Vilket tror ni blir utfallet av en rättegång?

 Sen så kan väl han lika gärna flytta då om han vill ha tätt umgänge med barnet redan när barnet är liten.

Eller så kan han använda sina föräldradagar för att ta t ex långhelger och resa emellan.

Det normala är att de flesta upptäcker sin graviditet hyfsat tidigt, men det förekommer att det inte sker så. Det kan bero på många omständigheter. Alla får inte typiska graviditetsymptom. Alla mår inte illa, alla får inte ömma bröst och nej, mensen (eller snarare blödningar) försvinner inte för alla.

Man kan vara stressad, ha bakomliggande sjukdomar.

Det enda jag märkte min graviditet på (eller snarare min sambo) var mina bröst. Hade jag fått en blödning och han inte uppmärksammat det, så hade det nog kunnat gå 12 veckor innan jag hade upptäckt det. För jag mådde inte illa, gick inte upp i vikt. Utan jag hade samma kläder som jag brukar ha de tre första månaderna och då hade jag nog funderat på varför jag gått upp i vikt. Dvs jag hade inga symptom att tala om utom utebliven mens (brösten var bara en kort tid)

Som någon redan skrivit är detta mycket enkelt. Mamman får automatiskt ensam vårdnad om hon inte är dum nog att skriva på för gemensam vårdnad.

Med ensam vårdnad kan hon bo var hon vill. Naturligtvis har pappan rätt att träffa sitt barn, men han kan inte tvinga mamman/barnet att åka till honom. Han måste åka till barnet, och det lär ju inte bli speciellt ofta med det avståndet.

Det enklaste är väl att mamman är generös och låter honom umgås med barnet så mycket som möjligt de gångar han orkar resa den långa vägen.

I den här situationen vore det vansinne med gemensam vårdnad.

De finns ju två rimliga alternativ. De ena är att se till att du och pappan KOMMER ÖVERENS om vart ni ska bo då barnet har rätt till BÅDA sina föräldrar, gör ni inte de är väl bättre att du väntar med barn och skaffar med den du bor med.

Varför ska du flytta? Eller ta ansvar för pappan? Du tar ansvar för dig och din familj. Och gör ditt bästa för att underlätta umgänget (dvs inte hindrar pappan när han vill träffa barnet). Sedan kan du bidra till pappans umgängesresor i den mån du har råd och vill vara schysst mot ditt barn.

Det säger sig själv att en domstol inte dömer någon att betala någon annans umgängesresor om det saknas pengar. Barnets umgänge beror inte bara på föräldrarnas vilja utan också på deras ekonomiska resurser. Saknar de båda pengar till umgängesresor så blir det ju såklart inget umgänge. Simple as that.

Det förutsätter ju att han får gemensam vårdnad.

Sedan tycker jag faktiskt att pappan får vara med och dela på kostnaderna för privat barnomsorg genom underhållet om han tar alla sina föräldrapenningdagar och ts behöver börja jobba innan bebisen kan börja på dagis.

Som någon redan skrivit är detta mycket enkelt. Mamman får automatiskt ensam vårdnad om hon inte är dum nog att skriva på för gemensam vårdnad.

Med ensam vårdnad kan hon bo var hon vill. Naturligtvis har pappan rätt att träffa sitt barn, men han kan inte tvinga mamman/barnet att åka till honom. Han måste åka till barnet, och det lär ju inte bli speciellt ofta med det avståndet.

Det enklaste är väl att mamman är generös och låter honom umgås med barnet så mycket som möjligt de gångar han orkar resa den långa vägen.

I den här situationen vore det vansinne med gemensam vårdnad.