Vilket tror ni blir utfallet av en rättegång?

Boendeföräldrar kan bli dömda att betala/utföra delar och till och med hela resorna. Yttra dig inte med falska svar.

Vissa saker kan gå lite åt vilket håll som helst, vissa saker är definitiva redan innan en rättegång och vissa saker lutar mest åt ett håll.

Definitivt är att mamman inte behöver flytta på sig. Det att man kan hindra en förälder att lytta med ett gemensamt barn efter en separation, det gäller endast om barnet etablerat sig på platsen där dom bodde. Alltså det handlar inte så mycket om föräldrarna, utan det att barnet inte ska behöva byta hem, skola, vänner , dagis mm pga av att en förälder vill flytta. Samtidigt så måste då den föräldern som inte tillåter flytten vara villig att ta barnets boende på sig. Man kan alltså inte stå och säga åt sitt ex att du får inte flytta med barnen, men jag tänker inte heller sköta om dem på heltid.

Så vill pappan träffa barnet mer, då måste han flytta.
När det gäller en liten bebis så ser umgänget som oftast ut som så att pappan besöker bebisen i mammans hem. Det här kan man ju komma överens om hur ofta det sker, men någon dag per vecka, några timmar brukar vara det vanligaste i början. En bebis är inte vaken så långa stunder, och orkar inte heller med mycket nya intryck långa stunder.

Sedan ökar man sakta men säkert på tiden som bebisen träffar pappan, även då brukar det ske i bebisens hem. Runt 1 år så kan man börja fundera på att pappan (förutsatt att han REGELBUNDET OCH OFTA) träffat bebisen kan ta den från lördag-söndag varannan helg+ någon dag i veckan där emellan. En del väljer att föra hem barnet till natten mellan lör-sön ännu vid den här åldern. En del väljer att barnet övernattar. Det här är en sak man kan komma överens om. Vissa börjar lite tidigare med det här upplägget, vissa lite senare. Förhandlingsbara saker. Men om pappan inte flyttat på sig, och träffat barnet mer sällan, då kommer inte det här vara något som införs vid 1 års åldern, utan betydligt mycket senare. Är för långa resor, och så känner inte barnet pappan på ett sätt som gör att man kan lämna över en så liten en till honom för flera dagar.

Många saker kommer nog avgöras på basis om pappan tänker flytta eller inte. Och hur mycket kontakt han verkligen kommer kunna ha med barnet om han inte flyttar. Små barns minne är kort, och det är inte innan barnet minns pappan och är trygg med pappan som man kan börja med resor och längre visiter. Innan 4-5 års åldern skulle jag inte tro det blir aktuellt. Kanske först senare.

Men bäst är ju om dom kommer överens, och mamman kan resa med bebisen (senare barnet) och hälsa på pappan mellan varven. På det viset blir ju pappans hem en bekant plats snabbare. Om alla tänker på barnets bästa så brukar lösningen bli bra. 

Vårdnaden är ytterst osannolikt han kommer få. Om föräldrar inte är överens så brukar man inte dela den. Och den tillfaller oftast boendeföräldern. Detta av praktiska skäl (alla papper och beslut som kräver vårdnadshavarens underskrift, och alla fördröjningar det innebär att papper ska skickas fram och tillbaka). Dock har umgänget inget med vårdnad att göra. Han har rätt att träffa sitt barn oavsett med eller utan vårdnad. Och om pappan inte tänker flytta till samma ort, då skulle jag råda honom att ge mamman vårdnaden (förutsatt att hon nu inte använder droger eller missbrukar alkohol eller slår sitt barn).

Ibland kan det vara bra att visa sin goda sida genom att ge mamman vårdnaden (som han inte riktigt behöver), för att få henne mer sammarbetsvillig i dom andra frågorna som ger honom mer kontakt med barnet. Tex att hon reser med bebisen till hans hem ibland :)

Inget falskt svar. Mitt inlägg var vägledning i hur hon kan tänka och agera innan ett domstolsbeslut.

Ja, de kan få nästan vilken sorts domstolsbeslut som helst. Men om man ser till premisserna så kan man gissa lite hur domstolen kommer dömma. En förälder som saknar ekonomiska medel kommer aldrig att dömas till att stå för några resor. Såklart.

Hoppas för barnets skull på gemensam vårdnad. Ett barn har rätt till sina BÅDA sina föräldrar. Dessutom väldigt svårt att få ensam vårdnad så länge bägge föräldrarna vill vara vårdnadshavare. Till och med dömda brottslingar kan få till gemensam vårdnad och umgängesrätt.

Ts verkar ha god ekonomi då hon inte har arbete och inte tänker söka förrän föräldraledigheten är över.