Padirac skrev 2019-02-27 23:12:42 följande:
Tänk, för inte länge sedan fick jag kritik för att jag refererade till och citerade de som hade cred i frågan. När den planen föll så återgås det alltså till den gamla ranten om känslor vs risk, men inte heller där kommer det några ytterligare argument utan istället påståenden om vad andra (jag) har sagt och menat.
Och om vi läser vad som skrivits så ses det att jag skrivit att man inte ska dra så stora växlar på gängens våld mot varandra att varje invånare är utsatt för enorma risker - utan tvärt om är det en mycket liten risk att som utomstående utsättas för dessas interna våld. En liten risk betyder inte att den inte finns. Dessutom har det tidigare vanligaste våldet minskat i en större omfattning än gängens våld ökat. Men var har dessa fakta med sekundärkränktas känslor att göra
Du pratar om rädslor - säger du. Jag har pratat om den verkliga risken och att den risken inte innebär för gemene man.
Monstret under sängen då - jo jag har frågat dig hur du bemöter barn som är rädda för monster under sängen? Det är visst någonting du inte vill eller kan prata om - och det är ju helt OK det också.
Det var väl knappast riskfritt att befinna sig på Drottninggatan vid något av terrordåden. De som var inne på Åhlens kan tacka sin lyckliga stjärna att lastbilen inte sprängdes t.ex.
100 skjutningar per år i Stockholm ger 10000 skjutningar på 100 år. Risken att just du är i närheten vid någon av dessa är inte helt liten. Det är sannolikt att du eller någon i din närmsta krets får uppleva ett grovt våldsbrott med egna ögon.
När det gäller risk så har den ökat ifrån obefintlig till befintlig. Tror inte det handlar om rädslor, utan mer om oro över utvecklingen. Positivt att antalet skjutningar nu verkar sjunka, men långt kvar till acceptabla nivåer.
Hur är man egentligen funtad om man införskaffar skjutvapen och använder det mot andra människor?
