Sambon arg över arv som är min enskilda egendom

Vårat låneavtal är sådant att jag är skyldig, och borgar för, halva bolånet. Min mamma har borgat för min halva, hans föräldrar har borgat för hans del. Så tekniskt sett har vi två skilda lån även om vi amorterar lija mycket. Bolånet togs för dryga 10 år sedan då vi köpte och renoverade vårt boende. Jag har haft amorteringsuppehåll på min del av lånet under två perioder av föräldraledighet så jag har tidsmässigt behövt min borgensman längre. Detta innan arvet, efter det har jag haft ett "buffertkonto" där amorteringarna tagits från vid föräldraledighet. Det var på rådgivaren förslag.

Jag är väldigt arg över bankens agerande och kommer inte låta dem slippa undan lätt. Känns dock skönt att det är mänskliga faktorn som är orsaken, och inte dataintrång eller liknande.

Barnen har nu börjat reagera på sambons beteende. Äldsta frågade vid frukost varför han var så sur (sambon är morgonpigg och är oftast glad som en lärka innan en annans väckarklocka ens ringt) och han muttrade om att jag ljugit om att jag har ärvt en massa pengar efter min mormor och morfar. Äldsta tittade länge på honom och frågade sen hur han hade kunnat missa det, med hänvisning till vår semesterresa till södern.

Jag sa då det begav sig att det var pengar efter dem som betalade resan, däremot visste jag att min man trodde att jag hade fått de pengarna av mamma (jag hörde honom prata om det med vänner senare och orkade inte rätta honom). I våra barns värld kostar en sån resa ofattbart mycket pengar (den var dyr och vi var borta länge), och äldsta vet dessutom ungefär vad den kostade då hen skrivit ett skolarbete om resan och fick ta del av alla broschyrer och liknande som jag har sparat.

Sambon blev ganska spak av äldstas kommentar, och drog ner på de mördande blickarna, fortfarande kändes det som en lättnad att få åka till jobbet och få en paus.

Många har funderat över vårt liv i övrigt. Jag är absolut inte ofelbar, och har heller aldrig påstått det. Jag har inget naturligt ekonomiskt sinne och har en gång i ungdomen slösat bort en större vinst (120,000) på "ingenting" (mat, hyra, transport, konsumtion helt enkelt) då jag var i ett dåligt förhållande och fick stå för alla kostnader och var väldigt förtryckt. Jag kanske borde skrivit med det i min bakgrund, men tänker ogärna på den tiden då jag mådde fruktansvärt dåligt. Jag träffade min blivande sambo i de känslostormar som uppstod när jag hade lyckats bryta mig fri, och han vet om allt som pågick då. Detta är varför han velat ha helt skilld ekonomi, förutom de gemensamma kostnaderna. För mig var det upplägget en trygghet då jag bara hade min lön att lita mig till. När lönen var slut fanns inte mer att slösa bort. Jag har inte någon form av kreditkort då jag inte litar på mig själv.

Jag tror det var Vickan (?) som i många inlägg tyckt att jag inte verkar ha självförtroende nog att säga ifrån i pengafrågor om sambon vet om pengarna. Det ligger något i det. Fast kanske ännu mer att jag är rädd att om jag börjar ta av arvet så kommer tröskeln bli lägre, och nästa gång är det lättare, och lättare, och lättare. Jag brände ju inte min vinst direkt, den låg orörd ett halvår, jag skulle ha den till bostadsbuffert var det tänkt. Jag var väldigt ung och när pojkvännen blev arbetslös så började jag hjälpa honom med räkningarna, för jag hade ju pengar... sen var mitt i allt pengarna slut och mitt studiestöd räckte inte så långt.

Jag litar inte på mig själv med (mycket) pengar och det är också därför jag har valt att det ska vara så omständigt dom möjligt att lyfta av arvet.

1. Han har ingen juridisk rätt att sälja saker ur ett dödsbo som är tilldelat dig.

2. Så delat ekonomi som ni har så har han inte med arvet att göra! Ändra alla lösen, på allt. Och gå inte runt och känn dig elakt. Utan säg som de är, du tänker inte spela efter hans regler. Och viktigaste av allt, vik dig inte för honom. Är han arg, så va glad själv och hälsa honom att han får komma tillbaka när han grinat klart. Han låter som mitt ex, inte gällde de pengar men man spelade hans regler endast, tillslut började jag sluta säga förlåt när reglerna var olika för oss. Utan va han arg, över saker han kunde göra hursom med men inte jag, då fick va arg!

3. Denna kille låter inte frisk. Nu ska inte jag leka närdoktor, men han verkar va narcissist och ha nå mer problem. Han kanske ska söka hjälp!

Men dela inte med dig av pengarna hur som

Inte läst alla svar men alla Ts kommentarer. Först reagerade jag på att Ts inte berättat om arvet, tycker man ska vara öppen i en relation. Mrn förstår utifrån beskrivningen av sambon att det funnits skäl att inte berätta.

Blir så upprörd att sambon är så snål och gniden. Visst, man kan bestämma sig för att ha separat ekonomi där man delar kostnaderna rakt av. Men om man då ska vara rättvis så skulle han då ha kompenserat Ts för inkomstbortfallet under föräldraledigheten. Varför ska hon gå back ekonomiskt för att han inte har råd att stanna hemma med barnen. Tråkigt också med pettimeter-rättvisa och att man alltid ska dela upp varje minsta kostnad så att det blir "rättvist". Sålänge han hade mest på sparkontot tyckte han att det var en bra idé, men nu tycker han helt plötsligt att andra regler gäller och att hon ska dela med sig, något han aldrig gjort. Riktigt illa tycker jag.

Jag tror du har rätt TS, börjar du ta av pengarna så kan du inte sluta.
Varför skiljer ni er inte?? Vad ska du med honom till?

Jag tycker du ska ställa din sambo frågan varför ni inte använt HANS pengar för att leva lyxliv och ha råd med en massa roliga saker. Han har suttit på en stor summa pengar i flera år utan att dela med sig av dem till dig. Det jävligaste är faktiskt att han inte delar med sig av dem till barnen bara för att han själv inte är med på utflykten eller sitter med kring middagsbordet och äter. 

Varför ska du dela med dig av dina pengar när han aldrig delat med sig av sina? 

Din man är en skitstövel rent ut sagt. Han har säkert fina sidor, men när en människas dåliga sidor överskuggar de bra sidorna får man faktiskt ta sig en funderare på vad det är för en människa egentligen. 

Flera saker är för mig (och säkert många andra i tråden) helt ofattbara

Att han pikar dig för att du har lite pengar när du varit f-ledig. Han  borde ha fört över en summa till dig istället. 

Att han inte betalar för sina egna barns mat bara för att han inte är med och äter. Är barnen inte hungriga bara för att han är där? Du borde ha testat honom, och sagt "Ja, idag var du ju inte hemma så barnen fick ingen mat. De ligger och vrider och vänder sig av hunger nu" när han kom hem på kvällen. 

Att han inte tar ut någon f-ledighet öht. Det hade varit annorlunda om ni inte haft råd att låta honom gå på f-ledighet. Men att inte vilja ta hand om sina barn för att det skadar karriären? 

Att han inte delat med sig av sina pengar som han gått runt och skrytit om i flera år, men när han plötsligt får reda på att du har pengar, ja, då ska partners helt plötsligt dela med sig av sina privata besparingar! 

Samma här. Jag hade sett till att jag fick tillbaka min egendom. Först hade jag kontaktat säljaren, men om jag inte fått tillbka tavlan för samma peng hade jag polisanmält.

Ja alltså det där förstår inte jag alls.. Separat ekonomi fine men att inte betala för barnen för att man själv inte är med just då. Kan förstå att om ena partnern hela tiden åker på Lekland och dyl när man är på jobbet då känns det ju konstigt att föra över pengar för att den andre föräldern får ett infall .. Men mat. Va fan ungarna behöver ju mat oavsett om pappan är med eller inte... Jag är fl och sambon betalar betydligt mer hemma nu bla så handlar han väldigt mkt av maten men inte sjutton sitter han och räknar hur mkt mina barn äter vs hans barn... Och är jag iväg bara jag och hans tjejer är med då betalar ju jag för det var min idé... Har jag inte råd så betalar han för att vi ska kunna hitta på nåt kul.... Likaså när vi varit på semester... Han får mer kvar efter skatt än vad jag har före skatt.. Så han betalar för mig och mina barn så bidrar jag med vad jag kan... Men kläder och andra saker till barnen köper vi enskilt men inte maten... Låter ju helt sjukt.... Men hade en jobbarkompis... När hennes sambo lagade mat räknade han ner till saltgrammet hur mkt hon skulle betala...

För det mesta tycker jag att vår uppdelning är bra. Det var några kärva år första föräldraledigheterna men jag tycker att det har varit bra.

Jag ska kolla med min mamma om hon kan vara med barnen någon kväll så jag kan försöka prata med sambon i lugn och ro. Det är något svårt att försöka reda ut något hemma med en hop sommaryra ungar i fötterna från det man kommer hem till läggdags.

Ang sambons föräldraledighet så har han sett flera på sitt jobb halka efter i karriären pga det och vågar inte riskera något. Han har sitt drömjobb.

Du avslöjar bara din egen enorma okunnighet...

TS: Hoppas det ordnar sig till något bra! Jag lämnar tråden nu.

Idiotiskt att prioritera bort barnen genom att inte vara föräldraledig. Det finns gott om drömjobb och bra arbetsgivare.

Vilken branch jobbar han inom?