inte gå på utvecklingssamtal

Källa på det, tack. Annars är det bara ditt tyckande.

Jag har haft barn i skolan i 14 år nu och brukar försöka ta mig till alla föräldramöten och utvecklingssamtal.
Jag går inte på dem för att jag tycker att de är informativa. Mina barns skola är bra på att nå ut med skriftlig information om vad som är på gång så det är ytterst sällan några nyheter på mötena. Inte heller så är det för att lära känna läraren för de är ofta ute och möter upp föräldrarna och småpratar lite dagligen (ett undantag då jag inte sett röken av min sons ena lärare förrän på första utvecklingssamtalet).
Jag går inte heller dit för att ta itu med ev problem. Finns det något faktiskt problem i skolan med mina barn så förväntar jag mig att skolan kontaktar mig snarast och inte väntar till något utvecklingssamtal så att vi kan ta itu med problemet med en gång. 

Däremot tycker jag att det är ett sätt att avstämma och kalibrera om min uppfattning om hur mina barn har det i skolan stämmer överens med lärarens och om deras prestationer stämmer överens med min uppfattning om deras förmåga. 

Min man har jobbat natt större delen av sitt föräldraskap och han har Aldrig missat ett utvecklingssamtal eller tagit ledigt i flera timmar. Som vuxen klarar man sig även om man förlorar några timmars sömn någon gång då och då. Eller sjukskriver du dig varje gång du sovit dåligt?

Jag får intrycket från dina inlägg att du är väldigt ung.

Nej det görs inte alls!

Det är inget krav på att man ska komma på föräldramöten även om de flesta gör det för att man vill få höra informationen. De flesta skolor kör med veckobrev om det är yngre åldrar så man brukar få veta om det var något viktigt även om man inte var där. Har man äldre barn kan det handla om information inför nästa stadie, ville de flesta brukar vilja komma för att lyssna på. 

Barns utvecklingssamtal är inte heller obligatoriskt men givetvis är det bra om skola - föräldrar har en bra kommunikation. Enda gången jag skulle överväga anmäla, är ju inte för att föräldrar inte kommer på en avtalad tid, utan för att jag i så fall noterat att barnet inte verkar må bra, är oroligt, har föräldrar som glömmer skicka med gympakläder, kommer lortiga och otvättade - såna saker. Det har inget med om man inte kommer på ett samtal, att göra.

Ts, jag kan säga så mycket som såhär att jag har social fobi. Jag kan tala obehindrat, gärna och ofta med andra när det är enbart några få men så fort det blir några fler, som vid föräldramöten, så låser det sig totalt för mig. Jag får alla symtom med hjärtklappning, yrsel, panikkänslor, tunnelseende, röd i ansiktet, torr i munnen etc. Det syns oftast inte utåt men inombords känns det väldigt obehagligt.

Jag går därmed på alla utvecklingssamtal och liknande. Lyckligtvis har jag en man som tar alla jobbiga föräldramöten där man ska presentera sig för 20 andra m.m. Det är inte alla som har den andra föräldern närvarande.

Tänk på det Ts. Det finns både föräldrar men även barn som drabbats av detta hemska ofrivilliga. Du som lärare borde bredda din syn och kunskap kring detta då det kan röra dina elever själva.

Det finns säkert föräldrar som skulle behöva en anmälan, men inte för att de inte kan vara med på föräldramöten. Alla är inte supersociala. Rampfeber, talängslan, social fobi etc är inget självvalt utan fruktansvärt hemskt för den drabbade. Nästan ingen skulle kunna gissa det om mig då jag annars är framåt och social med ett fåtal men det är nog många som upplever obehag att tala inför andra på föräldramöten. Tänk på det! Skolan borde tänka om på många fronter.

Varför tvinga på både elever och föräldrar att vara sociala i sådan stor skala? Det finns andra tillvägagångssätt.

Självklart bryr man jag mig om mitt barn (förskoleåldern) men har inte tid att springa på möten som inte är absolut nödvändiga. Litar på barnets förskola och kommer att lita på barnets skola så länge barnet verkar må bra och trivas där och skolan inte signalerar om nåt annat. De får gärna maila mig info om utflykter, lovdagar etc. Och lite kort hur det går i skolan rent kunskapsmässigt men också socialt. Skulle nog just nu endast dyka upp på möte om skolan signalerat inlärningssvårigheter, dåligt beteende eller problem i de sociala kontakterna med de andra eleverna. Såklart gör det mig till en sämre mamma men skulle det verkligen göra mig till en urusel mamma?

Jag förstår dig! Jag tycker att det är för mycket onödiga möten med för mycket överflödig information. Saker som lika gärna hade kunnat skickas på mail. Visst är det bra att känna till skolan, personalen och lite föräldrar så men det blir alldeles för mycket möten och liknande. Utvecklingssamtal räcker långt och då blir det mer riktig information. Föräldramöten känns som en grej skolan måste ha enligt lag och då blir det bara en massa trams oftast i stil med "ja, förra veckan hade vi naturvecka som tema där barnen målade löv...". Ungefär så.

Berätta då på vilken bas.
Skollagen, kommunens regler..? Länk tack, eller så snackar du skit. /annan lärare

Det finns föräldrar i min dotters klass (hon går 6an) som jag inte sett någonsin. Alltså har de aldrig närvarat vid ett föräldramöte.

Mig veterligen har de inte straffats för detta. De har säkert sina skäl att utebli gissar jag.

Däremot hoppas jag att man förväntas som förälder att delta i utvecklingsamtalen. Och de går väl ändå inte skylla på att tiden inte passar. Den går ju boka om

Säger som många andra: föräldramöten är oftast ganska pliktskyldiga tillställningar. 

Utvecklingssamtal är dock jätteviktigt tycker jag, och jag tycker faktiskt att det är ganska dåligt föräldraskap att inte gå på dem, av flera anledningar. Blir det ett mönster att ett barns vårdnadshavare aldrig dyker upp, tycker jag att det finns anledning till oro.

Ja, jag vet att jag skrev "tycker"! Och det gjorde jag medvetet.

Jag har ingen lärarerfarenhet, men vet ändå en del om när det kan vara lämpligt att göra orosanmälan. Saken är ju den att man aldrig vet exakt när det är rätt att göra - inga tydliga regler finns, utan det handlar ju faktiskt om ett tyckande, där anmälaren måste väga in olika händelser/förhållanden som ger en helhetsbild som oroar.

Skolan har ju dock - till skillnad från privatpersoner - skyldighet att orosanmäla. Det innebär ju att anmälaren inte behöver känna till sakförhållanden, men just att det finns en ORO, aldrig så liten.

Men trots denna skyldighet landar det ju alltid i ett personligt tyckande i det enskilda fallet, om en anmälan görs eller inte.

PS: Om man har svårt att komma på dagtid, då tiderna man kan boka oftast ligger, så är de flesta lärare öppna för att i undantagsfall (tex ett visst yrke) lägga utvecklingssamtalet senare på eftermiddagen/kvällen.