• Anonym (Hon)

    Sambon arg över arv som är min enskilda egendom

    Min sambo var fly förbannad i fredags när jag kom hem från jobbet (han har semester). Han har på något vis kommit åt mina kontosaldon (vi har inte dosa så jag vet inte hur) och sett ett sparkonto med väldigt mycket pengar.

    Han kräver nu att få del av dem.

    Han.är helt rabiat eftersom han velat renovera hemma men jag har tyckt att det är onödigt då allt fungerar och vi totalrenoverade när vi flyttade in för 10 år sedan. Jag har även sagt att vi inte har råd.

    Vi har halvt gemensam ekonomi, dvs alla gemensamma kostnader betalas från ett gemensamt konto dit vi lägger in pengar varje månad, men i övrigt har vi ansvar för våra egna kostnader. Han är ganska skrytig av sig om hur mycket han har på sparkontot, jag tror alla vi känner vet hur mycket det finns.

    Han tycker även om att pika mig för att jag aldrig har pengar över. Jag har varit föräldraledig och tja, han tjänar bättre helt enkelt.

    Pengarna på mitt "hemliga" sparkonto är enskild egendom genom arv efter mina morföräldrar. De hade testamente där allt utöver laglotten skulle delas mellan min mamma och mig. Det var ett herrans liv på min mammas syskon då det var mycket pengar, men morfar (som dog sist) hade bifogat ett brev där han tydligt skrev att de får skylla sig själva då de inte ens ringt på födelsedagar och jul, utan lämnat allt ansvar på att ta hand om dem på oss. Vi bor alla i samma kommun så inget avstånd att tala om.

    Iallafall så har min sambo trott att de saker jag fick i bodelningen kom från min mammas arvslott och även den peningsumma som vi använde till en södernresa för några år sedan.

    Jag har ansett att vi inte behövt mer pengar än vi har, och tänkt att det är bättre att ha dem i ett långsiktigt sparande tills de behövs, tex när barnen är äldre och ska bil och körkort, studiebostad osv.

    Min sambo vill leva "så fint det bara går" och är nu jättesur för att jag bedragit honom ekonomiskt (hans ord) och tvingat honom att leva i slummen...

    Vi bor i ett helt normal medelklassområde med bra skola, trygga resvägar och bra kollektivtrafik. Jag och barnen trivs och har många vänner.

    Det gjorde/hade han med tills i fredags då han insåg att med mitt arv kan vi köpa ett hus i stans finaste kvarter, eller tagit över mina morföräldrar hus. Jag tror eg det handlar om deras hus. Det var stort, enormt faktiskt, och med gamla anor. Han har alltid fått något drömmande i blicken när vi pratat om huset. Dock ville jag aldrig ha det trotts alla underbara minnen då jag vet vad det kostat genom åren bara i underhåll och uppvärmning.

    Jag vet inte riktigt hur jag ska hantera hans ilska, eller få honom att förstå. Min mamma bara skrattade och tyckte att det var rätt åt honom, och att han nog var mest sur för att hans "stooora sparkonto" bara är en droppe i havet i jämförelse med mitt.

    Jag vill dessutom inte spendera dessa pengar i onödan. Vi har ju allt vi behöver just nu. Äsch, jag skulle bara vilja hitta något sätt att få honom att förstå.

  • Svar på tråden Sambon arg över arv som är min enskilda egendom
  • Anonym (lite liknande situation)

    Hej TS!

    Har enbart läst TS inlägg.

    Min ex sambo hade en liknande inställning som TS sambo. Jag var sjuk, mestadels arbetslös timvikarie med låg lön och låg akassa, hade ensam försörjningsansvar för ett eget barn och var ensamstående mamma på heltid till ett barn i förskoleåldern när jag första gången träffade killen som sen blev min sambo. Jag hade precis fått hälften av ett stort arv från mina morföräldrar och min mamma fick andra hälften av det arvet. Enskild egendom enligt testamentet. Lade större delen av pengarna på ett boende för att slippa bo i en liten etta med mitt barn. Resten satte jag in på banken.

    Killen jag träffade var säsongsanställd på sommarhalvåret (och lika stor årsinkomst som mig) och hade betalningsanmärkningar efter gamla skulder (som redan var betalda).

    Han ville ha separerad ekonomi när vi flyttade ihop. Bara ett gemensamt konto för gemensamma utgifter. Givetvis betalade jag därutöver mitt barns utgifter (inkl. mat osv) separat ur egen ficka.

    Sambon blev arbetslös på heltid sen när vi senare hade flyttat ihop. Jag ägde boendet själv, betalade alla reparationer m.m. själv och sambon betalade bara halva "hyran". Han ville inte gå till Arbetsförmedlingen utan ville hellre leva jättesnålt. Detta pga att han inte ville lära sig skriva jobbansökningar och vara tvingad att söka jobb och få tummarna loss att lösa son situation. (Han är inte akademiker och dålig på att skriva, medan jag har en lång universitetsutbildning och lite studielån.) Han tyckte jag var slösaktig som ville äta varm mat två gånger om dagen och inte mackor till lunch... Samtidigt tyckte han att jag skulle glasa in balkongen för att bara han ville ha den inglasad. Han ville också att jag skulle betala reparation av saker i hemmet som han förstört genom ren korkad oaktsamhet. Varför? Jo, för jag hade ju så mycket pengar på banken. Att jag var timvikarie på halvtid, sjuk och nekad sjukpenning fattade han inte. Jag ville en gång åka på en dygnskryssning och ville gå till simhallen med mitt barn någon gång i månaden. Sambon sa att han inte hade råd att följa med. Jag betalde en kryssning (1000 kr) och ett par simhallsbesök till honom med lite av mina sparade pengar, för jag vet sen studietiden hur det är att ha tight ekonomi och ville göra honom lite glad. När mitt barn fyllde år fick hen ingen födelsedagspresent av sambon alls och till jul fick hen bara en julklapp som min sambo fått gratis från sitt jobb.

    Sen hjälpte jag sambon på traven genom att skriva och skicka in en jobbansökan åt honom. Han fick jobbet tack vare min hjälp. Arbetsgivaren ringde in min sambo att börja jobba direkt på heltid - t.o.m. utan intervju först. Sambon fick då heltidslön. Samtidigt hade jag 10000 kr i akassa i månaden och dessutom 100 % ansvar för betalning av mitt barns utgifter.

    Vad gjorde sambon då? Jo, han ville fortfarande inte hjälpa mig tillbaks genom att betala t.ex. simhallsinträde för

    mig en enda gång... Han tycke jag skulle tacka nej till timvik, förlora sjukpenninggrundande inkomst och vara hemma och laga mat till honom istället för att tjäna ihop till min del av vår "hyra" genom att jobba. "Jag hade ju pengar på banken" (då totalt 200 000 kr kvar) som jag enligt sambon skulle betalat hyran med istället... Samtidigt sparade sambon varenda korvöre av pengarna han fick i lön från jobbet som JAG sett till att han fick. I ett eget privat bankkonto bara till honom! Han kunde inte tänka sig att bjuda mig på en glass ens, för "jag var ju fortfarande rik" (trots sjukdom och låg akassa) och han var ju fattig som bara hade 30 000 kr på banken (trots att han jobbade heltid i fast jobb och var frisk)... Han hotade också att förstöra mina ärvda saker i bostaden när jag inte var hemma... Han bor inte kvar hos mig idag och du förstår nog varför. Mitt barn får allt hon behöver och har ofta ändå begagnade kläder och leksaker, men däremot landets bästa barnförsäkring. Om jag skulle dö skulle hon bli miljonär, men det vet inte hennes klasskompisar som bara ser att hon inte får allt hon pekar på.

    TS, jag tycker du fattat helt rätt beslut som inte berättat om ditt arv. Eftersom han tog tavlan. Var rädd om ditt arv. Bekosta fortfarande inte hans "Lyxfällan"-idéer till renovering och konsumtion. Testamentera ditt eget arv till ditt/dina barn som enskild egendom. Din sambo har inte ett ekonomiskt synsätt på ekonomi och skulle inte kunna förvalta dina pengar väl. Tacka tyst din mormor, morfar och mamma som lärt dig hushålla med pengar. Skydda både dig och dina barn med livförsäkringar, sjuk- och olycksfallsförsäkringar istället. Tänk också på att om du skulle gifta dig i framtiden (med någon annan man) så skulle han utan äktenskapsförord få hälften av den kommande avkastningen.

    Lycka till TS!

  • Anonym (Dagisfröken)
    Anonym (Vickan) skrev 2016-07-26 19:14:03 följande:
    Vad lagen säger är helt irrelevant. Eller baserar du din personliga moral på lagen? Det viktigaste i den här soppan är vad ts och hennes man tycker eftersom det är de som har ett förhållande.
    Eftersom det inte var dig jag svarade så kanske du ska läsa det jag svarade på också. Jag försökte få någon att fatta att det är en åsikt huruvida nån beter sig illa eller inte, inte fakta. Hen menade att eftersom det ts sambo gjorde var olagligt är det fakta att han betett sig illa, vilket det inte är. Det är en åsikt.
  • Anonym (Vickan)
    Anonym (Dagisfröken) skrev 2016-07-26 21:06:59 följande:

    Eftersom det inte var dig jag svarade så kanske du ska läsa det jag svarade på också. Jag försökte få någon att fatta att det är en åsikt huruvida nån beter sig illa eller inte, inte fakta. Hen menade att eftersom det ts sambo gjorde var olagligt är det fakta att han betett sig illa, vilket det inte är. Det är en åsikt.


    Aha ok :)
  • Ego Lovers
    Anonym (Vickan) skrev 2016-07-26 17:44:15 följande:
    Ber om ursäkt svarar trots att jag inte orkade läsa hela ditt inlägg.

    Tror det kan ligga något i det du säger. Män* behöver ofta känna sig behövda. Och ts man verkar särskilt ha det behovet. Man kan bara spekulera varför han aldrig bjudit ts trots att hon tjänat mindre. En anledning skulle kunna vara att han är snål. En annan är att ts med sin "vill klara mig själv"-attityd stött bort alla såna initiativ från mannen. Mannen har kanske känt sig otillräcklig vilket spätt på hans behov av att skryta. Och nu faller allting när han får reda på ts arv. Insikten om att han aldrig kommer att vara eller bli behövd kanske är superjobbig för honom. Men nu spekulerar jag bara. Men tycker att det mänskliga psyket ofta är mer komplicerat än vad man först tycks tro.

    *egentligen menar jag både män och kvinnor. Alla behöver känna sig behövda då och då. Dock så skiljer det sig ofta hur detta behov uttrycks hos kvinnor och män.
    Bra analys!
  • Anonym (Sambo)

    Tycker han är löjlig faktiskt. Jag har ingen aning om hur mycket pengar min sambo har sparat och han har ingen koll på mina konton. Visst skulle jag tala om för honom om jag ärvde massa pengar eller vann på lotto, men det hade ändå varit mina pengar som han aldrig krävt att få del av.

  • Anonym (Vickan)
    Anonym (Sambo) skrev 2016-07-26 22:06:15 följande:

    Tycker han är löjlig faktiskt. Jag har ingen aning om hur mycket pengar min sambo har sparat och han har ingen koll på mina konton. Visst skulle jag tala om för honom om jag ärvde massa pengar eller vann på lotto, men det hade ändå varit mina pengar som han aldrig krävt att få del av.


    Vi pratar ekonomi i förbifarten ibland. Ofta när vi betalar räkningar tillsammans. Har aldrig redovisat min ekonomi från början till slut men tror ändå att min man nhar övergripande koll. Och det stör inte mig det minsts..
  • Anonym (Sund)

    Du verkar vettig Ts. Bättre att spara än lägga pengar på ytligheter "bara för att". Sen kanske han är kränkt för att du dolt detta för honom, han känner sig eventuellt dum, för det gör ju folk om de tror att de har något som andra inte har och skryter om det. Han skäms nog och det kommer till uttryck i detta sätt han nu uppvisar

  • Anonym (Jonas)

    Otroligt intressant läsning.

    TS verkar ha ett normalt och sunt förhållande till pengar och det är inget fel på det. Såvida arvet inte är extremt stort, då man skulle kunna tycka att det är otroligt snålt att inte dela med sig till sin familj. Men jag förutsätter att det inte är det helt enkelt.

    Vad som slår mig när jag läser kommentarerna är dock mycket mer intressant än själva ämnet som tråden handlar om. Otroligt intressant hur många som hackar på TS-man, och tar TS parti rakt av. Det finns ändå en ansenlig summa liknande trådar där förutsättningarna är väldigt lika, med enda skillnaden att det är mannen som är den rika partern.

    I dessa trådar råder oftast någon form av konsensus om att det snarare är otroligt snålt av den rikare parten att inte dela med sig till resten av familjen. Inläggen är oftast väldigt hårda och onyanserade och svaret är allt som oftast något i stil med: "dumpa aset!!!" Kan länka till flertalet trådar där detta skett.

    Jag upplever inte samma typ av svar i denna tråden alls faktiskt.

    Som sagt, väldigt intressant att se skillnaden i gensvaret när man byter ut könens position. Eller finns det någon annan faktor som jag är ignorant inför?

  • Anonym (Dagisfröken)
    Anonym (Jonas) skrev 2016-07-26 23:05:30 följande:

    Otroligt intressant läsning.

    TS verkar ha ett normalt och sunt förhållande till pengar och det är inget fel på det. Såvida arvet inte är extremt stort, då man skulle kunna tycka att det är otroligt snålt att inte dela med sig till sin familj. Men jag förutsätter att det inte är det helt enkelt.

    Vad som slår mig när jag läser kommentarerna är dock mycket mer intressant än själva ämnet som tråden handlar om. Otroligt intressant hur många som hackar på TS-man, och tar TS parti rakt av. Det finns ändå en ansenlig summa liknande trådar där förutsättningarna är väldigt lika, med enda skillnaden att det är mannen som är den rika partern.

    I dessa trådar råder oftast någon form av konsensus om att det snarare är otroligt snålt av den rikare parten att inte dela med sig till resten av familjen. Inläggen är oftast väldigt hårda och onyanserade och svaret är allt som oftast något i stil med: "dumpa aset!!!" Kan länka till flertalet trådar där detta skett.

    Jag upplever inte samma typ av svar i denna tråden alls faktiskt.

    Som sagt, väldigt intressant att se skillnaden i gensvaret när man byter ut könens position. Eller finns det någon annan faktor som jag är ignorant inför?


    Håller med dig om att man i många fall förlorar på att helt enkelt vara man på fl (jag är kvinna för övrigt), men i just det här fallet tror ich hoppas jag inte att det spelar nån roll. Hade det varit en kvinna som velat ha separat ekonomi och sen sålt mannens tavla för att köpa tv, och blivit sur och tyckt mannen ska dela med sig av sina sparpengar fast hon håller i sina hade jag tyckt hon var lika dum.
  • Physalis
    Anonym (Jonas) skrev 2016-07-26 23:05:30 följande:

    Otroligt intressant läsning.

    TS verkar ha ett normalt och sunt förhållande till pengar och det är inget fel på det. Såvida arvet inte är extremt stort, då man skulle kunna tycka att det är otroligt snålt att inte dela med sig till sin familj. Men jag förutsätter att det inte är det helt enkelt.

    Vad som slår mig när jag läser kommentarerna är dock mycket mer intressant än själva ämnet som tråden handlar om. Otroligt intressant hur många som hackar på TS-man, och tar TS parti rakt av. Det finns ändå en ansenlig summa liknande trådar där förutsättningarna är väldigt lika, med enda skillnaden att det är mannen som är den rika partern.

    I dessa trådar råder oftast någon form av konsensus om att det snarare är otroligt snålt av den rikare parten att inte dela med sig till resten av familjen. Inläggen är oftast väldigt hårda och onyanserade och svaret är allt som oftast något i stil med: "dumpa aset!!!" Kan länka till flertalet trådar där detta skett.

    Jag upplever inte samma typ av svar i denna tråden alls faktiskt.

    Som sagt, väldigt intressant att se skillnaden i gensvaret när man byter ut könens position. Eller finns det någon annan faktor som jag är ignorant inför?


    Jag tycker det alltid är intressant att det är just könet du och andra som alltid ska påpeka sånt här ser som enda skillnad. Inte skrivsätt, situation (eller iaf beskrivning av situationen), attityd och insikt hos ts mm.

    Det finns just nu en tråd där mannen skriver om sitt arv och får annorlunda svar än ts i den här träden får. Någon (du?) påpekar då samma sak med hänvisning till den här tråden. Men jag ser många fler skillnader än könet i dessa två trådar.

    Är du verkligen helt övertygad om att det är könet som är den avgörande faktorn?
Svar på tråden Sambon arg över arv som är min enskilda egendom