• Anonym (TS)

    Är det rätt att lägga så mycket resurser på barnlöshet?

    Innan någon säger något, nej, jag har inte barn och jag är för gammal för att få. Men är det verkligen försvarbart att lägga så mycket av vårdens resurser på att hjälpa barnlösa till att bli gravida? Om det inte funkar på naturlig väg så finns det väl någon anledning till det. Men det är inte livshotande att inte kunna få biologiska barn. Varför ska så mycket skattepengar läggas på behandling när de pengarna hade kunnat gå till forskning och vård kring livshotande sjukdomar? Är man desperat efter barn finns det många barn som behöver bli adopterade men istället väljer västerländska par att lägga massa pengar på att få biologiska barn. Det är en felprioritering tycker jag.

  • Svar på tråden Är det rätt att lägga så mycket resurser på barnlöshet?
  • tobbe01
    Anonym (Mymlan) skrev 2015-12-27 10:41:27 följande:
    Vem har pratat om lyxproblem? Det är inget lyxproblem att vara utan sex och kärlek heller om jag får dra min gamla parallell än en gång. Fan vet om det inte är jobbigare för dem egentligen.
    Men om man diskuterar vårdkostnader så är det ju lite knepigt att blanda in hur man köper!! sex! Tänker du att vi skulle ha ett system där det fanns kommunala eller landstingsanställda........ursäkta uttrycket.............HOROR!?
  • Anonym (Jonny)

    Klaga på invandringen istället!

  • tobbe01
    Anonym (Jonny) skrev 2015-12-27 11:01:29 följande:

    Klaga på invandringen istället!


    ? jaha? Jaså? Ja kanske det.
  • Anonym (mmy)

    En tanke: Vill man verkligen ha barn så borde det gå före karriären. Man behöver ju liksom inte ha allt  och lite till innan barn.
    Tycker lite att väntar man medvetet till 35-40 år och märker att man har svårt för att få barn så får man bekosta det själv. Man vet ju liksom att ju längre man väntar så kan det bli svårare! Alla är ju inte lika fertila och en del kommer i klimakteriet tidigare.

    Vill man verkligen ha barn så borde det komma före allt annat, så länge man klarar sig! 

  • Anonym (Jonny)
    Anonym (mmy) skrev 2015-12-27 12:59:50 följande:

    En tanke: Vill man verkligen ha barn så borde det gå före karriären. Man behöver ju liksom inte ha allt  och lite till innan barn.
    Tycker lite att väntar man medvetet till 35-40 år och märker att man har svårt för att få barn så får man bekosta det själv. Man vet ju liksom att ju längre man väntar så kan det bli svårare! Alla är ju inte lika fertila och en del kommer i klimakteriet tidigare.

    Vill man verkligen ha barn så borde det komma före allt annat, så länge man klarar sig! 


    Nu finns det ju otroligt många i 20 års åldern som även har problem :)
  • Anonym (Ofrivilligt barnlös)
    Anonym (mmy) skrev 2015-12-27 12:59:50 följande:

    En tanke: Vill man verkligen ha barn så borde det gå före karriären. Man behöver ju liksom inte ha allt  och lite till innan barn.

    Tycker lite att väntar man medvetet till 35-40 år och märker att man har svårt för att få barn så får man bekosta det själv. Man vet ju liksom att ju längre man väntar så kan det bli svårare! Alla är ju inte lika fertila och en del kommer i klimakteriet tidigare.

    Vill man verkligen ha barn så borde det komma före allt annat, så länge man klarar sig! 


    Och i de fallen när man är född med infertilitet? Jag och min man började försöka när vi var 19 och 22 så här handlade det inte om ålder! De som är barnlösa är det i ganska många fall inte på grund av ålder, inte de jag möter på i vardagen och i vården i allafall. Det är ofta medfödda sjukdomar eller sjukdomar de fått genom livet som gör att de förblir ofrivilligt barnlösa.
  • Jennie med ie
    Anonym (mmy) skrev 2015-12-27 12:59:50 följande:

    En tanke: Vill man verkligen ha barn så borde det gå före karriären. Man behöver ju liksom inte ha allt  och lite till innan barn.
    Tycker lite att väntar man medvetet till 35-40 år och märker att man har svårt för att få barn så får man bekosta det själv. Man vet ju liksom att ju längre man väntar så kan det bli svårare! Alla är ju inte lika fertila och en del kommer i klimakteriet tidigare.

    Vill man verkligen ha barn så borde det komma före allt annat, så länge man klarar sig! 


    Visst finns det en poäng i att ta ansvar för sitt val att vänta med barn tills fertiliteten generellt sett sjunker. Samtidigt finns det ju andra skäl än "karriär" till att man inte börjar försöka få barn förrän vid 35 t ex. En partner som man har ett stabilt förhållande med att försöka få det med är t ex en rätt bra grej, hälsoskäl kan ha gjort det olämpligt tidigare o s v. Ska hjälpen villkoras utifrån de premisserna?
  • Anonym (mmy)
    Anonym (Jonny) skrev 2015-12-27 13:06:22 följande:
    Nu finns det ju otroligt många i 20 års åldern som även har problem :)
    Ja, men då är det ju inte åldern i sig som gör att du har problem. 

    Grejen är väl också att de som provar sent många gånger har både ålder och någon bakomliggande sjukdom (som de inte vetat om) som gör det svårt. Därför borde man ju kanske tänka ett steg innan och försöka få barn tidigare ifall du tillhör den kategorin som har svårt att få barn. 
  • Jennie med ie
    Gina43 skrev 2015-12-27 09:14:21 följande:
    Om det är livräddande kan ju, ur ett indirekt perspektiv, diskuteras sett mot vad en del skriver om ofrivillig barnlöshet och livsleda (för mig personligen hade det inte varit en fråga om liv eller död oavsett hur det gick i IVF-försöken).

    Däremot måste man se fertilitetsbehandlingar som LIVGIVANDE verksamhet. Det är en sida av dessa behandlingar och resultat som inte kan bortses från och som dessutom är SAMHÄLLSEKONOMISKT NYTTIGT.

    Det jag tycker är provocerande här är att TS anser att ökade subventioner för tandvård och assistans till synnedsatta (alltså glasögon, undersökningar m m ) ska öka (TS själv har gravt nedsatt syn) och att livgivande verksamhet istället ska tas bort. Detta utan att ha presenterat några siffror för vilka belopp som det handlar om och vilken skillnad det ena eller det andra alternativet rent faktiskt hade resulterat i. Kanske hade ökade subventioner för den vård TS vill se, med de aktuella beloppen för neddragen fertilitetsbehandling, inneburit en droppe i havet och ingen märkbar skillnad, men en stor förlust i det område där verksamheten drogs ner. Perspektiv, någon?

    Om finansieringen av fertilitetsbehandlingar ska minska bör man lägga pengarna på annan LIVGIVANDE verksamhet, som innovationsforskning och förbättring av metoder för framtidens sjukvård, behandling av dödliga sjukdomar som vi inte har lösningar för idag.

    Tandvård m m är redan generöst subventionerat idag. Visst, livet är orättvist, särskilt på individnivå. Givetvis är det tråkigt att TS får betala mer än sin granne pga sina synbesvär och att besvären innebär ett handikapp och ett lidande i sig.
    Det är ändock olika saker, livskapande/livgivande och livräddande. Diskussionen kring om det är ett självändamål att skapa så många liv som möjligt är delvis en separat sådan.

    Tandvård tas som exempel och även om den procentuellt är kraftigt subventionerad efter en viss summa så utgör den fortfarande en stor kostnad för många och subventionen motsvarar inte alls den för resterande delar av kroppen i sjukvårdens vanliga högkostnadsskydd. Riktigheten i det kan också diskuteras.

    Som sagt upplever jag att just fertilitetshjälp är "helig" bland de vårdinsatser som inte direkt är en fråga om liv och död (är man självmordsbenägen p g a depression utlöst av barnlöshet är det ju egentligen depressionen som utgör faran för livet och i det skedet när man ÄR självmordsbenägen är det inte läge för att bli gravid utan i första steget psykiatrisk hjälp, men också det på sätt och vid en egen diskussion) medans andra sådana är mer OK att inte se som självklara. Tog tidigare exempel som fetmakirurgi, könskorrigering och missbruksvård t ex. Eller för den delen korrigerande plastikkirurgi...

    Jag ser det som sagt inte som nån självklar och enkel fråga vad som är rimligt att subventionera till  viss del eller fullt ut utifrån de priotriteringar som tyvärr måste göras inom vården.
  • Anonym (mmy)
    Jennie med ie skrev 2015-12-27 13:13:36 följande:
    Visst finns det en poäng i att ta ansvar för sitt val att vänta med barn tills fertiliteten generellt sett sjunker. Samtidigt finns det ju andra skäl än "karriär" till att man inte börjar försöka få barn förrän vid 35 t ex. En partner som man har ett stabilt förhållande med att försöka få det med är t ex en rätt bra grej, hälsoskäl kan ha gjort det olämpligt tidigare o s v. Ska hjälpen villkoras utifrån de premisserna?
    Klart att det är att föredra ett stabilt förhållande men en del anser ju att man måste ha varit ihop ett x antal år innan de försöker få barn. 

Svar på tråden Är det rätt att lägga så mycket resurser på barnlöshet?