Jag hade en tuff och ganska kärlekslös uppväxt med föräldrar som bråkade mycket. Hade mycket dålig självkänsla och var periodvis utfrusen i skolan, men hade lätt för mig och fick hyfsade betyg. Jag har läst en av Sveriges mest eftertraktade utbildningar (som var aptråkig) och har idag ett mycket välavlönat och stimulerande jobb helt i linje med mina drömmar. Jag har studerat och jobbat utomlands, det var i sig som jag drömde om men jag upplevde det inte som så magiskt väl där och då. Bor i ett trevligt villaområde med två fina barn i charmig villa, i princip som jag önskade mig. Om inte annat så är det här en väldigt fin tillvaro som jag är tacksam över, vilket jag reflekterar över ofta.
Nä, det var inte så lätt att ta mig hit. Jag väntade mig inte att livet skulle ge alla de prövningar som jag varit med om. Blev bl a som ung vuxen utsatt för brott och stod ensam och sårbar i det. Stödet från samhället var obefintligt. Jag tappade några värdefulla år där. Jag trodde att inte att jag med mitt bagage var värd att älskas, men jag träffade någon och kunde gå vidare från brottsofferrollen och har bearbetat mitt sociala arv från barndomen.
Min familj är en riktig "fail". Jag har fortfarande en splittrad familj utan värst mycket stöttning och stöd - en förälder är alkoholiserad och illa skadad av sin sjukdom, deprimerad och bajsar ner sig, är beroende av hemsjukvård och är ett ständigt dåligt samvete för mig, den andra föräldern är egoist. Har ett syskon som bara hör av sig när det ska lånas pengar.
För att jag och min man skulle få barn behövdes dessutom IVF. Utöver detta har jag varit igenom en del törnar i arbetslivet.
MEN - det trassliga som jag har varit med om är inget som syns på ytan. Om något så är jag stark och vet hur jag navigerar i kris, hur det känns att gå sönder och ändå resa sig igen. Jag har lätt för att möta andra i deras svårigheter och stötta dem.
Just nu är min dröm att få se mina barn växa upp och att ge dem en fin och trygg uppväxt här hemma. Och jag vill fortsätta att odla mina intressen och fina relationer med folk här i området där vi bor.
Så mitt svar är: nej, livet blev inte som jag tänkt mig, inte under resans gång. Men jag har jobbat hårt och är så lycklig som jag kan bli idag, så ja jag uppnådde mina mål. Jag förväntar mig inget mer. Är snarare rädd för att bli av med den lycka jag byggt.
