Flash Gordon skrev 2019-03-04 07:04:22 följande:
Det var inte var inte ironi. Det var ett försök att vara lustig.
Och du kan inte svara på frågan om du skulle våga säga detsamma i ansiktet på kvinnan som var rädd pga bomber i hennes bostadsområde.
När du står med henne. Skulle du då våga "ironisera" över det hon lever med i sin vardag? Är du så rakryggad?
.
Ditt prat om "monster under sängen" är bara en omskrivning för att det kvinnan i Värnamo är rädd för, bomber som exploderar i hennes bostadsområde, egentligen bara finns i hennes fantasier. Hon tror på "monster under sängen". Skäms du inte ens lite grand när du försöker driva den ståndpunkten?
.
Vad har vad man svarar barn som tror på monster under sängen med Värnamo, Fruängen och Jakobsberg att göra? Om jag säger att man talar med barnet om att det inte finns monster under sängen så innebär inte det att det inte skjuts bland vanligt folk på pizzerior i Uppsala men det är dit du vill försöka komma med ditt resonemang.Så, alltså hade du fel när du påstod att om man inte är med "dem" så är man trygg.
Kan vi enas om det?
Vi kan enas om att vi pratar om olika saker. Du pratar om känslor och jag pratar om verkliga risker.
Nej, du missförstår mig om monster under sängen. Det intressanta där för mig var inte alls att försöka dra några växlar på verkliga händelser för de är vad de är, istället tyckte jag det var intressant om hur du bemötte oroliga och rädda personers känslor. Men du har fortfarande inte klämt ur dig hur du gör.
Du misstolkar och missförstår vart jag vill komma med mina resonemang, jag uppfattar det som att du bestämt vad jag menar och att jag inte får mena något annat än det du anser att jag menar. Hela tiden.
Istället för att påstå skulle det stärka dig att ställa öppna frågor, men kanske är du inte redo för det? Jag vet inte, så jag frågar dig.
Jag behöver naturligvis inte skämmas för något du tror att jag driver. Det är din sak, din skam. Den får du bära själv. Jag är inte en del av dig och dina fantasier om vad jag menar.
Så är Anton nu den rädda kvinnan i Värnamo? Det har jag svårt att tro. Precis som man bemöter barn som är rädda för monster under sängen på ett sätt som gör dem trygga och starka så bemöter man människor med olika behov på lämpliga sätt för att stärka dem.
Anton bemöttes ironiserande, det ger honom utrymme för ett Herregud!!! som replik och allt är sig likt
Ja, ironi är granne med sarkasm och jag var definitivt på gränsen.
