Septemberbebisar 16'

Hur mår ni alla i kroppen nu efter förlossningen? Känner mig ganska mycket som vanligt i stort men får ont i ländryggen när jag går ut en sväng och går så det blir bara väldigt korta promenader. Sen känns underlivet konstigt, som en störande tyngd nedåt på något sätt. Någon mer som känner av något?

Hur mår ni alla i kroppen nu efter förlossningen? Känner mig ganska mycket som vanligt i stort men får ont i ländryggen när jag går ut en sväng och går så det blir bara väldigt korta promenader. Sen känns underlivet konstigt, som en störande tyngd nedåt på något sätt. Någon mer som känner av något?

Hur mår ni alla i kroppen nu efter förlossningen? Känner mig ganska mycket som vanligt i stort men får ont i ländryggen när jag går ut en sväng och går så det blir bara väldigt korta promenader. Sen känns underlivet konstigt, som en störande tyngd nedåt på något sätt. Någon mer som känner av något?

Nej, jag var inte rädd inför den här förlossningen men ev. kommande förlossningar känns väldigt skrämmande just nu. I slutet av förlossningen blev det bråttom då hennes hjärtljud gick ner pga syrebrist (hade svalt fostervatten). Läkare kom in och förberedde för sugklocka men då lyckades jag krysta ut henne själv. Dock gick det snabbt vilket resulterade i en bristning, grad 3 som behövde sys i operationssal. Jag fick upp dottern på bröstet och hon andades men bm tyckte att hon verkade lite för slö. Barnläkare hade redan tillkallats i slutet av förlossningen så han var på plats. Dottern och sambon försvann iväg och jag fick ligga kvar och vänta på att få komma upp till operationssalen. Det tog nästan 6 timmar innan jag fick träffa dottern och sambon. Den tiden var jobbig, även om

jag då och då fick höra hur hon mådde. Dottern låg på neo nästan hela första dygnet för att få syrgas.

Det är jobbigt att tänka tillbaka på förlossningen och tiden efter. Jag har också ganska ont av bristningen till och från så det bidrar också till att jag känner mig rädd och osäker på om jag vill genomgå ytterligare en förlossning.

Vad obehagligt det låter med hjärtljuden, usch. Och att du behövde vänta på att få ha henne... förstår att de timmarna måste ha varit skitlånga.

Vet du vad hennes apgar låg på då hon kom ut?

Kan din rädsla inför framtida förlossning/ar ha och göra med att du inte vill genomgå det läskiga med att din dotter inte andades bra nog i början? Eller tror du det är hela upplevelsen i sig som var jobbig?

Jag själv kan se på min förlossning som helpositiv, trots smärtan. Så jag lider med dig att du inte kan göra det <3

Just då när det hände var jag inte medveten om att hennes hjärtljud gått ner. I efterhand så tänker jag att jag ju borde förstått att något inte var helt bra eftersom alla plötsligt "hetsade" så mycket om att hon behövde komma ut. Bara ett tag tidigare, har svårt att bedöma hur långt innan men max 30 min, hade en koordinator varit inne och sagt att det kunde ta ett par timmar till. Så jag kände mig lite uppgiven och väldigt trött, fattade inte ens att hon var ute när hon kom...

Jag var som sagt väldigt trött när hon väl var född, hade varit på förlossningen i drygt 12 timmar då, så jag varken kände eller tänkte särskilt mycket. Jag hade väldigt ont i svanskotan och ville bara sova, så det gjorde jag i väntan på att få komma upp till operationssalen. Men självklart kände jag mig lite ensam, men var dock inte orolig eftersom jag fick höra att hon mådde bra med jämna mellanrum. Att de tog det säkra före det osäkra bara.

Så jag tror att rädslan mest ligger i att det var långdraget, jobbigt, gjorde ont och blev så stressat på slutet. Framförallt det sistnämnda var jobbigt eftersom jag själv inte fattade att det var pga hennes hälsa som det blev jobbigt, vilket iofs kanske var bra, men just då tyckte jag bara att det var sjukt jobbigt att det var så mycket personal som stod och "stressade" på mig. Den där koordinatorn tyckte jag dessutom var skitjobbig, hon var hårdhänt vid undersökningar och blev nästan arg på mig

när jag slutade krysta. Hon försökte få mig att krysta utan värkar...

Sen är jag också rädd för att spricka igen eftersom det gjort så jäkla ont nu efteråt. Två veckor sedan förlossningen och idag har jag känt att det blivit lite bättre, hinner inte få skitont innan jag får ta nästa dos alvedon och ipren.

Vet inte vad hennes apgar låg på.

Det är dock skönt att skriva av sig, tack för att du/ni orkar läsa!

Hur stora bristningar fick du?

I all trötthet förstår jag att du missade att hjärtljuden gick ner och folk blev stressade :) jag själv hade nog inte märkt något öht heller, var helt borta i slutet jag också. "Återhämtade" mig ganska direkt jag försökte amma under tiden moderkakan skulle ut, men hur lång tid allt tog efter han kommit ut har jag ingen koll på. Var på fl i ca 4h efter men i mitt huvud kändes det som typ 5 min innan vi for upp till BB haha.

Vad jobbigt att du inte tyckte om koordinatorn (vad är det ens?), önskar att man alltid ska kunna få vara nöjd med de som ska hjälpa en få ut sitt barn till världen. Jag hade tur med min bm och sköterska, två jätte underbara kvinnor!

Konstigt att krysta utan värk... men det kanske fanns en anledning du inte vet om, ta upp det med BVC och hör om dom har en aning om varför? Jag fick i flera värkar kämpa för att inte krysta, tror bm sa något om att hans huvud skulle tänja ut mig lite för att brista mindre. Att inte krysta var typ det svåraste jag någonsin gjort. Men oj så fascinerande att känna hur kroppen kan sin sak och inte behöver mig haha.

Hennes apgar borde stå i din förlossningsjournal, om du har den.

Ingen fara :) jag tycker om att höra om andras förlossningar och tror det är väldigt viktigt att alla kvinnor får berätta om den flera gånger, om och om igen för att bearbeta förloppet. Oavsett om man ser på den positivt eller negativt, oavsett om allt gick perfekt eller inte :)

Jag fick två stygn i mellangården som nog är dom värsta, där är centrum av smärtan. 2 stygn i klitoris, ett gäng inuti och en på yttre blygläpp som inte behövde sys.

Förstår att du känner dig rädd inför nästa förlossning, det var ju verkligen några saker i din berättelse som låter lite jobbigt.

Jag har inte riktigt smält min förlossning ännu känner jag. det var nog väldigt annorlunda än jag trott, mycket mer intensivt och brutalt på något sätt, rent fysiskt. jag trodde väl på något sätt att man kunde påverka det hela med andning och att man skulle få tid att tänka efter och vänja sig, men allt gick väldigt fort för oss.

jag ville ha eda ha eda när jag kom in då värkarna gjorde så ont och kom så tätt men var tvungen att vänta i några timmar då jag tar blodförtunnande och det måste gå ur kroppen först. och när jag till sist fick eda så var det underbart, men det tog lite snett då ena benet kunde jag inte riktigt styra och det blev därför inte så mkt aktivt arbetande med förlossningen. överlag kände jag mig ganska borta men det värkstimulerande droppet var inte behagligt och smärtan ökade därifrån.

krystningen tog 45 min men kände mig ganska borta även där. hade bara ont och sen mellan krystvärkarna så försökte de hitta hennes puls med ctgn och det gjorde väldigt ont det också då de fick leta och böka ganska mycket så jag kände att jag aldrig fick någon paus i det onda och att de bara "plågade" mig med ctgn trots att jag bad dem om lite andrum. jag förstår såklart nu att de måste ha koll på bebisens puls...men i stunden kändes det bara som att någon annan tillfogade mig ganska konstant smärta och sen på slutet så meddelade de att de var tvungna att klippa så att hon skulle komma ut. det hade jag inte alls förberett mig på eller ens tagit in riktigt. eller ja, hon frågade om jag ville det men kände att jag inte riktigt var i skick att fatta något sorts beslut. i efterhand har jag googlat på klipp och det verkar mest stå negativt om det och hur det kommer att läka och möjligheten att ha sex osv efteråt. samt att jag läste någonstans att det kanske blir större skador nästa gång om man klippt innan. så överlag känner jag nog...att jag inte riktigt vet om min kropp kommer att må så bra efter detta, eller om vi skulle få ett till barn. men vi får väl se hur det blir när det läkt antar jag. siffrorna verkar dock vara att 9 v 10 känner obehag och smärta vid sex efter klipp under en längre tid.