Jennie med ie skrev 2015-12-27 13:25:54 följande:
Det är ändock olika saker, livskapande/livgivande och livräddande. Diskussionen kring om det är ett självändamål att skapa så många liv som möjligt är delvis en separat sådan.
Tandvård tas som exempel och även om den procentuellt är kraftigt subventionerad efter en viss summa så utgör den fortfarande en stor kostnad för många och subventionen motsvarar inte alls den för resterande delar av kroppen i sjukvårdens vanliga högkostnadsskydd. Riktigheten i det kan också diskuteras.
Som sagt upplever jag att just fertilitetshjälp är "helig" bland de vårdinsatser som inte direkt är en fråga om liv och död (är man självmordsbenägen p g a depression utlöst av barnlöshet är det ju egentligen depressionen som utgör faran för livet och i det skedet när man ÄR självmordsbenägen är det inte läge för att bli gravid utan i första steget psykiatrisk hjälp, men också det på sätt och vid en egen diskussion) medans andra sådana är mer OK att inte se som självklara. Tog tidigare exempel som fetmakirurgi, könskorrigering och missbruksvård t ex. Eller för den delen korrigerande plastikkirurgi...
Jag ser det som sagt inte som nån självklar och enkel fråga vad som är rimligt att subventionera till viss del eller fullt ut utifrån de priotriteringar som tyvärr måste göras inom vården.
Det var just det som var min poäng: det rör sig om en "särart" inom vården (en livgivande sådan, till skillnad från annan vård som kan vara livräddande, en annan del underlättande/rehabiliterande osv). Däremot saknar jag siffror i tråden. Vi vet ju inte hur stora kostnader som det rör sig om. Är det verkligen så betydande belopp som det handlar om? I relation till vad? Vet inte om SCB kanske har någon statistik.
Skapa så många liv som möjligt? Tja, staten subventionerar bara ett barn per par (förutsatt att man inte fått barn tidigare). Det är ju inte direkt några mängder? I andra länder kan man få hjälp även för syskon och får fler försök. Svenska staten är inte generösast i ligan.
För staten är det ett särskilt ändamål, ja, att så många som möjligt som vill ha barn men som har medicinska hinder får hjälp att få barn, givet rimliga insatser. Fler potentiella skattebetalare. Och det är där vi är: 1-3 landstingsfinanseriade försök, ingen hjälp vid sekundär barnlöshet annat än stimulans typ Pergotime osv.
Jag håller i stort med dig i övrigt. Jag vet dock inte om frågan är så knivig: det finns massor med hål i statens fickor att täppa till för att få in mer resurser.
