Sen abort?

Jo det har du ju helt rätt i. Fast det är ju lite det jag menar. Det kanske är tid att omvärdera lite när ett liv verkligen börjar. Jag har svårt att tycka att det är ok att a orter ett friskt foster i vecka 21 när ett barn faktiskt kan födas och räddas två veckor senare.

Visst, det kan man säkert argumentera för. Men det svår blir just att komma upp med en gräns som har någon slags betydelse och känns övertygande. Din föreslagna gräns här är när det är två veckor tills att fostret kan anses livsdugligt, varför just 2 veckor? Vad baserar vi det på? Varför inte en, eller tre, eller fem veckor? Det blir liksom lite luddigt när man kommer in på en gräns som inte verkar baserat på något av substans. 

Eftersom fostrets ålder är svårare att datera efter vecka 20 tycker jag att felmarginalen borde inräknas i gränsen för livsduglighet, jag har inga fina siffror som du har men finns säkerliken någonstans siffror på hur stor felmarginalen KAN vara. Kan felmarginalen vara så stor som en hel vecka eller två veckor så borde abortgränsen sänkas med så många veckor.

Jag tycker fortfarande personligen att gränsen ska sänkas till vecka 12. Jag har inga vetenskapliga argument för detta så fråga inte varför just vecka 12, det känns bara mer rimligt för mig som både är mamma och gravid. Men argumentet om felmarginalen tycker jag borde vara ett giltigt argument för att sänka gränsen med iaf felmarginalens max antal dagar.

Men vi måste se till siffror när vi pratar om beslut som påverkar halva befolkningen direkt (kvinnor alltså). Vi kan inte använda folks personliga erfarenhet av hur det går till som underlag för vilka beslut vi ska ta. Jag vet inte ens själv hur jag personligen ställer mig inför abort överhuvudtaget, eller en sen abort, och verkligen inte inför att man som barnmorska ska behöva se när ett foster ligger och andas ett tag efter en abort. Jag tror det skulle kännas fruktansvärt att uppleva. Men, hur jag känner inför det senare är till stor del baserat på min mänskliga instinkt att vi vill skydda det som är litet och försvarslöst. Logiskt, alltså baserat på vetenskap, så tyder det på att det lilla fostret inte har ett medvetande och inte kan känna smärta. Att fostret egentligen inte är mer levande än vad än blomma är t.ex., eller något annat levande ting som saknar medvetande och känslor. Jag kan skilja på mina personliga känslor och vad jag logiskt vet, och logiskt så måste jag hålla med om nuvarande lagstiftning baserat på nuvarande vetenskapligt underlag. 

Men som sagt, jag hoppas se mer forskning kring det och är helt mottaglig inför resultaten av framtida forskning och att omvärdera min ståndpunkt om framtida forskning ger oss mer valmöjligheter och information. 

Tillåt mig rätta mig själv. Det är inte 2.5% av alla aborter som utförs efter v.18, det är knappt 1.5%. Så av alla aborter som sker är det 0.48% som sker pga sociala problem efter v.18. 

Det utförs ca 38000 aborter per år i Sverige. Helt plötsligt blir 0,48% en hel del friska foster som aborteras väldigt sent.

Fast det nyckeltalet är ju meningslöst. Vi har förfärligt många aborter i Sverige överhuvudtaget ja, så inget blir bättre av att de senare aborterna är en liten procent av samtliga. Man måste titta på absoluta tal, och då är det en förfärande mängd småbebisar som får avlida under fasansfulla omständigheter. 

Jämför:

"Ja vi har tusen mord i Sverige varje år, men det är i alla fall bara 1, 5 procent av alla dom mordoffren som lidit någon längre tid innan de dog. Så det är lugnt."

Precis det jag just skrev! Vilket KONSTIGT nyckeltal hon räknade ut! 

Visst, det kan man säkert argumentera för. Men det svår blir just att komma upp med en gräns som har någon slags betydelse och känns övertygande. Din föreslagna gräns här är när det är två veckor tills att fostret kan anses livsdugligt, varför just 2 veckor? Vad baserar vi det på? Varför inte en, eller tre, eller fem veckor? Det blir liksom lite luddigt när man kommer in på en gräns som inte verkar baserat på något av substans.