En käftsmäll till undergångsprofeterna

Men oron handlar inte enbart om att själv skjutas till döds. Det är väl ganska naturligt att skottlossningar i ens bostadsområde skapar  ett starkt obehag i sig även om man inte känner någon omedelbar rädsla för att själv bli skjuten?

Alltså: Vi har fortfarande 15-årsgräns för vissa filmer på bio och det var inte så fasligt länge sedan vi hade statlig censur även av barnförbjudna filmer.  Och då snackar vi alltså  filmer, ofta med  helt uppdiktade och påhittade scenarier. Ändå finns det en ganska allmän och utberedd uppfattning om att människor kan  påverkas av att se grovt våld på film.

Med detta i åtanke är det väl inte det minsta märkligt av att människor påverkas , och då menar jag påverkas i  betydligt starkare grad än av filmer  av att se grovt och dödligt våld i verkligheten?

Herregud, många människor tycker att det är djupt obehagligt bara att se öppen droghandel i sitt bostadsområde och tar omvägar förbi de platser där den öppna droghandeln sker. Och att bevittna en skjutning är många gånger värre.

Utöver det finns det både när det gäller droghandel, skjutningar och diverse däremellan ofta hos "vanliga" icke gängkriminella människor en utberedd oro för att råka ha sett eller hört  för mycket, och att andra ska veta att du råkat se eller höra för mycket. Den oron behöver inte alltid handla om att du ska få ett nackskott , att bli hotad eller få sina närstående hotade på grund av det man råkar ha  sett eller hört är tillräckligt obehagligt det.

Och dessutom är det som jag tidigare varit inne på och försökt förklara för många så att även om man själv inte tillhör ett kriminellt gäng så kanske någon man känner och bryr sig om gör det, eller så har man någon man känner och bryr sig om som umgås med medlemmar i ett kriminellt gäng utan att delta i den kriminella  verksamheten eller någon man känner och bryr sig om som bara råkar ha en likadan jacka  och ett liknande namn som någon i ett kriminellt gäng.

Som sagt, det handlar ofta  om så mycket mer än en uttrycklig oro för att själv avsiktligt skjutas till döds.

Men oavsett hur ointresserad du är av att diskutera oro eller känslor överlag så verkar det ändå som om du tror att information baserat på vad sakkunniga säger om hur stor risken att själv bli avsiktligt skjuten är ska påverka vad människor tänker, tycker och känner.

Och därför är det inte irrelevant att påpeka att rädslan handlar om mycket mer än rädsla för att själv bli avsiktligt skjuten.

Fortsätt med din strategi du. Men den är som du säkert redan har själv har märkt inte särskilt effektiv eftersom människor inte upplever dödsskjutningarna som ett problem enbart på grund av rädsla för att de själva avsiktligt ska skjutas till döds.