BF maj 2017

Hur går det för alla?

Igår var vi hos läkaren och fick applicerat silver nitrate på Björns navel eftersom han har ett litet granulom.

Han har gått upp 500g på 1,5 vecka och väger nu 5528g och är 56cm. 6 veckor ung idag!

Sen åkte vi till walmart och handlade massor med sommarkläder till hela familjen :)

Hoppas att ni alla njuter av sommaren och era små underverk!

Nu är äntligen min lilla kille här, trådens sista? På självaste nationaldagen tittade han ut. 4080g tung och 51 cm lång. Det blev igångsättning.

0-3 och 3 månader... 56ish?

Här kommer så min lilla förlossningsberättelse. I tisdags 6/6 åkte vi till förlossningen i Västervik på överburenhetskontroll då bebis inte kommit på bf+15. Vi visste inte om vi skulle bli igångsatta eller inte men när vi väl var där var det inget snack om saken. Läkaren gjorde ctg på bebis och en hinnsvepning till då hon även kände att han var fixerad men att det annars inte hänt speciellt mycket sen torsdagen då jag oxå hinnsveptes. Det bestämdes att jag skulle medicineras igång med Cytotec varannan timme. Första dosen fick jag klockan nio ihop med informationen att en igångsättning kan ta tre dygn. Vi låg en timme till med ctg efter medicinen för att se om bebisen påverkades sen joggade mannen och jag över till Hemköp för vi insåg att tre dagar, då behöver vi både snacks och något att läsa. Klockan elva fick jag medicindos två och åt lunch. Började få värkar som inte kändes jättekul. Efter lunchen rymde mannen och jag ut och träffade min kusin som ville krama om oss. Jag upplevde att värkarna krävde att jag andades genom vissa av dem medan andra var lite svagare. När dos tre kom klockan ett kopplades jag till en ctg och fick lustgas. Klockan tre fick jag sista medicindosen, värkarna intensifierades och började kännas rejält. Vid en undersökning var jag öppen fyra centimeter. Bara liksom! Dock hade jag så grymt ont att jag vrålade på EDA, som jag haft de andra gångerna. EDA beställdes men bm sa att hon inte trodde jag skulle hinna få nån. Nu inleddes en intensiv fas där jag trodde att smärtan skulle klyva mig på mitten och hävde ur mig en svärm fula ord när jag fick värk. Plötsligt kände jag ett obeskrivligt tryck nedåt som jag aldrig känt förr pga eda. Ring på dem, skrek jag åt mannen, jag måste krysta! Bm kom klädda i födslokläder och det konstaterades att jag var fullt öppen. 17:15 stack bm hål på fosterhinnan så vattnet gick över hela sängen. 17:20 började jag krysta och 17:24 är Einar född. Först var jag livrädd att göra det utan EDA men kontrollkänslan jag hade under krystvärkarna var magisk. Den gjorde att jag sprack mindre än med de andra två. Har sytt två små ytliga bara, orsakade av bebis näsa. Det svider inte ens när jag kissar så lite är det. Det blev alltså en najs förlossning trots igångsättning och bristen på bedövningen, med det lilla minuset att jag gick från fyra cm öppen till fullt öppen på mindre än en timme. Einar vägde 4080g och var 51 cm lång.

Jag upplevelse precis samma som dig med cytotec, värkar från helvetet utan någon paus överhuvudtaget.. men de va väldigt effektivt! Tack och lov hann jag få Eda..

Här kommer en kortfattad berättelse från mig:

Jag fick min första dos cytotec kl 11 på förmiddagen sen en ny shot varannan timme. Vid dosen vid 19 på kvällen börjar barnmorskorna diskutera om min sambo skulle få åka hem och jag skulle få vila och ta nya tag dagen efter.. ca 20 börja jag känna lite värkar men inte så farligt utan kan andas igenom. Vid 21 får jag den sista shoten för dagen.. kl 22 är mina värkar så kraftiga så jag knappt står ut. Sen gick de rätt så fort. Jag hann inte få nån paus utan värkarna avlöste varandra och barnmorskan fråga om jag va intresserad av bedövning. Väntan på läkaren som skulle sätta Eda kändes som tre veckor lång då han va upptagen på operation.

Efter edan va satt så släppte alla värkar och jag kunde komma upp och stå lite. Barnmorskan hade tagit hål på hinnorna och helt plötsligt när jag står där så känner jag att huvudet är på väg ut.. Barnmorskan hade sagt innan att jag skulle stå två värkar till men ändrade sig efter en och hjälpte mig i sängen och tur va de för efter 2 krystvärkar var hon ute :D

Alltså den känslan när man får upp den lilla godingen på bröstet är ju oslagbart!

Sen började kämpandet för mig och barnmorskorna.. min moderkaka satt fast och ville inte komma ut! Fick reda på att 1 timme sen måste den va ute.. Fick flera sprutor med värkstimulerande som skulle hjälpa till att få ut den men inget hände.. läkare och barnmorskorna började planera operation och 2 min innan jag ska rullas ut från förlossningen och in på operation så gör min barnmorska en sista försök.. hör bara hon säger: "släpp nu för fan!" Och då känner jag att den kommer ut, hel och fin! Vet inte vem som va lyckligast, jag eller barnmorskan! :D

Sen dess har de bara varit massa bebis mys <3