BF maj 2017

Vad skönt!! Många barn föds ju med blåsljud men nån dag senare när läkare undersöker så har det redan gått ihop.
Är också seg just nu. Inte jättetrött, du verkar ha det tuffare. Men jag är seg, känner mig klumpig och tung och väldigt flåsig även om jag bara går korta sträckor. Bara att hålla ut!

Dottern hade ganska kraftiga blåsljud (3 på en femgradig skala) och skickades till specialist när hon var två dagar gammal. Då var man ganska skör som förälder. Nu gick ju allt bra och hon behövde ingen operation men det var otäckt när man var mitt i det.

Men det är himla häftigt vad de kan få fram på ultraljud! Ett vanligt ul är ju lite som en grynig massa. Har man tur kan man urskilja konturer, liksom. ;) Men nu kunde de skilja på syresatt och icke syresatt blod, mäta flödet i aortan, kolla så klaffarna funkar som de ska och så vidare. Jag är så himla impad. :)

Jag har nu fått gått in i v.31 och foglossningen har blivit ännu värre. Benet låser sig och det är som knivhugg när jag går. Jag har även fått diagnos kronisk seninflammation (som brukar försvinna några månader efter förlossningen). Jag pendlar till jobbet ca 3 h/dag och jag har med mig min 3 åring i vagn (han går på dagis där jag jobbar),upp o ner på tåget. Jag har kämpat på de sista veckorna men i måndags kom jag knappt upp ur sängen och insåg att jag inte skulle kunna jobba mer,så är nu sjukskriven sedan igår.

Jag har gått upp totalt 6 kg,men går som en 80-åring pga foglossningen. Som ni andra skriver,att vända sig i sängen är ett projekt:)

Är det någon mer som har för högt glukosvärde? Jag hade 140,vilket är alldeles för högt. Jag va förvånad med tanke på att jag inte äter speciellt mycke godsaker,men tydligen är de ganska vanligt under graviditetens sista del. Nu äter jag inget vitt bröd eller pasta etc

Just det...Jag gjorde ul förra måndagen och då vägde vår pojke 1.270 g(de va en bra vikt för den vecka jag var i). De va full aktivitet på honom under hela ultraljudet. Nu har jag nästa ul den 20 mars

Håller med, det är jättehäftigt! Jag fick mitt första barn -06 och då var det rätt grynigt. Det flashigaste som fanns var att man kunde ta med ett VHS- band och få det inspelat haha
Nu på RUL med den här bebisen så kollade de just flödet i navelsträngen som du beskriver, med färger, så att de såg att det fanns rätt antal kärl. Och samma med hjärtat, att blodet rörde sig mellan kamrarna såsom det skulle.

Då var den där vidriga glukosbelastningen över, dock skönt att få det bekräftat att jag hade bra värden och så mätte vi magen och ligger nu mellan mitten och det undre strecket, hoppas bara att det ligger kvar där och inte sjunker ännu mer..

Så mysigt att få höra flickans lilla hjärtljud :)

Jag var hos bm idag i v 29. Alla värden var bra och bebisen låg med huvudet neråt vilket jag hade misstänkt då jag igår kände tryck och ilningar neråt stjärten och rörelserna är hårda sparkar uppåt eller åt sidorna och mindre krafsade rörelser mot ljumskarna vilket måste vara händerna. Sf-mått var 29 cm så jag hamnar mellan mitten och övre kurvan.

Här har foglossningen också slagit till (ungefär samtidigt som illamåendet försvann). Har haft ont vid ischias-nerven så de strålat ner i benet som nästan viker sig ibland när jag går. Men än så länge har de bara varit några dagar. Däremot så har jag foglossning i det vänstra blygdbenet hela tiden.

Varje steg gör ont och att vända sig i sängen är mindre kul. Försöker intala mig att graviditeten är självvald så jag inte ska klaga så mkt. Men de går sådär med min övertygning ibland.

Hoppas de inte blir värre iaf. För de är kämpigt att ta sig till jobbet redan nu (dvs att gå från tåget och jobbet).

Borsett från att maj känns långt bort när de gör ont så tycker jag tiden gått fort de senaste veckorna. Gick in i vecka 30 idag och i morgon är andra mätningen av magen.

Usch här kommer ett riktigt gnällinlägg. Jag är TRÖTT! Jag driver ju firma Familjen AB med man och två barn (11 och 8). Och när mamman är trött är det liksom ingen som fattar att man ska hjälpa till lite mer. Mannen hade inte märkt att diskmaskinen borde köras i går kväll när han styrde med kvällsmat. Jag hade gått och lagt mig redan klockan sju för jag hade foglossningar och sura uppstötningar som bara gjorde mig otrevlig. Därför fanns det inga rena frukostatteraljer i morse när jag gick upp och skulle göra frukost till alla. Han skulle iväg på möte både idag och igår en kvart tidigare än vanligt och sket då i att fixa sånt som normalt ligger på honom (väcka barnen, packa dotterns frukt och se till så sonen har sin mobil i väskan). Det kan ses som småsaker men jag gör ALLT annat, tar fram kläder till barnen, tjatar att de ska komma på, gör frukost till alla, gör frisyr på dottern, packar gympaväskor/skridskoväskor/badkläder. Nu var det det där andra med, väcka barnen, skölja frukten och packa den och leta upp sonens mobil med honom. I min värld går man upp lite tidigare om man ska i väg tidigare så att man hinner med det man ska göra, samt att komma iväg. 

Detta ledde till att jag var sur och när jag skulle göra frisyr på dottern och hon bara gnällde på mig (slå mig inte i huvudet mamma, sluta prata i örat på mig, måste du prata med Elliot när du borstar mig) så stod jag inte ut längre, utan sa att hon fick gå så till skolan. (utsläppt hår till midjan). Då blev mannen arg på mig och tog över dotterns frisyr. Sonen började gråta för att mannen vrålade åt mig och jag fick ta hand om honom.Till slut stod både sonen och jag och grät, mannen åkte till sitt möte och jag kunde ta ett snack med barnen att mamma är så trött. Jag orkar inte bära bort allas frukosttallrikar från bordet (även mannens gröttallrik var lämnad med äggskal bredvid över hela bordet), barnen släpper pyjamasarna där de står i vardagsrummet, plockar inte bort sina böcker och leksaker och jag fixar det inte längre! Mina stackars barn fick dåligt samvete fast jag egentligen känner att det är fadern jag måste prata med. Jag jobbar fasen heltid. Hämtar och lämnar barnen fyra dagar i veckan. Har hela ansvaret för deras läxor. Det mannen gör är middagen. Jag gör tvätt och städ, och gör jag det inte blir det inte gjort. :(

Mitt i mitt humörutbrott får jag näsblod och får trycka upp en vadd i näsan när jag åker till jobbet. Vet inte vad som skulle hjälpa, kanske borde jag gå ner i tid, men då blir det så lite pengar ju. :( Vill bara vara mitt vanliga glada jag!

Men usch vad tråkigt och jobbigt! Känner så med dig.

Min man var lite så för några veckor sedan, tills jag blev riktig dålig och sängliggande, då fattade han och började göra allt hemma. Dom verkar liksom inte fatta!! Otroligt i mina ögon. Mitt förslag är att du sätter dig ner med honom vid en lugnt tillfälle där,du berättar hur du mår och att om du ska orka måste han ta mer ansvar!

Jag hoppas de hjälper för så där kan du inte ha det om du ska hålla ihop <3