Sambon arg över arv som är min enskilda egendom

Hur går det, TS? Har ni kommit någon vart?

Banken har käkat en del och bett om ursäkt. De kompenserar sitt misstag med att befria mig från avgifter för tjänster i ett visst antal år framåt, antagligen med förhoppning att jag inte driver det vidare. Det har jag inte ork till. Jag vet varför det hände, hur det hände och det kan inte göras ogjort oavsett.

Sambon har lugnat sig en del. Vi ska träffa vår parterapeut nästa vecka, och ev bli refererade till någon mer inriktad på ekonomiska problem.

Sambon har även pratat med sina föräldrar, vilka förvånande nog var på "min" sida. De har ogillat mig hela vårt förhållande, då svärmor har haft insyn i situationen där jag slösade bort min vinst, och de har oroat sig att jag ska lämna deras son utblottad. Han fick en tankeställare av att förklara för dem att det inte var jag som ville spendera pengar utan han. Han sa när han kom hem att han förstod varför jag inte ville röra sparandet, men att han fortfarande kände sig sviken pga att jag inte berättat om det.

Vi bestämde att inte älta detta mer nu, utan vi låter det vara tills vi kommer till terapeuten (dennes rekommendation) och har vi tankar kring det ska vi skriva ner dem och ta med dem till mötet. Jag har inget skrivet ännu, men sambon har fyllt flera sidor i ett anteckningsblock .

Kanske kan detta leda till något bättre. Du har varit frustrerad över er olika syn på pengar, och säkert han också. Om han skriver sida efter sida kommer du ju få svart på vitt hur han känner och kan bemöta det under vägledning av terapeuten. Nu får ni prata, (förhoppningsvis) med hjälp av någon ni båda har förtroende för, som kan föra in er på samma bana. Förhoppningsvis känner ni båda i slutändan att det var värt detta!

Jag är också i ett bra förhållande (äktenskap). Hade jag fått ett arv hade jag utan tvekan delat det med honom (som jag utan tvekan delade förtjänsten när jag sålde min lägenhet när vi var nyförlovade), MEN jag hade inte gjort det om vi hade haft så olika syn på pengar som ni har. Jag tycker du har gjort helt rätt.

Jag trodde aldrig att det skulle bli en så stor grej av det hela. Det är inte heller så att jag gått och tänkt på det där sparkontot hela tiden, utan det har bara funnits där i bakgrunden som en trygghet, ifall tex vårt barn med specialbehov skulle behöva något som vi inte får via habben.

Jag tror att det även finns den botten i detta, att min sambo inte kan hålla något hemligt, alls, han får inte längre vara med och köpa julklappar till barnen för han kan inte hålla sig uran berättar tillslut fast de inte frågar. Eller, inte berättar men går man förbi det vi köpt så börjar han fråga "vill du ha en sån? En sån skulle du vilja ha va? Bäst du skriver till tomten nu? " men vara om de saker vi köpt... Han har tidigare stört sig på min förmåga att hemlighålla saker, han visste tex att jag köpte en present åt honom på en arbetsresa (en av hans vänner i staden såg mig i en viss butik) och trots många försök att få mig att försäga mig så fick han vänta till sin födelsedag ett halvår senare. Det har även stört honom att hans syster anförtrodde mig att de väntade barn, medan han fick vänta tills de gick ut med det offentligt.

Jag tror att det kommer bli ett bra möte med vår terapeut

Japp, och det låter som att du kanske har ett och annat att skriva ner i stolpform inför mötet också

He he, jag har skrattat gott när jag läst denna tråd!

En snåljåp som skryter om sina pengar men låter sambon stå för halva notan!
Ha ha ha ha ha!! Vilken Gentleman liksom?

Du "bjuder" honom på en fin resa från ett arv han inte har nåt med att göra och ändå gnäller han?

Vad vill han egentligen? Kräver han hälften av ditt arv? Det är ju för tusan dina pengar? Ditt arv!! Ni är ju för böveln inte ens gifta?
Hur kan du respektera en man som åker och skäller ut din mamma för ett arv som är till dig?
Mycket ska man höra alltså! Men kom igen?
Borde han inte vara lite glad för din skull istället? Han skryter ju om hur mycket pengar han har själv ( som du inte ens får ta del av)!
Din sambo-man är en snål egoistisk skitstövel som förmodligen inte ens skulle bjuda dig en kokt korv på biltema om "dina" pengar var spenderade i slutet av månaden.

Hur kan och orkar du leva i en sån här situation? 

Måste dessutom tillägga. Han pikade dig för att du inte hade så mycket pengar kvar eftersom du var barnledig och tog hand om barnen.
Är inte hälften av barnen hans? Har du hört ordet jämställdhet? 
Men det är klart. Han läser och leker ju med sina barn så det jämnar väl ut sig?
Förmodligen kräver han dig på hälften av pengarna han "lade ut" när han bjöd dem på en varsin glass i somras. Rätt ska vara rätt!!!!!

vilken toppenkille du har!!!

Herregud alltså!

Självklart inte jag var ju inte med när de åt glass, alltså behöver jag inte vara med och dela på den kostnaden...

Fast det följer ju samma logik som att han inte tycker han ska betala för barnens aktiviteter när han inte är med - dvs att du inte står för hälften av glasskostnaden för barnen om inte du är med - då kör ni ju på den linjen båda två och då handlar det ju om att du får välja göra billiga saker när du har barnen. Sen tycker jag hela det där upplägget är helgalet men det är en annan sak...

Det har aldrig handlat om att dela på glasskostnaden om man är ensam med barnen. Det har handlat om så mycket mer, som tex kostnad för lekland när de river huset pga regn i en vecka, men det delas inte för han är inte med. Och sorry, men ska det gälla så ska det gälla även när han är med barnen.

Problemet var ju att jag har inte möjlighet att göra "billiga saker" med en hög ungar själv. Som sällan blir spec billiga med flera barn involverade. Han brukar lasta dem i båten och sen är de på sjön hela dagen. Kommer hem när jag kommer från jobb och har glömt äta sen frukost för de haft så kul. På båten fungerar vårt spec barn förvånansvärt bra och blir lätthanterligt. Jag kan dock inte hantera båten och har ingen möjlighet att åka ut med den själv.

Så det handlar inte om logik, det är ett ekonomiskt beslut från hans sida, och jag är nog inte vuxen nog att bjuda till från mitt håll. Enligt honom hör detta under de ramar vi gjort upp för den gemensamma delen av vår ekonomi och jag kan ju inte tvinga honom att betala.