att jag inte äter choklad, punkt. Dessutom äter jag inte så mycket sött eftersom jag inte mår så bra av det.
Men man kanske skulle ta och banta ner sig några kilo till, till nästa gång så att jag får ännu mer beröm, eller vad säger ni andra? (OBS, ironi)
Var bara tvungen att skriva av mig.
Jag tänker på alla som inte är då starka som jag och hur de säkert skulle kunna få för sig att banta där och då. Hur tänkte hon?
Nu har jag träffat läkaren som upptäckte alla brister hos mig och som jag tänkte skulle sjukskriva mig på halvtid eftersom jag är ganska trött. Men det mötet blev helt annorlunda än jag tänkt mig. Jag är visserligen sjukskriven på halvtid nu som jag ville, men det bemötande jag fick var rakt hemskt!
Jag har skrivit det förut, jag är överviktig. Min mamma har dessutom diabetes 2. Mitt socker åker lite upp och ner och min barnmorska tyckte att vi borde göra en utredning. Läkaren som jag träffar och ska prata järn- och b12-brist med har bara en sak och säga och det är att jag i princip redan kan räkna med att jag har diabetes och att jag borde gå ner i vikt för att se mina barn växa upp (ja, hon sa så och min mamma har som sagt diabetes och det är inte samma sak som att få cancer, även om det såklart inte är bra). Men det värsta var inte det utan där sitter jag, snart höggravid, och säger att jag gått ner i vikt under graviditeten eftersom jag spytt som en gris i sju månader. Då gör läkare high five! Jag är mycket glad över att aldrig ha haft ätstörningar för det kunde ju lätt tolkas som om det är bra att spy sig ner i vikt.
När jag sedan ska gå frågar jag vad jag bör äta och då säger hon frukt, något jag redan gått igenom att jag har svårt att äta pga äcklig smak i munnen av syrliga saker och då säger hon drick jos istället. Ursäkta, men jos innehåller horder med socker! Dessutom lika syrligt förstås. Andra "bra tips" var att äta falu rågrut om jag blir sugen på choklad. Det hjälper inte mot sötsug påpekar jag. Men du bestämmer svarar hon. Ja, och då bestämmer jag att jag inte äter choklad, punkt. Dessutom äter jag inte så mycket sött eftersom jag inte mår så bra av det.
Men man kanske skulle ta och banta ner sig några kilo till, till nästa gång så att jag får ännu mer beröm, eller vad säger ni andra? (OBS, ironi)
Var bara tvungen att skriva av mig.
Tack alla för deltagande! Jag ska utredas för diabetes den första april (så det var ju ingen jättebrådska direkt). Jag ska hem till mina föräldrar i helgen och då får mamma kolla sockret på mig med sina grejer hon har. Jag tror faktiskt att det inte är jättestor risk att jag har det då jag faktiskt lämnade ett blodprov precis innan mötet med läkaren som sa att det var lugnt.
Men som alla säger så är ju bantning inget alternativ hur som helst. Efter graviditeten kan jag ju behöva tänka på vad jag äter och då såklart mer långsiktigt. Jag stör mig lite på att överviktiga oftast behandlas som mindre vetande. Jag vet varför jag väger mycket och jag vet vad jag ska göra åt det. Jag har bara inte haft orken. Motivation är a och o och jag har gått ner i vikt förut och den gången sprang jag två halvmaror på ett år. Jag kan om jag vill så kom inte dragandes med falu rågrut i handväskan!
Nu får ni gärna hålla tummarna för att jag inte har diabetes :)
Var på MVC idag. V. 29 och H*n följer sin växtkurva och hjärtljuden var på 150. 
.
Det går verkligen fort nu. På söndag är det "bara" 10 veckor kvar till BF!
Vi närmar oss mållinjen nu, efter denna långa tid som gått efter vi började försöka.
Var på första delen av föräldrautbildning idag. Pratade om förlossning. En liten grupp var vi. Vet inte riktigt vad jag tyckte, men tänker definitivt ge det en chans.
Iallafall. Vecka 30 idag! Exakt tio veckor kvar till BF. Börjar bli nervös faktiskt! Det börjar bli mer och mer verkligt nu.
Vi har varit på MVC och lyssnat på hjärtat för första gången. Så underbart! Mätte också livmodern för första gången och hamnade mitt på kurvan, så det känns bra. Mindre bra är det med foglossningen. Har så pass ont att jag inte ens klarar av mitt kontorsjobb och vet inte riktigt hur det ska gå. Är hemma och vilar upp mig och håller tummarna att det ska bli bättre. Har varit lite upp och ned men nu kan jag knappt gå över huvud taget.
Två (kalender)månader kvar idag! Snart tar jag sikte på 50 dagar och nedräkning. Mår fortfarande skit så nu vill jag verkligen att detta ska vara över. Hallucinerar om vin, godis och hallon (vin tycker jag faktiskt är gott även nu, men sticker såklart inte och det andra mår jag av någon anledning dåligt av). Jag ska köpa en flaska amarone redan nu så jag har målbilden klar, haha!
Var på MVC idag. V. 29 och H*n följer sin växtkurva och hjärtljuden var på 150. .
Det går verkligen fort nu. På söndag är det "bara" 10 veckor kvar till BF!
Vi närmar oss mållinjen nu, efter denna långa tid som gått efter vi började försöka.