Är det rätt att lägga så mycket resurser på barnlöshet?

Jag ser det inte som nån självklarhet att behandlingar mot ofrivillig barnlöshet ska bekostas eller subventioneras av staten/skattemedel eller snarare i vilken utsträckning det ska ske. Och det har inget med att "det är emot naturen" eller "kan man inte få barn på egen hand är det inte meningen" att göra alls, utan om att resurserna helt enkelt är begränsade och något behöver stryka på foten för att något annat är viktigare. Det är trist att prata i termer av pengar när det handlar om något så betydande för många som att inte kunna få barn, men tyvärr är det oundvikligt.

Däremot anser jag att det borde regleras och "utjämnas" centralt på något sätt så att den hjälp som ändock ges inte ska vara olika beroende på var man bor, geografin ska inte avgöra vilken hjälp man kan få.

Detta är så ointelligent och dumt att jag nöjer mig att säga att jag läst ditt svar.
Övriga kommentarer är överflödiga.

Jag kan tycka att man kan få stå lite mer för kostaderna, som tex hos tandläkaren. Men att det ändå ska vara subventionerat.

/inga barn, har PCO och försökt bli gravid sen sept.

Visst är resurserna begränsade men jag vidhåller att argumentationen kring att barnlöshet inte är livshotande, inte är en mänsklig rättighet att kunna få barn osv. inte håller eftersom vi har en sjukvård som också syftar till att minska lidande och öka livskvalitet, och skulle allt detta begränsas skulle en stor del av sjukvården försvinna. Och i ett land med vår välfärd är det en självklarhet att behandla även i icke livshotande tillstånd.

Finns väl massor av andra tillstånd som inte är livshotande som vi ger vård för. Varför skulle infertilitet inte bekostas då? Det orsakar ju enormt psykiskt lidande för människor. Vi bekostar plastikkirurgi efter gbp, efter brännskador och då cancerpatienter fått ta bort bröst, just pga det psykiska lidandet. Där finns redan begränsningar, man brukar tex inte få mer än 3 ivf-försök innan man själv får betala. De hjälper inte heller till vid för dåliga odds, som vid viss ålder, för högt BMI. Man får inte skaffa syskon heller, om man inte själv betalar. Så jag kan ju tycka att det redan är begränsningar nog inom just infertilitetsvården.

Vi kanske kan jobba bort alla människor som tar upp resurser på akuten helt i onödan istället. Folk kommer dit med ungarna så fort de snorar och får 37,6 i "feber". Eller vad sägs om alla tillstånd som hade kunnat botas av förändrad livsstil?

Ja vi har många delar av sjukvården som inte direkt handlar om liv eller död utan snarare om livskvalitet o s v, fertilitetshjälp är inget unikt där. Men det är just det som är ämnet för denna tråden, vilket inte utesluter att man resonerar på samma sätt kring andra delar av sjukvården. När det finns brister, som dock långt ifrån bara handlar om ekonomiska resurser men till viss del direkt eller indirekt, även i den rent livräddande vården är det ganska givet att frågan om vad och hur mycket som är rimligt att satsa på icke-livsavgörande uppstår och bär fram olika åsikter. I en drömversion av i-landssamhälle finns resurser till allt som kan kännas viktigt, men tyvärr lever vi inte där.

[quote=76153394][quote-nick]Jennie med ie skrev 2015-12-25 16:03:46 följande:[/quote-nick]Ja vi har många delar av sjukvården som inte direkt handlar om liv eller död utan snarare om livskvalitet o s v, fertilitetshjälp är inget unikt där. Men det är just det som är ämnet för denna tråden, vilket inte utesluter att man resonerar på samma sätt kring andra delar av sjukvården. När det finns brister, som dock långt ifrån bara handlar om ekonomiska resurser men till viss del direkt eller indirekt, även i den rent livräddande vården är det ganska givet att frågan om vad och hur mycket som är rimligt att satsa på icke-livsavgörande uppstår och bär fram olika åsikter. I en drömversion av i-landssamhälle finns resurser till allt som kan kännas viktigt, men tyvärr lever vi inte där.[/

Naturligtvis förstår jag att man funderar över hur resurserna bör prioriteras och fördelas. Jag vill bara lyfta det faktum att IVF inte på något vis är unikt i att det handlar om minskat lidande och inte livräddande behandling. Många kanske tänker att det är någon form av lyxbehandling men jag menar att majoriteten av de patienter jag behandlar i mitt arbete som läkare har tillstånd som inte alls är livshotande och som kan jämställas med detta. Som tidigare nämnt finns det då en hel massa sjukvård som vi kan sluta med, men i ett välfärdssamhälle vill man ju gärna kunna erbjuda medborgarna effektiva behandlingar även i icke livshotande fall för minskat lidande. Och då kan jag tycka att det finns andra skattefinansierade områden att dra ner på än just sjukvården...

Ja, jag är också jävig, (precis som väl alla är i det här fallet) då jag själv aldrig känt någon längtan efter barn. Nu vet jag inte alls hur mycket som läggs ner på ofrivillig barnlöshet, men självklart är det en fråga som kan diskuteras. Någonstans måste ju, tyvärr, gränsen gå för vad samhället kan bekosta. Jag har också funderat mycket över om inte en del av det enorma lidande många barnlösa upplever sig ha beror på just det här att det ALLTID finns något mer att prova, någon medicin eller metod som KAN fungera. Ju mer energi man lägger på att få något, desto mer eftersträvansvärt framstår det. Att i stället ge upp och gå vidare kan ibland vara enda vägen ut. Jag tror helt enkelt inte på att "fortplantningsdriften" i allmänhet är så enormt stark som folk menar (även om det givetvis finns starka biologiska komponenter i att skaffa barn), jag tror att det till stor del är socialt betingat. Och med det sagt är ju alla olika och har olika drifter och behov. En del kanske har en enormt stark fortplantningsdrift medan andra inte har det.

Nej IVF och fertilitetshjälp i allmänhet är som sagt inte unikt i det hänseendet att det är icke direkt livsavgörande sjukvård. Jag kan ha missat några få inlägg men jag tror inte jag sett det påstås att det är det heller men det är som sagt ämnet för just denna tråden varav det är det i första hand som tas upp. Det är däremot ett ämne som, förståss, är väldigt känslomässigt laddat och det är enligt min erfarenhet generellt betydligt mindre "acceptabelt" att inte se just fertilitetshjälp som nåt självklart att subventionera/bekosta än att uttrycka detsamma om andra vårdinsatser  som t ex fetmakirurgi, könskorrigering, missbruksvård o s v.

Vilken medicinsk behandling ska skattefinansieras. Lungcancer hos rökare, trafikolyckor där det beror på fortkörning att någon ligger i koma. Ska förarens behandling bekostas av samhället. Elitidrottare som skadar sig vid idrottsutövning?

Min bror som bara skakade med kalsongerna fick fyra barn tyckte det var fel att vi fick en IVF behandling betald , ytterligare tre försök för ett syskon betalade vi själva. Hans frus riskgraviditet (sista) har säkert kostat som en IVF.

Finns ingen rättvisa bara missunsamhet