Septemberbebisar 16'

Det låter inte ovanligt. Om det är första barnet kan det dock kännas extra tufft med en "oengagerad pappa". Som mamma blir man ofta (självklart inte alltid och i synnerhet inte om en förlossningsdepression slagit till) lite förälskad i sitt eget barn och vill hålla och trösta hela tiden. Jag upplever också att min älskade make är annorlunda än jag och har alla tre gångerna vi väntat barn varit ungefär som din sambo. Kramar och byter blöja och flaskmatar (pumpad mjölk) vid behov gör han men är mindre sugen på att "passa" bebisen än jag som mamma varit. Främst kanske för att alla våra tre barn har haft mammiga veckor i början då endast tuttarna har tröstat. Trist för pappan då att alltid mötas av gnäll och plankstel bebis när han ska hålla. Men för oss har det ALLTID gått över! Vid 1 års ålder har maken varit lika intresserad av ungarna som jag och nästan mer överbeskyddande

Tips är barnvagnspromenader själv för pappa & bebisen. De flesta bebbar sover ju bra i vagn och frisk luft,samtidigt som pappan får känna sig lite behövd och "duktig" utan att bebisen skriker åt honom. Numera tar jag gärna den chansen att duscha länge eller leka med de andra ungarna när maken & lille Viggo tar en kvällspromenad en halvtimme. Jag vet ju att det lika gärna kan vara "bara pappa som duger" om ett par år.

Tack, för stöd och peppning!

Var väldigt nere i nån svacka ett par veckor när allt kändes fel och jobbigt. Framför allt var jag less på att ha ont, fick en grad 3 bristning i samband med förlossningen som inte verkar vilja sluta göra ont. Det gör fortfarande ont men nu kan jag åtminstone gå på promenader utan att vilja lägga mig och grina efteråt.

Hur mår ni och era små?

Alltid skönt att höra att man inte är ensam.

Vi har det hyfsat bra nu tredje gången gillt. Storasystrarna avgudar lillebror och han är den absolut lugnaste och mest harmoniska bebis jag någonsin träffat på. Sovit 4-5 timmar i sträck varje natt sen födseln, väcks för att äta och sover därefter vidare ytterligare 4-5 timmar tills vår väckarklocka ringer. Ammar fullt + tar pumpad mjölk i flaska om det behövs (så maken tar alltid sista matningen vid midnatt när han lägger sig så att jag får sova ostört 6-7 timmar i sträck). Han somnar när han är trött och äter när han är hungrig. Idealbebis på många sätt till skillnad från sina systrar som var såååå bökiga som bebisar.

Men tyvärr är han inte helt frisk vår gosse. Efter 3-dagarsvisit på neo för andningsvårigheter efter snittet så upptäckte man även blåsljud på hjärtat. UL & lungröntgen visade 5 hål som förhoppningsvis växer bort. Nu i veckan upptäckte vi dessutom ett ljumskbråck hos honom, som kommer att behöva opereras under narkos (!) inom några veckor. Så oroligt för oss föräldrar men än så länge smärtfritt för honom. Håller tummarna för att det inte blir fler överraskningar nu...

Ni andra då?

Men fy vad jobbigt att lillen inte är frisk och behöver opereras :( Håller tummarna för att operationen går bra och att han får må bra sen!

Hej på er kära medmammor <3 haha..

Sonen är nu drygt 4.5 mån, väger 7.780g och är 68cm lång. Han utvecklas och vi har så mycket bus och tokerier för oss. Idag hade vi en fin anordnad namngivningsceremoni med släkt och vänner, han njöt av uppmärksamheten samtidigt som han blev väldigt blyg emellanåt.

Jag är så fascinerad av att se honom upptäcka allting runtom sig och lära sig nya saker. Hans storebror Link (hunden) är hans absolut bästa vän och det roligaste som finns att titta på, även före gossedjuret Curtan som är en läskigt formad sköldpadda.

Hur mår ni? Och hur mår era små? Jag hoppas allt går bra för er och att vardagen flyter på!

Hej!

Dottern blir 5 månader imorrn, ska till bvc på onsdag så får se då hur stor hon är. Tycker att de två senaste månaderna har gått så fort, och det har hänt så mycket! Nya ljud och rörelser varje dag känns det som. Hon börjar mer och mer visa sin personlighet.

Hon mår bra, har haft lite dålig viktuppgång men inget som oroat bvc. Hon har också börjat med lite smakportioner av gröt och puréer, hon älskar det!

Jag mår också rätt bra, men emellanåt kan jag känna mig så fruktansvärt ensam. Jag är en ganska social person och har ett väldigt socialt jobb i vanliga fall så att sitta "isolerad" hemma utan umgänge (såklart att jag har dottern, men ni fattar) är riktigt jobbigt ibland. Det blir ju inte lättare av att dottern vaknar varannan/var tredje timme under nätterna för att äta och sen vaknar runt 6 och vill gå upp.

Något som jag också upplever som jobbigt och framförallt irriterande är det där jämförandet som bebismammor verkar hålla på med. Min dotter är för det allra mesta nöjd och glad, en "snäll" bebis som många skulle säga (men ogillar det uttrycket, som att en bebis kan vara dum, inte så att de gör saker för att jävlas direkt). Men som alla bebisar så är hon såklart gnällig emellanåt och de stunderna är jättejobbiga, ni vet när de skriker och gråter och inget hjälper. Tar jag upp detta bland andra mammor så finns det alltid de som måste säga "var glad att hon somnar om efter du matat henne på natten, min bebis är vaken en timme innan h*n somnar om" eller "ja, sånt skrik har jag hela dagarna för h*n har ont i magen". Jättejobbigt för de som har det så, absolut...men på dessa mammor låter det nästan som att jag inte "får" tycka att det är jobbigt med min bebis för de har det minsann jobbigast. Jag är inte ute efter vem det är mest synd om, men det är som att vissa förbehåller sig rätten att vara trötta och ha det kämpigt och tar ifrån andra rätten att få känna så också.

Så, skönt att få gnälla av sig lite :)

Hur mår du själv?

Haha jag förstår dig... sonen har nu en skön period, lugn och harmonisk. Men han har varit ganska skrikig av sig (har förträngt det värsta perioderna haha) och då har jag "klagat" till vänner och familj. En del svarar med att deras barn var minsann ännu värre och det var så jobbigt för dom. Men och? Det är jobbigt ändå. Tror alltid det kommer vara jobbigt vare sig man har en lugn eller gnällig bebis.

Finns en del i min familj som uttrycker "nä men är han elak nu?" när han gråter...

Sonen sover fruktansvärt lite dagtid, vaken från 7-8 till ca 12 och sover då max 40 min. Resten av dagen sover han 2 ggr till och sover 30 min typ. Natt mellan 20-21. Vaknar olika under natten för att äta, blir kanske 3 ggr genomsnitt. Får höra "men äter han ännu nattetid? Det behöver han inte!" Skiter jag i. Är han hungrig får han mat. Sådant har folk sagt sen han var 2.5 mån.

Märker av en nattoro som blir värre och värre, kvällarna är jobbiga och första delen av natten. Plötsliga uppvak av panikslaget skrik och liknande. Får hjärtat i halsgropen varje gång.

Går du på föräldraträffar, öppen förskola? Kanske hjälper mot din brist av att socialisera sig lite. Jag har sambon hemma och ofta olika familjemedlemmar på besök, jag klarar mig bra. Är inte en speciellt social person..

Min son är 5 månader nu. Har haft många jobbiga perioder men kolikperioden som varande i 2 och en halv månad är äntligen över. Han skrek minst 6 timmar i sträck varje kväll. Fanns inget att göra. Inte ens vagnpromenader funkade :) Så i jämförelse med det är han väl "lugn" nu.

Jag såg ett inlägg högre upp om jämförelser. Jag tror inte att de andra mammorna menar något illa, eller att du inte ska få känna att det är jobbigt. Jag som åt andra hållet har en son som sällan sover, och som haft väldigt skrikiga perioder kan känna att andra mammor borde njuuuuta av att inte höra skrik hela tiden x)

Hur sover era bebisar? Har de kommit in i rutiner än? Min sover från 19-06:30, sedan om jag har tur sover han max 1 timme sammanlagt under hela dagen tills det är läggdax igen :) Känner mig helt slutkörd för det mesta. Känns som att han borde sova mer om man tittar på genomsnittet för bebisar. Samsover ni eller kör ni spjälsäng?

Det är just sånt här jag menar med jämförelse...även om de flesta säkert inte menar något illa som du säger. Jag förstår absolut att det måste vara hemskt att ha en bebis som kan skrika i 6 timmar, fruktansvärt. Och ja, jag njuter när min dotter är nöjd och glad...men det betyder inte att jag inte tycker att det är jobbigt när hon väl är ledsen och skrikig. Och det är lite den uppfattningen jag får när folk uttrycker sig i termer som "vilken lyx att hon bara skriker en kort stund innan hon somnar" eller som du "njut av att inte höra bebisskrik hela tiden". Det är som att jag ska vara evigt tacksam över att min bebis är nöjd av sig och att det minsann finns de som har det värre. Ska man tänka så så får väl ingen i det här landet tycka att saker är jobbiga, det är inga krig, barn svälter inte ihjäl mm.

Hoppas du fattar vad jag menar.

Jag är ingen person som är särskilt känslig eller har lätt för att ta åt mig saker, men du vet säkert själv hur känslig man kan vara som relativt nybliven mamma. Därför kan det vara bra att tänka efter innan man säger saker, det är ingen tävling i vem som har det jobbigast. Men jag känner att jag blir fråntagen rätten att känna mig trött, ledsen och förtvivlad av mammor som säger åt mig att njuta, vara glad, att jag är lyckligt lottad som har ett "snällt" barn osv.

Inget personligt menat mot just dig, bara några ord om att välmenande kommentarer kanske inte alltid landar som man tänkt.

Jag tror det överlag blir lättare för oss alla när man stadgat sig mer i det här nya livet och barnet kan kommunicera bättre. (Min försöker nu suga på min armbåge medans jag skriver, och pratar in i min armhåla "haaallå är det någon där", vad betyder det liksom? Haha). Även fast de gått ungefär 5 mån så känner då jag personligen att varje dag ändras något, hos mig sonen eller sambon. Att hela tiden känns det nytt igen att ha barn, mer att lära sig och anpassa sig efter.

Vi samsover, jag sonen och hunden. Sambon rör sig för mycket nattetid att han får sova i soffan.

Pratar era mycket? Min har just lärt sig massa nya ljud, och övar på dom direkt han inte är gnällig eller förundrad. Ibland blir han dock nöjd över att göra roliga ljud när han är gnällig att han blir så lycklig och börjar med glädjeskrik istället. Barn är då härliga hahah