• Anonym (Hon)

    Sambon arg över arv som är min enskilda egendom

    Min sambo var fly förbannad i fredags när jag kom hem från jobbet (han har semester). Han har på något vis kommit åt mina kontosaldon (vi har inte dosa så jag vet inte hur) och sett ett sparkonto med väldigt mycket pengar.

    Han kräver nu att få del av dem.

    Han.är helt rabiat eftersom han velat renovera hemma men jag har tyckt att det är onödigt då allt fungerar och vi totalrenoverade när vi flyttade in för 10 år sedan. Jag har även sagt att vi inte har råd.

    Vi har halvt gemensam ekonomi, dvs alla gemensamma kostnader betalas från ett gemensamt konto dit vi lägger in pengar varje månad, men i övrigt har vi ansvar för våra egna kostnader. Han är ganska skrytig av sig om hur mycket han har på sparkontot, jag tror alla vi känner vet hur mycket det finns.

    Han tycker även om att pika mig för att jag aldrig har pengar över. Jag har varit föräldraledig och tja, han tjänar bättre helt enkelt.

    Pengarna på mitt "hemliga" sparkonto är enskild egendom genom arv efter mina morföräldrar. De hade testamente där allt utöver laglotten skulle delas mellan min mamma och mig. Det var ett herrans liv på min mammas syskon då det var mycket pengar, men morfar (som dog sist) hade bifogat ett brev där han tydligt skrev att de får skylla sig själva då de inte ens ringt på födelsedagar och jul, utan lämnat allt ansvar på att ta hand om dem på oss. Vi bor alla i samma kommun så inget avstånd att tala om.

    Iallafall så har min sambo trott att de saker jag fick i bodelningen kom från min mammas arvslott och även den peningsumma som vi använde till en södernresa för några år sedan.

    Jag har ansett att vi inte behövt mer pengar än vi har, och tänkt att det är bättre att ha dem i ett långsiktigt sparande tills de behövs, tex när barnen är äldre och ska bil och körkort, studiebostad osv.

    Min sambo vill leva "så fint det bara går" och är nu jättesur för att jag bedragit honom ekonomiskt (hans ord) och tvingat honom att leva i slummen...

    Vi bor i ett helt normal medelklassområde med bra skola, trygga resvägar och bra kollektivtrafik. Jag och barnen trivs och har många vänner.

    Det gjorde/hade han med tills i fredags då han insåg att med mitt arv kan vi köpa ett hus i stans finaste kvarter, eller tagit över mina morföräldrar hus. Jag tror eg det handlar om deras hus. Det var stort, enormt faktiskt, och med gamla anor. Han har alltid fått något drömmande i blicken när vi pratat om huset. Dock ville jag aldrig ha det trotts alla underbara minnen då jag vet vad det kostat genom åren bara i underhåll och uppvärmning.

    Jag vet inte riktigt hur jag ska hantera hans ilska, eller få honom att förstå. Min mamma bara skrattade och tyckte att det var rätt åt honom, och att han nog var mest sur för att hans "stooora sparkonto" bara är en droppe i havet i jämförelse med mitt.

    Jag vill dessutom inte spendera dessa pengar i onödan. Vi har ju allt vi behöver just nu. Äsch, jag skulle bara vilja hitta något sätt att få honom att förstå.

  • Svar på tråden Sambon arg över arv som är min enskilda egendom
  • Anonym (Dagisfröken)
    nevermind skrev 2016-07-29 14:10:28 följande:
    Varför skiljer du dig inte??
    Antagligen för att hon inte vill det? Tycker det är starkt av henne att vilja ta sig igenom istället. Han har antagligen bra sidor som uppväger.
  • Anonym (Hon)
    nevermind skrev 2016-07-29 14:10:28 följande:

    Varför skiljer du dig inte??


    För att jag inte är gift, är nog det första svaret jag kommer på.
  • Anonym (Vickan)
    Anonym (Hon) skrev 2016-07-27 17:59:34 följande:

    Han vill inte leva lyxliv på mina pengar, utan det skulle givetvis betalas 50/50 även då. Skulle tex ett hus köpas för "mina pengar" skulle det givetvis skrivas som min enskilda egendom. Han är upprörd över mina morföräldrars hus, där har han dock backat efter samtalet med mamma. Hon fick honom att lyssna och inse att vi inte kunde vunnit budgivningen, och då ett av hennes syskon var utmätt av kronofogden så hade de krävt en öppen budgivning även om arvingar ville köpa huset, för att få ut maximalt penningvärde. Detta syskon är nöjt då summan blev så hög att hen inte längre är utmätt.

    .

    Nehe. För vems skull då?

    För mig är kärlek en känsla inne i kroppen som Jag inte kan definiera i ord. Jag försökte ovan men det lyckades uppenbarligen inte. Att älska någon är för mig att känna den kärleken för personen.


    För mig är 'att älska' kärleksfulla handlingar. Det är väl därför jag inte förstår mig på er relation. Ingen av er gör ju fina saker för den andra. Det känns för mig som ni varken litar på varandra eller vill vara kärleksfulla med varandra. Varför?
  • infochristina
    Anonym (Vickan) skrev 2016-07-29 23:05:06 följande:
    För mig är 'att älska' kärleksfulla handlingar. Det är väl därför jag inte förstår mig på er relation. Ingen av er gör ju fina saker för den andra. Det känns för mig som ni varken litar på varandra eller vill vara kärleksfulla med varandra. Varför?
    Ge dig nu. det finns så mycket mer än ekonomi som är viktigt. Tre stycken underbara barn t.ex som binder varandra tillsammans.Kan också vara enkla vardagliga saker som man uppskattar varandra för. Allt är inte pengar här i livet. Känns nästan som du önskar en skilsmässa. Vad är du för sorts person egentligen
  • Anonym (Hon)
    Anonym (Vickan) skrev 2016-07-29 23:05:06 följande:

    För mig är 'att älska' kärleksfulla handlingar. Det är väl därför jag inte förstår mig på er relation. Ingen av er gör ju fina saker för den andra. Det känns för mig som ni varken litar på varandra eller vill vara kärleksfulla med varandra. Varför?


    Vad i hela världen vet du om det?

    Bara för att jag just nu har lite svårt att räkna upp hans goda sidor, och livet inte är en dans på rosor, betyder det ju inte att det varit problem innan.

    Vi är ett starkt föräldrateam som fått kämpa hårt för att återfå vår parrelation då vi blev väldigt uppslukade av ett barn med specialbehov.

    Hur vet du att vi inte gör fina saker för varandra i vanliga fall?

    Denna tråd handlar om en situation som uppstod för en vecka sedan. Och visst, den här veckan har inte varit så fin, och många sårande saker har sagts, men detta är ju ett undantag. Hade detta varit vår norm hade jag knappast behövt fråga utomstående om åsikter, jag skulle i sådant fall antagligen vara expert på att hantera dylika situationer.
  • Anonym (Fuck asså...)

    Du är en jävligt cool brutta!! Du reder ut detta bara därför!

  • nevermind
    Anonym (Hon) skrev 2016-07-29 21:30:45 följande:
    För att jag inte är gift, är nog det första svaret jag kommer på.
    Men lägg av. Då kan du nog säkert klura ut själv att frågan lyder "varför separerar du inte?"
  • Anonym (nej)
    nevermind skrev 2016-07-30 08:31:55 följande:
    Men lägg av. Då kan du nog säkert klura ut själv att frågan lyder "varför separerar du inte?"
    (Sorry, nu svarar jag åt TS men jag tycker att din kommentar är så dum!)

    Lägg av själv. Tror du inte att hon hade separerat om hon själv ville? svaret är väl därför: för att jag (hon) inte vill. 

    Jag tycker att det är bra att man inte separera så fort man är oense om något. Speciellt om man har tre barn. Skulle det vara så att arvsfrågan aldrig försvinner utan fortsätter vara ett trätoämne år efter år kanske en separation är ett alternativ men efter en vecka? Skulle inte tro det.
  • infochristina
    nevermind skrev 2016-07-30 08:31:55 följande:
    Men lägg av. Då kan du nog säkert klura ut själv att frågan lyder "varför separerar du inte?"
    Jaha . om man är osams en vecka så separerar man
  • Anonym (Hon)
    nevermind skrev 2016-07-30 08:31:55 följande:

    Men lägg av. Då kan du nog säkert klura ut själv att frågan lyder "varför separerar du inte?"


    Hur skulle jag kunna "klura ut det", när du inte kunde klura ut att mitt konsekventa användande av ordet sambo innebar att vi inte är gifta?

    Varför separerar vi inte?

    För att "vi" inte har diskuterat saken ordentligt ännu.

    JAG vill inte separera då jag älskar min sambo (även om han är mindre älskvärd just nu) och vi har barn, boende och en tillvaro som jag anser värd att kämpa för.
Svar på tråden Sambon arg över arv som är min enskilda egendom