BF Oktober 2016

Skolbakgrund? Det fick jag ej som fråga. Däremot tyckte ja det var jobbigt då hon fråga bland annat om jag haft könsjukdom och lite andra personliga frågor. Min man var med, och visst han vet det mesta om mig, men om jag hade klamydia för 15 år sen?? Htmmm... hon fråga inte heller om ja ville svara på de enskilt.. var bor du? Jag bor i södra skåne

Jag fick ingen sån deklaration alls. Ska på inskrivning på tisdag. Jag bor i Örebro län. Nu har vi berättat för våra föräldrar (10+1). Konstigt känns det och nästan så jag känner att det blev lite för närgånget på något sätt. Vi har en bra relation, men bor i olika städer och brukar ju inte direkt hänga med varandra... Hur kändes det för er andra att berätta?

Ja, jag reagerade på att de var så helt fel frågor om vad detta handlar om. Tar verkligen illa upp på olika grejor, har blivit så illa behandlad inom vården här så att jag gör allt för undvika kontakten med de. Är så tveksam till att föda här. Får se hur det blir framöver. Jag bor i Blekinge.

Vissa bm tar inte hänsyn till något, de är så olika men har samma uppgift som de andra.

Tråkigt att ställa så könsliga frågor när din man är med. Tänk om du inte vill han ska få reda på det? Usch, hade nog inte svarat sanningen på den. Sen kan de inte spela roll med klamydia 15 år senare?Jo, den kom hemskickad efter att jag ringde och bokade inskrivnings samtalet, med kom en urinbehållare för ta första urinen den dagen man ska på besök. Jag är i v 10+2 (måndag) så vi är lika långt gångna. ????

Min sambo och jag har som sagt försökt i fem år och bli gravida. Han råkade försäga sig till sin mamma i ett samtal dagen efter vi testat positivt. Hon frågade hur jag mådde för jag hade vart sömnig och konstig? Hon började gråta av glädje och ringer ofta och kollar om jag behöver någon hjälp. Min son har inte fått reda på att han ska bli storebror ännu. Vi har beställt en tröja där det står "storebror 2016" som han ska få öppna. Han kommer bryta ihop.

Hej

Tänkte hoppa in här i gruppen om det är ok.

Vi är v12 (11+0) idag,

Vi har försökt i 3 år ända sedan dagen vi gifte oss och har haft en lång väg, vi har 6 "MF " bakom oss efter det 4 så skickades vi på missfalls utredning på Sahlgrenska här i Göteborg och det visande att jag har en kromosom förändring som gör att när cellerna ska dela sig och skapa en bebis så funkar det inte alltid så mina tidigare graviditeter var aldrigriktiga graviditeter eftersom de dog väldigt tidigt, det tog bara ett tag för hormonerna att försvinna och för kroppen att rensa ut. Vi fick veta att vi har en ca 30% chans att bli gravida på egen hand och sattes på väntelistan till ivf.

Men så hände det mensen kom inte, och jag plusade på testet. Med än gång började tankarna " Det är samma sak som vanligt det kommer sluta i MF mm"

Bokade tid hos min gyn för ett tidigt VUL och han såg något fick tid igen 10 dagar senare för att vi skulle kunna se bättre eftersom den va så liten på bilden.

Och där var den igen, med hjärtslag, det var lika delar panik som lycka när han sa det.

Skrev in mos hos BM och fick ett UL allt såg bra ut och hjärtat slår.

Nu har det gått 2 veckor sedan de senaste UL och det är mer oro och ångest än lycka.

Mina symtom börjar minska som ska vara normalt men har mer ont i magen kan få allt från små stickningar till riktigt ont, det varar inte länge 10-15 sekunder. Ska man oroa sig min bästa kompis som oxå är gravid med sitt andra barn tycker jag är dum som oroar mig, att de är vanligt att ha smärta under graviditeten allt växer och ändras mm. Men med min historia så känner jag mig rädd för att vara glad.

Förlåt om detta är äckligt men har haft tjocka ljusgula flytningar på senaste, ser nästan ut som snorkråkor, är det vanligt?

Annars allt de "vanliga" ömma bröst, trött, illamående men inte lika mycket som i början. Har väldigt mycket stickningar i benen, fick magnesium för detta eftersom jag inte kunde sova om nätterna.

Gu så långdragen jag blev.

Kram på er tjejer