BF December 2016
Asså hörrni. Långt inlägg men behöver skriva av mig.
Jag vet inte om jag har ett problem eller om jag bara är lite less på den plötsliga uppmärksamheten jag fått de senaste dagarna (har inte sett sambons släkt på ett tag och några har nyligen fått veta att vi ska ha barn). Svärmor vill tala om för precis alla om att hon ska bli farmor - vänner, kollegor, alla grannar, avlägsna släktingar som vi aldrig har träffat. När jag påtalade att jag helst vill tala om det för folk jag känner, som faktiskt kan glädjas åt det genuint, och inte bara ALLA i min omgivning, så frågade hon bara rätt ut: men kan du själv då glädjas åt att ni ska ha barn? Jag blev lite paff då alla har en egen uppfattning om hur man glädjer sig, och jag har inte det direkta behovet att bara skrika ut det till alla. Är väldigt glad men kanske mer inombords. Har gått och varit irriterad över det där. Kanske är hormoner, men att ifrågasätta om jag är glad över att vi ska ha barn trots att jag inte berättar för alla upplevde jag som konstigt.