Junibebisar 2016
Välkomna till nya tråden för oss som väntar barn mer BF under juni månad 2016!
BF/infolista nedan;
6/6 WielkiP (24 år, Skövde, tredje barnet)
-
-
Svar på tråden Junibebisar 2016
-
Ja, det är klart. Det är ju skit med sköterskor i hela landet som jag förstår. Även hos oss.ebe91 skrev 2016-03-15 19:14:46 följande:Ja, alltså... Jag jobbar som sjuksköterska och det finns ingen vikarie att få tag i. Vi är 6-7 st fast vi ska vara 17 (!) på avdelningen så vi ligger redan rätt risigt till om vi säger så... Och vi får alltid gravpenning på vårat jobb, det är en kirurgiavdelning där bla gastric bypass (fetmaoperationen) utförs så våra patienter kan ju väga 200kg och de ska mobiliseras efter operation och det är ju inte det lättaste alltid... Kan förstå att chefer som ska ersätta en vill veta i tid, för oss är det ju kört att få tag i någon fler personal redan...
Underbemannade som bara den.
Jag jobbar som uska och jobbar på ett somatiskt boende, hos oss blir också alla godkända för gravpenning. -
Jo, platser stängs ner hela tiden... Hos oss har man ökat upp på usk-sidan för att avlasta oss sköterskor så visst - vi är inte lika mycket i omvårdnaden som tidigare men patienterna tycks vara sjukare på vårdavdelningarna så mer och mer medicinsktekniskt krävs och vissa saker kan vi ju tyvärr inte delegera. Jag älskar mitt jobb och patientgruppen, men att jobba i vården är tungt! Oavsett vilken profession man hör till.frucgsvensson skrev 2016-03-15 19:32:16 följande:Ja, det är klart. Det är ju skit med sköterskor i hela landet som jag förstår. Även hos oss.
Underbemannade som bara den.
Jag jobbar som uska och jobbar på ett somatiskt boende, hos oss blir också alla godkända för gravpenning.
Jag har bara jobbat 2 veckor nu efter min föräldraledighet med sonen, men känner redan att foglossningen är påväg mer o mer... Hoppas kunna jobba 100% tills gravpenningen startar om drygt 1 månad. Jag behöver få använda hjärnan lite mer innan jag återgår till småbarnslivet fullt ut ;) -
Det verkar som att landstingen och kommunala boenden/hemtjänst har olika hur de lägger upp arbeten mellan ssk och uskor. Hos oss, som är ett kommunalt boende, är inte ssk'n alls med i omvårdnaden. Hon tar blodprover typ och jobbar med andra saker, vi sköter all omvårdnad, omläggningar, blodsocker, blodtryck osv. Vi RIK-behandlar och ger mediciner. Har bara haft praktik på sjukhus under tiden då jag gick utbildningen till uska och där gav ssk all medicin, var med något mer i omvårdnaden och vi tog alla prover.ebe91 skrev 2016-03-15 20:12:08 följande:
Jo, platser stängs ner hela tiden... Hos oss har man ökat upp på usk-sidan för att avlasta oss sköterskor så visst - vi är inte lika mycket i omvårdnaden som tidigare men patienterna tycks vara sjukare på vårdavdelningarna så mer och mer medicinsktekniskt krävs och vissa saker kan vi ju tyvärr inte delegera. Jag älskar mitt jobb och patientgruppen, men att jobba i vården är tungt! Oavsett vilken profession man hör till.
Jag har bara jobbat 2 veckor nu efter min föräldraledighet med sonen, men känner redan att foglossningen är påväg mer o mer... Hoppas kunna jobba 100% tills gravpenningen startar om drygt 1 månad. Jag behöver få använda hjärnan lite mer innan jag återgår till småbarnslivet fullt ut ;)
Förstår att hjärnan behöver något annat än bara barnrelaterade saker. -
Ja, det är jättestor skillnad mellan den kommunala verksamheten och landstinget! Jag har jobbat som vårdbiträde i kommunen på ett äldreboende, och som du säger så var ssk aldrig med i omvårdnaden där. På sjukhus är det annars, och olika kliniker skiljer sig dessutom ganska mycket. Hos oss har vi teamvård (en ssk och en uska jobbar tillsammans och har sina patienter), tanken är ju att ssk måste vara delaktig i omvårdnaden för att kunna vara omvårdnadsansvarig :) när vi har gastric bypass patienter är man själv som sköterska (ingen uska med sig), så då kan det ju bli en del omvårnad under det passet. Hade jag jobbat på ett äldreboende hade jag inte haft samma behov av gravpenning som jag har där jag jobbar nu, helt klart!frucgsvensson skrev 2016-03-15 22:45:51 följande:Det verkar som att landstingen och kommunala boenden/hemtjänst har olika hur de lägger upp arbeten mellan ssk och uskor. Hos oss, som är ett kommunalt boende, är inte ssk'n alls med i omvårdnaden. Hon tar blodprover typ och jobbar med andra saker, vi sköter all omvårdnad, omläggningar, blodsocker, blodtryck osv. Vi RIK-behandlar och ger mediciner. Har bara haft praktik på sjukhus under tiden då jag gick utbildningen till uska och där gav ssk all medicin, var med något mer i omvårdnaden och vi tog alla prover.
Förstår att hjärnan behöver något annat än bara barnrelaterade saker. -
Jaha okej! Hos oss är det jättekonstigt om ssk'n skulle ta på sig all mundering och börja tvätta någon liksom.ebe91 skrev 2016-03-16 06:48:30 följande:
Ja, det är jättestor skillnad mellan den kommunala verksamheten och landstinget! Jag har jobbat som vårdbiträde i kommunen på ett äldreboende, och som du säger så var ssk aldrig med i omvårdnaden där. På sjukhus är det annars, och olika kliniker skiljer sig dessutom ganska mycket. Hos oss har vi teamvård (en ssk och en uska jobbar tillsammans och har sina patienter), tanken är ju att ssk måste vara delaktig i omvårdnaden för att kunna vara omvårdnadsansvarig :) när vi har gastric bypass patienter är man själv som sköterska (ingen uska med sig), så då kan det ju bli en del omvårnad under det passet. Hade jag jobbat på ett äldreboende hade jag inte haft samma behov av gravpenning som jag har där jag jobbar nu, helt klart!
Nej, det är mycket att sitta vid datorn och sånna grejer (vet ju inte exakt vad ssk'n gör egentligen, mycket administrativt iallafall). -
Vill fråga er om ni tycker att ni har ändrats när det gäller tex stresstålighet. Jag har kunnat ha det körigt på jobbet utan att känna att jag bara vill lägga mig och gråta, det är helt annorlunda nu... jag har en jobbig vecka på jobbet när jag står med full barngrupp på 22 barn och med vikarier (min enda fasta kollega är bortrest), de återstående dagarna nu är jag själv med en ny vikarie och ingen mer hjälp finns att få. Jag har ont i höfter och ischias, men just stressen över att allt hänger på mig och att barnen givetvis testar en ny vuxen i gruppen på alla sätt (ofta hög ljudnivå) påverkar mig jättemycket. Jag vill bara gå hem och gråta. Min arbetsmoral och lust att engagera mig känns lika med noll nu.
Jag blir frustrerad då jag inte är van vid att reagera såhär.
Någon mer som blivit känsligare? -
Oh ja!! Känsligare, kortare tålamod mm. Okoncentrerad på jobbet är jag oxå.vindruvan skrev 2016-03-16 17:12:38 följande:
Vill fråga er om ni tycker att ni har ändrats när det gäller tex stresstålighet. Jag har kunnat ha det körigt på jobbet utan att känna att jag bara vill lägga mig och gråta, det är helt annorlunda nu... jag har en jobbig vecka på jobbet när jag står med full barngrupp på 22 barn och med vikarier (min enda fasta kollega är bortrest), de återstående dagarna nu är jag själv med en ny vikarie och ingen mer hjälp finns att få. Jag har ont i höfter och ischias, men just stressen över att allt hänger på mig och att barnen givetvis testar en ny vuxen i gruppen på alla sätt (ofta hög ljudnivå) påverkar mig jättemycket. Jag vill bara gå hem och gråta. Min arbetsmoral och lust att engagera mig känns lika med noll nu.
Jag blir frustrerad då jag inte är van vid att reagera såhär.
Någon mer som blivit känsligare?
-
Skönt att inte vara ensam om det då. Både mina kollegor och jag själv är inte vana vid att jag inte står pall för stress på jobbet så det känns lite konstigt...
-
Jag känner igen mig mycket väl. Jag är en sån som aldrig är hemma från jobbet (har typ tre sjukdagar på 5 år) meny gör jag inget annat än tänka på att sjukskriva mig från dag till dag. Men jag gör det såklart inte, men har gråtit många gånger efter jobbet kan jag säga.vindruvan skrev 2016-03-16 17:12:38 följande:
Vill fråga er om ni tycker att ni har ändrats när det gäller tex stresstålighet. Jag har kunnat ha det körigt på jobbet utan att känna att jag bara vill lägga mig och gråta, det är helt annorlunda nu... jag har en jobbig vecka på jobbet när jag står med full barngrupp på 22 barn och med vikarier (min enda fasta kollega är bortrest), de återstående dagarna nu är jag själv med en ny vikarie och ingen mer hjälp finns att få. Jag har ont i höfter och ischias, men just stressen över att allt hänger på mig och att barnen givetvis testar en ny vuxen i gruppen på alla sätt (ofta hög ljudnivå) påverkar mig jättemycket. Jag vill bara gå hem och gråta. Min arbetsmoral och lust att engagera mig känns lika med noll nu.
Jag blir frustrerad då jag inte är van vid att reagera såhär.
Någon mer som blivit känsligare?
-
Du är verkligen inte ensam. Jag har mycket kontakt med folk i jobbet och minsta kritik gör mig ledsen och jag tar det personligt även om det skulle ligga utanför min kontroll. Gäller både kollegor och kunder.vindruvan skrev 2016-03-16 17:12:38 följande:Vill fråga er om ni tycker att ni har ändrats när det gäller tex stresstålighet. Jag har kunnat ha det körigt på jobbet utan att känna att jag bara vill lägga mig och gråta, det är helt annorlunda nu... jag har en jobbig vecka på jobbet när jag står med full barngrupp på 22 barn och med vikarier (min enda fasta kollega är bortrest), de återstående dagarna nu är jag själv med en ny vikarie och ingen mer hjälp finns att få. Jag har ont i höfter och ischias, men just stressen över att allt hänger på mig och att barnen givetvis testar en ny vuxen i gruppen på alla sätt (ofta hög ljudnivå) påverkar mig jättemycket. Jag vill bara gå hem och gråta. Min arbetsmoral och lust att engagera mig känns lika med noll nu.
Jag blir frustrerad då jag inte är van vid att reagera såhär.
Någon mer som blivit känsligare?
Likadant här. Vill bara gå ner i arbetstid och tänker på att få vila. Tyvärr är jag för envis att göra det på eget bevåg och läkaren vägrar hittills sjukskriva mig. Så kämpar på en dag i taget.frucgsvensson skrev 2016-03-16 22:53:57 följande:Jag känner igen mig mycket väl. Jag är en sån som aldrig är hemma från jobbet (har typ tre sjukdagar på 5 år) meny gör jag inget annat än tänka på att sjukskriva mig från dag till dag. Men jag gör det såklart inte, men har gråtit många gånger efter jobbet kan jag säga.