Komma över kollega?

Håller med dig och ja, de här tjejerna behöver ha nån proffesionell att prata med. För både deras och männens skull. Men framför allt för männens familjer.

Tror nog knappt dom behöver det för sin egen skull, dom är ju lyckligt resistenta mot verkligheten men det skulle vara ganska komiskt om dom fick en diagnos. Fast antagligen skulle dom avfärda det och säga att psykologen var inkompetent och dum i huvet och sen glatt gå tillbaka till sin egen värld. Jag tror att både dom och dom otrogna männen är ganska narcissistiska. Fruarna är dom som far illa. Därför är det så beklämmande att se trådar här där bedragna ber om råd för att "stanna kvar" och vill tro på förklaringarna om att männen ångrat sig och aldrig kommer göra om det :(

"Älskarinnorna" fattar ju inte att hemma är det DOM som blir talade om som manipulativa häxor som inte betytt nånting, det är fruarna som får vara hamn åt den gråtande mannen som bölar att han inte förstår hur han kunde äventyra sin vackra drottning för ett billigt ligg som garanterat är "sjuk i huvet".

"Älskarinnorna" tror att det bara är fruarna det snackas skit om och att det bara är "älskarinnorna" som får trösta männen men det är tvärtom hemma :p

Word!

Det jag menar angående männen är att om de nu beslutat sig för att satsa på sin familj med fru och barn så kan inte kärlekskranka älskarinnor gå o spela fjortisar med tanken ?jag hade inget ansvar, jag är ju sååå kär?. För om männen nu insett sitt misstag så behöver de få reparera utan påverkan genom blickar och kroppsspråk. Småtjejerna får helt enkelt sträcka på ryggen o bita ihop, och lära sig av sitt misstag.

Jag hade en förälskelse i en nära kollega ganska länge. Detta i samband med att min tidigare relation höll på att ta slut och sen tog slut. Inte så konstigt egentligen, jag var ensam och han är en super-man!

Kollegan är mycket nära och ingen av oss hade planer på att sluta på företaget.

Han har en partner han också har en bra relation med. Vi valde alltså att INTE agera på detta. Inte heller prata öppet om det.

Jag kände efter X antal månader att »detta var jäkligt jobbigt«. Jag saknade kollegan på helgerna och var lite svartis på hans trevliga partner. Asdum situation helt enkelt. Därtill insåg jag att även om han är en super-man så tror jag inte vi är HELT ultimata för varandra. Så även om jag känt för att försöka ta det vidare så hade det nog inte varit rätt i längden.

Så jag valde att börja (nät)dejta. Och träffade »the man of my life«. Som var helt obunden och som jag passar perfekt ihop med.

Kollegan och jag har fortfarande en jättebra relation men inga känslor finns kvar på DET viset.

Problem solved ? alla glada och nöjda

Jag förstår inte hur man kan tråna efter män som är otrogna?
Varför har man så låga tankar om sig själv, att man nöjer sig med en man som kommer att svika och gå bakom ryggen på en vid minsta konflikt?

Hur kan ni tro att ni är speciella?
Om ni hade varit det så hade männen lämnat sina fruar omgående.
Det finns inga ursäkter för att gå bakom ryggen på sina respektive, om de menar allvar med er. 

För att överhuvudtaget falla för en man som redan är i en relation krävs en osedvanlig naivitet.