Sambon arg över arv som är min enskilda egendom

Idiotiskt att prioritera bort barnen genom att inte vara föräldraledig. Det finns gott om drömjobb och bra arbetsgivare.

Vilken branch jobbar han inom?

För det mesta tycker jag att vår uppdelning är bra. Det var några kärva år första föräldraledigheterna men jag tycker att det har varit bra.

Jag ska kolla med min mamma om hon kan vara med barnen någon kväll så jag kan försöka prata med sambon i lugn och ro. Det är något svårt att försöka reda ut något hemma med en hop sommaryra ungar i fötterna från det man kommer hem till läggdags.

Ang sambons föräldraledighet så har han sett flera på sitt jobb halka efter i karriären pga det och vågar inte riskera något. Han har sitt drömjobb.

Varför är ni tillsammans? Varför blev ni tillsammans? Vad såg ni hos varandra ursprungligen? Gör ni någonting tillsammans? Behöver du honom till någonting? Till vad i så fall? Har ni bra sex ens? Roligt tillsammans? Ja, varför är ni tillsammans?

Vi är tillsammans för att vi älskar varandra.

Vi blev tillsammans för att vi blev kära.

Vi flyttade ihop för att vi ville dela livet med varandra.

Vi planerade och skaffade barn tillsammans för att vi ville utöka vår familj.

Jag vet inte vad han såg hos mig, men jag såg snälla ögon som satt på en arbetsmyra med 3 jobb. Jag såg humor och idrottsintresse. Jag såg en barndomsvän som jag litade på och hade känt hela mitt liv men kommit ifrån innan tonåren pga att de flyttade och han bytte skola. Jag såg en person jag tyckte om.

Just nu ser jag inte mycket av den personen, men jag försöker tro att vi kommer ta oss igenom det här. Vi sover åtminstonde i samma säng på nätterna. Förvisso oftast med minst ett barn som sällskap men endå.

Nej, jag "behöver" honom inte. Det har jag aldrig gjort. Jag upplever det tragiskt att leva med någon för att man behöver dem, såvida det inte handlar om minderåriga barn och deras föräldrar.

Jag lever med honom för att jag vill dela mitt liv med honom vid min sida.

Vi har sex när livet och orken tillåter kanske inte alltid så ofta som man skulle vela men barnen lär inte sova hos oss i evighet. Och enligt mig är det bra, han har inte heller verkat missnöjd direkt.

Vi brukade ha roligt tillsammans få vi har samma humor. Just nu har vi inte så kul.

Nöjd med det svaret?

Inte läst alla svar men alla Ts kommentarer. Först reagerade jag på att Ts inte berättat om arvet, tycker man ska vara öppen i en relation. Mrn förstår utifrån beskrivningen av sambon att det funnits skäl att inte berätta.

Blir så upprörd att sambon är så snål och gniden. Visst, man kan bestämma sig för att ha separat ekonomi där man delar kostnaderna rakt av. Men om man då ska vara rättvis så skulle han då ha kompenserat Ts för inkomstbortfallet under föräldraledigheten. Varför ska hon gå back ekonomiskt för att han inte har råd att stanna hemma med barnen. Tråkigt också med pettimeter-rättvisa och att man alltid ska dela upp varje minsta kostnad så att det blir "rättvist". Sålänge han hade mest på sparkontot tyckte han att det var en bra idé, men nu tycker han helt plötsligt att andra regler gäller och att hon ska dela med sig, något han aldrig gjort. Riktigt illa tycker jag.

Det var inte för min egen skull som jag ställde frågorna.

Du säger att ni älskar varandra. Vad innebär det för dig att "älska någon"?

Jag sa aldrig att jag var OK med att han inte tog föräldraledigt, jag förklarade varför han ansåg sig inte ha möjlighet att ta det. Och i ärlighetens namn tyckte jag att det var skönt att få vara hemma med barnen och se dem växa upp. Jätteskönt att vara hemma det året äldsta började skolan och ha tid och ork att hjälpa och diskutera mm direkt efter skolan när allt låg högst i minnet.

Vi har lyckats ha ett samtal om detta, och vi är väll inte vänner ännu men det har blivit lite trevligare stämning hemma. Han berättade till slut hur han fick reda på det, och det bekräftade bankens berättelse. När jag berättade att jag pratat med dem och att de gjort fel blev han också irriterad på vår rådgivare. Han vill att vi byter och det vill jag med.

Jag har sagt att jag är bered att ta hjälp av terapeut för att komma vidare med detta, och han skulle fundera på det. Vår tröskel är inte jättehög då vi haft hjälp från dem innan, pga att ett av våra barn har specialbehov.