Sen abort?

Dessutom anpassar sig människor efter de lagar som råder. Idag går de och hattar i 18 veckor för att de vet att de HAR 18 veckor på sig att hatta. Om de bara hade 12 veckor, skulle de anpassa sig till det och ha beslutet klart i god tid. INGEN vinner ju något på detta hattande - inte kvinnan heller som, OM hon väljer abort, måste gå igenom en mycket svårare och mer traumatiserande procedur, än om hon hade fattat beslutet i vecka 9.

Ja jag anser ju att allt inte kan stå rätt till mentalt om man väljer att avsluta ett barns liv och inte få livslånga men av det beslutet.

Hon hade ju sin mamma, skrev hon ju, och pojkvännen kanske hade accepterat att uppfostra barnet som sitt om hon bara hade talat med honom. Detta är ju mycket vanligt. I annat fall hade hennes situation inte varit värre än för tiotusentals andra ensamma mammor här i landet. Det här är Sverige, inte Somalia eller Bolivia! 

Idag skaffar till och med många kvinnor barn själva med flit (vilket jag i och för sig anser är fel, då), så om det vore så helt omöjligt för en frisk kvinna i sin bästa ålder att klara av detta, så tycker jag att vi börjar med att förbjuda ensamma kvinnor från att adoptera och skaffa barn med insemination...

Faktum är att till och med Sveriges Regering, brukar skicka ut förslag på lagändringar i etiska och moraliska frågor på remiss till både Svenska Kyrkan och Katolska kyrkan. Särskilt Katolska kyrkans etiska expert (Pater Bishopberger, om han inte har gått i pension nu och blivit ersatt) brukar ha kloka saker att säga. Att sedan Riksdagen inte bryr sig ett skit om att lyssna är en annan sak...

Men NUPP görs ju inte rutinmässigt i alla landsting. Har haft många omkring mig, där det har upptäckts avvikelser först vid UL i vecka 18.

Sedan tror jag också att de som upptäcker att de är gravida först i vecka 20 är antingen väldigt unga eller en bra bit över 40.

Har en 40+ väninna som var helt övertygad om att det var klimakteriet som började när hennes mens uteblev eftersom hon hade adekvat preventivmedel. Vårdcentralen trodde också det och skrev remiss till kk där de tre månader senare konstaterade att hon var gravid i vecka 20. När chocken hade lagt sig blev hon och hennes man överlyckliga.

Ja, men i USA gäller det fullt friska, livsdugliga foster... Inte undra på att abortläkare ibland blir skjutna där...

Finland har fortfarande ett stort antal barnhem.

Det är större risk att den sena aborten i sig orsakar psykisk ohälsa. Samvetskval kan ha den effekten... Går man de veckorna som är kvar, så har barnet i alla fall fått leva - man har inte dess liv på sitt samvete. Och i Sverige har vi det så bra, att vi kan låta barnet bo i ett familjehem och ändå få träffa det regelbundet och se att det har det bra. Och när vi har rett upp våra liv - kanske träffat en bra man och fått andra barn - så kan vi ta barnet till oss, om alla önskar det. 

Fast om det är så motbjudande, så borde de ha börjat lida av det före vecka 20, tycker man... En sådan kvinna behöver för övrigt psykiatrisk hjälp hur eller hur. En frisk kvinna tycker inte att en graviditet är motbjudande. Olämplig i tid kanske, men inte motbjudande.

Och som vi har konstaterat ett antal gånger nu: det krävs inte alls så extrema skäl för att få en sen abort beviljad. 90 procent beviljas, och det kan vara väldigt bagatellartade skäl, eftersom det är mamman själv som avgör vad som är ett allvarligt skäl... Man skulle lika gärna kunna ta bort den grindvakten.

Själv har jag svårt att förstå vad staten har med att göra om en kvinna vill eller när hon vill göra en abort. Det är något bara hon och hennes läkare har med att göra.

Fostret är en del av hennes kropp och hon gör vad hon vill med den. Abort skall vara tillåten från dag 1 tills navelsträngen är avklippt utan några begränsningar från samhällets sida.