underhållsbidrag

Ingen har väl tyckt synd om pappan? det flera i tråden har försökt hjälpa till med är hur troligt det är att TS får igenom en stämning på de uträkningar hon själv gör, samt vad det kan kosta med en stämning... Att se krasst på situationen är inte detsamma som att trycka ner TS.

Väljer man att lämna in en stämningsansökan så måste man också vara beredd att förlora. Men kostnaderna består, Så alla som lämnat in en stämning har troligtvis väldigt noga valt för-  och nackdelar och till slut kommit fram till att man är beredd att ta den ganska ansenliga kostnad det medför för att chansa på att man vinner.

Jag förstår inte riktigt vad du menar? Att jag skulle vara rik eftersom jag är student? Jag har inget överskott. Har ett faktiskt underskott eftersom det är knapert att vara student trots att du verkar tro motsatsen.

Är det inte istället bättre att du försöker att öka din inkomst och försöker dra ner på dom utgifter som går?

En stämning kan bli jätte dyrt för dig om du förlorar.

Jag har inte fått hjälp av någon som faktiskt har koll. Tror inte jag kommer få det här heller. Ni gissar, tycker och spekulerar efter eget huvud känns det som. Det hjälper inte mig ett dugg.

Kommer att kolla tråden ibland för att se om någon som varit med om det själv svarar men kommer annars inte längre delta.

Skriver i tråden igen när och om jag får en dom med underhållet fastslaget. Kanske kan det i framtiden hjälpa någon annan som går med samma funderingar som jag.

Så du tror inte att en domstol skulle kunna döma till högre underhåll? Det tror jag. Annars skulle jag aldrig ens fundera på en stämning.

Många av svaren i den här tråden är ju helt otroliga. Barnet har en pappa som tjänar tre gånger så mycket som en genomsnittsinkomsttagare (100 000 per månad, enligt ts) som dessutom aldrig träffar sitt barn. ÄNDÅ tycker ni synd om honom om han skulle få betala mer än 1500 i månaden!

Detta hade ju inte ens varit möjligt i något annat industrialiserat land än Sverige... I andra länder tittar man på inkomst, och sedan får man betala efter det. Och att någon som tjänar 100 000 kronor i månaden skulle komma undan med 1500 i månaden, är inte ens möjligt.

Ja, trots att pappan är en skitstövel som inte vill bidra med ett nickel mer än han måste till sitt barns försörjning är det ts som får nedtryckt i halsen hur mycket HON ska bidra med. Hon som är student och tar hand om barnet på heltid. Ett barn som dessutom är allergiker och lider av andra sjukdomar som säkerligen medför merkostnader.

Min åsikt är att barnet har rätt till en hel del av sin pappas höga inkomst. Barnet har rätt att leva på en högre standard eftersom hens pappa tjänar så bra. Jag kan inte se att det skulle vara det minsta kontroversiellt.

Jag hoppas att du kan få råd av FK, ts, eller få lite generella råd av någon familjerättsjurist. Jag skulle tro att du har goda chanser att vinna om du skulle stämma barnets far på högre underhåll. Annars är det ju väldigt märkligt. Var går i så fall gränsen för att man ska anses som höginkomsttagare som därmed bör bidra med lite mer till sitt barns försörjning? Går den inte vid 100 000 så kan man ju undra....

TS ska förmodligen inte bidra med någonting till barnets försörjning. Om man orkar läsa Föräldrabalken så står det att föräldrarna ska bidra till barnets försörjning utifrån sin ekonomiska förmåga. Det innebär att man ska titta på föräldrarnas överskott och barnets kostnader och sedan fördela procentuellt.

Av de 3600 som ts tror att hennes barn kostar (med 2400kr för mediciner per år och glasögon på 7000kr vartannat år så är bara det 500kr per månad, har man sedan tex glutenintolerans så blir det några hundralappar till) så går det bort 1050 i bb. Kvar är då 2500kr för föräldrarna att fördela. Säg att ts har 1000kr kvar efter hyra och schablonavdrag och att pappan med riktigt hög boendekostnad samt schablonavdrag har 35000kr kvar. Då ska pappan betala (35000-1000)/35000= 97% av barnets kostnader dvs 2425kr. Och ts 3% innebär att hon ska betala 75kr.

Många av svaren i den här tråden är ju helt otroliga. Barnet har en pappa som tjänar tre gånger så mycket som en genomsnittsinkomsttagare (100 000 per månad, enligt ts) som dessutom aldrig träffar sitt barn. ÄNDÅ tycker ni synd om honom om han skulle få betala mer än 1500 i månaden!
Detta hade ju inte ens varit möjligt i något annat industrialiserat land än Sverige... I andra länder tittar man på inkomst, och sedan får man betala efter det. Och att någon som tjänar 100 000 kronor i månaden skulle komma undan med 1500 i månaden, är inte ens möjligt.

Ja, trots att pappan är en skitstövel som inte vill bidra med ett nickel mer än han måste till sitt barns försörjning är det ts som får nedtryckt i halsen hur mycket HON ska bidra med. Hon som är student och tar hand om barnet på heltid. Ett barn som dessutom är allergiker och lider av andra sjukdomar som säkerligen medför merkostnader.

Min åsikt är att barnet har rätt till en hel del av sin pappas höga inkomst. Barnet har rätt att leva på en högre standard eftersom hens pappa tjänar så bra. Jag kan inte se att det skulle vara det minsta kontroversiellt.

Jag hoppas att du kan få råd av FK, ts, eller få lite generella råd av någon familjerättsjurist. Jag skulle tro att du har goda chanser att vinna om du skulle stämma barnets far på högre underhåll. Annars är det ju väldigt märkligt. Var går i så fall gränsen för att man ska anses som höginkomsttagare som därmed bör bidra med lite mer till sitt barns försörjning? Går den inte vid 100 000 så kan man ju undra....