styvmamma tråden

Såg nu att det inte var ts utan Anonym(bio+bonusar) jag tänkte på.

Såg det sen och rättade mig :)

Vi har barnet mellan 8-16 dagar varje månad. Alltså det beror på hur veckorna hamnar under månaderna om du förstår?
Semester och lov är då inte inräknat.

För att hon har barnet mer och därmed har större utgifter. Det skulle vara rättvisare.

PS. Har flera vänner som är biomammor som är superbra. De flesta faktiskt :)

Tror de flesta har det och kan sätta sig in i "andra sida" också. Problemen blir ju när ngn av de inblandade inte fungerar normalt i vissa situationer (som att inte kunna tänka klart gällande sitt ex och hans nya) :)

Då förstår jag :)

OK, ja ibland glömmer man att det bara är de som har problem som skriver på familjeliv och de där det funkar bra hör man inte.

 Gällande din biomamma så låter det som att hon är ute efter att förstöra eller bara totalt egoistisk. Men vad säger hon om ni säger att det inte funkar att hon bokar in grejer med barnet på era helger, och att det framför allt är barnet som får lida för hon inte vet hur hon ska göra? Hur försvarar hon det?

Ja, man glömmet ibland att familjeliv ibte är representativt för verkligheten ibland :)

Att hennes tid är viktigare. Oavsett om det är hennes tid med barnet eller hennes egentid. Hon ser inte att det går ut över barnet om hon gör ngt kul med mamma. Även om det innebär att hon missar ngt hos oss. Eller bara missar TID med oss. Har vi inget inplanerat en vecka på semestern anser hon att barnet (som numera är tonåring) lika gärna kan vara hemma hos henne. Vi har otaliga gånger påtalat att det är vår enda chans på året att få lite vardag med henne och att det är viktigt för oss alla i familjen.

Hon valde att flytta när barnet var litet för att omöjliggöra vv. Det känns för jäkligt rent ut sagt :/

Samtidigt har samarbetet funkat mycket bra i långa perioder. Problemet är väl egentligen att vi i de perioderna inte haft några krav själva utan "rättat" oss efter hennes beslut. När vi - efter tio år typ - inte hade lust att bli överkörda konstant och satte ner foten ordentligt blev det kortslutning fullständigt. Men det HAR som sagt funkat bra i perioder och jag är glad för de perioderna. Det är MYCKET lättare att leva i en bonusfamilj när man kan ta en fika ihop, gå på aktiviteter gemensamt osv. Saknar det :/

Vi har å andra sidan utgifter för barnet, eller för att han ska kunna vara här som han är idag rättare sagt, som inte hon har. Då skolan ligger 8 mil bort enkel resa så blir det en del bensin att betala tex.

Ber hon min man att betala hälften av något som rör barnet så gör han det, mediciner, vaccinationer osv . Är barnet här och behöver något till skolan tex luciakläder, så betalar min man det. Är barnet hos henne när det infaller så ber hon min man att betala hälften och det är inga problem.

Ja hon har barnet drygt 70 dagar mer per år.

Hon hittar på massa roliga saker med barnet och han har hela och rena kläder, så uppenbarligen har hon inga problem att försörja honom!

Ja det här med rättvisa är hon noga med men bara när det går åt ena hållet och då menar jag inte bara pengamässigt.

En bonusmamma till här!

Blev ihop med min kille för snart ett år sen som då skilt sig från sin fru. De har två barn ihop och det har verkligen varit en bergodalbana av känslor.

Från ena månaden till den andra "hotar" hon med att flytta till en annan kommun där hennes nya kille bor och ta med sig barnen.

Detta har resulterat sig i att vi försökt hitta gemensamt boende där båda barnen får varsitt rum. Nu ligger detta 6 mil från barnens skola men när vi sa ja till detta var hon som sagt på väg att flytta och sa då att "jamen ta barnen ni då, nä just det! ni har ju inget hus bla bla bla.." så vi fick lite panik i att hitta nått bra och köpa har vi inte råd med men fick sån tur o kunde hyra detta hus.

Nu ska hon såklart inte flytta och då är vi "the bad guys"

Sen är barnen curlade, de skriker mycket istället för att gå till nästa rum o se vart pappa är ställer de sig o skriker. Han svarar dem nästan jämnt o i bilen har det varit olidligt "kör 50 pappa" "ja" "pappa kör du 50?" "ja" om och OM och OM igen!

Sen har de sovit i deras säng, det var det enda kravet jag hade att jag INTE vill ha dem i sängen hos oss. Biomamman fortsätter ha dem i sin säng än dock. De är 7 och 8 år.

Båda barnen utreds :( för koncentrations och inlärningssvårigheter.

Båda två är jättefina, smarta men de behöver lite mer ramar och föräldrar som inte curlar! De tror att gör man allt barnen vill är det de bästa men jag tror de är på och tjatar och är osäkra för de vill ha en vuxen som säger till dem ibland också. 

Jag är sån mot dem och de verkar uppskatta mig, jag är lugn, säker och jag är konsekvent. 

Inte osäker, nervös och ruckar på regler från dag till dag....

Problemet är nog oftast inte att det påverkar pappans nya. Snarare att mamman tar beslut utan att ens involvera pappan, om saker som rör hans familj och/eller hans tid med barnen. Protesterar han mot det hon bestämt så tvekar hon inte för att dra in barnen och berätta vilket as han är som bara vill förstöra för dem.
Tyvärr är inte alla mammor som du, vissa gör saker enbart för att förstöra och kunna baktala pappan inför barnen.