Är det någon som kan förklara för mig hur våra lagar kan vara uppbyggda kring att det är ok att göra abort i v.21 för att man inte vill ha barn? Jag vet att man behöver söka tillstånd men tydligen får man tillstånd på så pass "lösa" grunder.
Som mamma till ett barn fött i v. 23 är det här skrämmande. Ett barns liv räddas när ett annat avslutas nån vecka tidigare. Hur är det möjligt och är jag helt ute och cyklar som inte förstår detta?
Fast en lika riklig blödning som vid en vanlig mens, med slemhinna och allt, KAN du inte ha haft. Då skulle ju fostret ha följt med ut... Livmoderhalsen är för övrigt tilltäppt med en slempropp under graviditeten, och den går inte förrän förlossningsarbetet startar. Innan dess är det vattentätt mellan livmodern och slidan.
Man har inte mens när man är gravid, eftersom mensen är kroppens process att stöta ut det obefruktade ägget och den livmoderslemhinna som byggts upp för att ta emot ett befruktat ägg. Det enda sättet du skulle kunna ha "mens" när du var gravid, skulle vara om du hade två helt separata uppsättningar av livmödrar och äggstockar... Och inte ens då är jag säker på att det skulle gå att ha mens i den ena livmodern medan den andra förblev gravid, eftersom det krävs en signal från hypofysen också...
Du har belägg för att kvinnor ångrat sig och får beviljad abort efter vecka 18 utan att det föreligger sociala skäl bakom beviljandet?
Det är ju inte så att en psykiskt instabil person som av misstag blir gravid och bestämmer sig för att behålla inte har skäl till abort om hon efter ett antal veckor kommer till insikt att det inte kommer att fungera, det är ju heller inte så att den som tror att mannen nu kommer att sluta misshandla inte har skäl till abort när hon kommer till insikt att det alls inte blev bättre utan förstår att hon aldrig kommer att slippa mannen om hon föder hans barn.
Men vi måste se till siffror när vi pratar om beslut som påverkar halva befolkningen direkt (kvinnor alltså). Vi kan inte använda folks personliga erfarenhet av hur det går till som underlag för vilka beslut vi ska ta. Jag vet inte ens själv hur jag personligen ställer mig inför abort överhuvudtaget, eller en sen abort, och verkligen inte inför att man som barnmorska ska behöva se när ett foster ligger och andas ett tag efter en abort. Jag tror det skulle kännas fruktansvärt att uppleva. Men, hur jag känner inför det senare är till stor del baserat på min mänskliga instinkt att vi vill skydda det som är litet och försvarslöst. Logiskt, alltså baserat på vetenskap, så tyder det på att det lilla fostret inte har ett medvetande och inte kan känna smärta. Att fostret egentligen inte är mer levande än vad än blomma är t.ex., eller något annat levande ting som saknar medvetande och känslor. Jag kan skilja på mina personliga känslor och vad jag logiskt vet, och logiskt så måste jag hålla med om nuvarande lagstiftning baserat på nuvarande vetenskapligt underlag.
Men som sagt, jag hoppas se mer forskning kring det och är helt mottaglig inför resultaten av framtida forskning och att omvärdera min ståndpunkt om framtida forskning ger oss mer valmöjligheter och information.
Du an väl inte veta förhistorien till varför kvinnor beviljats en sen abort eftersom skälen finns hos Socialstyrelsen och inte hos vårdgivaren, det är ju nämligen sekretessbelagda uppgifter.
Att sänka abortgränsen med två veckor skulle innebära att vi fortfarande har en generös abortgräns men också att risken att levande foster aborteras minskar betydligt.
Du menar alltså att det står utförligt om vårdtagarens fleråriga kontakt med psykiatrin eller vilket långvarig missbruk patienten har och du trots att du vet detta anser att abortgränsen ska sänkas och dessa ska föda sina barn,
Du menar alltså att det står utförligt om vårdtagarens fleråriga kontakt med psykiatrin eller vilket långvarig missbruk patienten har och du trots att du vet detta anser att abortgränsen ska sänkas och dessa ska föda sina barn,