Bf juli 2018

Jag har också problem med matlusten. Skulle jag välja själv så skulle det bli betydligt mer mackor och yoghurt (och O?boy!) men jag har turen att ha en sambo som jobbat som kock, och mer än gärna lagar mat, så jag äter av det som serveras. Nu ska sonen och jag vara själva ons-sön, blir intressant att se hur min matmotivation ser ut då.

Min förra förlossning startade väl med att slemproppen släppte på BF, men sen hände inget mer den dagen. Kvällen efter så var magen stenhård, jag kunde inte hitta någon bekväm position alls, och jag var supertrött och kände mig febrig. Gick och la mig tidigt, vaknade till någon gång och trodde att jag hade influensa men somnade lika snabbt igen, och vaknade vid 0630 av att jag var tvungen att gå på toa. Jag hann in i badrummet innan jag fick teckenblödning och sedan satte värkarna igång typ 0700. De var starka och regelbundna från start så vi var bara hemma i fyra timmar innan vi åkte in.

Jag tycker verkligen att det ska bli superspännande att få gå igenom en till förlossning! Även om det gör fruktansvärt ont så är det definitivt det häftigaste jag någonsin gjort :D

Första förlossningen startade med värkar när jag sov. Startade vid 23-tiden har jag för mig och höll mig vaken hela natten. Hon föddes 13.00 dagen därpå så hon hade inte så bråttom.

Andra förlossningen startade med att vattnet gick. Jag hade känt mig lite hängig innan och vilade och helt plötsligt gick vattnet. Herregud vad jag skrattade för det var så skumt. Värkarna startade strax efter det. Nån timme kanske.

Ang. förlossningen så ser jag också fram emot den (lätt att säga det nu, hehe). Och som Horisonten skrev så är krystvärkarna helt galet starka! De som beskriver det som någon slags urkraft är inte direkt fel ute. Med första barnet upplevde jag dem inte som jättestarka (men väldigt tydliga ändå) men då hade jag fått epidural innan. Men med andra barnet så hade jag ingen epidural. Förlossningen gick fort och krystvärkarna var helt galna. Tack och lov så behövdes det inte så många för att hon skulle komma ut heller. Hann bara vara på BB i 45 minuter sen var hon ute.

Har bara luddiga minnen av förlossningarna för man har så ont, men jag tänker tillbaka på dem med någon skum glädje i alla fall. Trots att jag sprack vid första förlossningen och det tog flera veckor för mig att repa mig efter den. Andra förlossningen mådde jag hur bra som helst efter, kroppen återhämtade sig snabbt. Dock liten förvarning till er som ska föda för andra gången: eftervärkarna kan vara en total mardröm. Var inte rädda för att be om alvedon! Jag gjorde det hela tiden (så snart jag fick ta mer dvs) för eftervärkarna gjorde jätteont. Men å andra sidan så får man ju se det som något positivt också: livmodern drar ihop sig snabbt, avslaget sluter snabbt osv.. :) 

Gällande förlossning:

Med min första sä startade de med värkar vid 9:00 på morgonen. Förstod att de var på g då alvedon inte hjälpte. Åkte in så vi var inne vid 14-15 tiden har jag för mig. Öppen 3-4 Cm då. Gick på promenad. Senare fick jag eda men de stannande av värkarna lite så de tog hål på hinnorna så vattnet gick och fick även lite värkstimulerande dropp. Hade krystvärkar i 15-20 min sen var vår dotter ute. Född 10 dagar innan BF.

Med andra barnet så hade jag fått en hinnsvepning som gjorde att jag fick värkar och mycket sv slemproppen gick. Åkte in till förlossningen,kom inte ihåg hur mycket jag var öppen då. Kanske 2-3 Cm men med 1 Cm av tappen kvar. Men värkarna stannade så fick åka hem. Detta var skärtorsdagen. Sedan så fick jag värkar på påskafton,alltså 2 dagar senare. Var ca 3-4 Cm när vi kom in. Fick spinalbedövning och de tog hål på hinnorna så vattnet gick vid 5-6 Cm. Och eftersom jag hade spinalbedövning ville de att jag skulle vara uppe och stå/gå så mycket det gick. Var öppen ca 9 Cm vid halv 8 tiden ca och sen 10 min senare var vår som född. Han kom på bara 3 minuter och 3 krystvärkar. Var inne på sjukhuset bara i ca 4 timmar. Och han är född 14 dagar innan BF.

Så ja jag har väldigt starka och kraftiga krystvärkar. Kan vetkligen inte stoppa eller bromsa de när bm säger att jag inte skall/får krysta. Det går bara inte. Kroppen kör sitt eget race.

Ja krystvärkarna kan vara galet starka. Första tjejen hade jag krustvärkar i ca 10 min med. Men med andra hade jag nog bara som du 3 stycken.

Ja helat sjukt. Pratat mycket med aurora om de så har ju gått igenom mina journaler från de tidigare. Denna gången blir de troligtvis igångsättning så.

Mina förlossningar har varit liknande dina Perpen, bara att min första var mycket längre. Fick första värken nån gång vid 02 på natten, låg hemma hela dagen med värkar. Åkte in på kvällen vid 20 och va "bara" öppen 4 cm. Fick epidural vid 03 o krystvärkarna kom vid typ 05.30 som jag inte kände alls :(. Hon föddes sedan vid 07 o jag var utmattad i flera dagar efter tyvärr... De fick klippa ca 4 cm och jag fick både alvedon o diklofenak, kunde inte sitta ordentligt på några veckor :(.13 dagar efter Bf.

Med andra gick vattnet vid 04 och hade värkar under dagen. Åkte in på kontroll vid 16 och fick en rejäl hinnsvepning samtidigt. Åkte hem vid 18 men fick vända ganska snabbt hemma o åka in igen vid 20 för jag hade så ont så jag kräktes hemma t.o.m. va öppen 8 cm när jag kom in igen. :) Krystvärkar i typ 20 min som var otäcka men samtidigt häftiga på något konstigt vis. Tyckte inte om att tappa kontrollen, tyckte att när jag krystade så tog liksom urkraften över o då va det bara o följa med kroppen. Kl 22.22 föddes min andra tös. Fick 2 graders spricka men va ändå uppe o duschade två timmar efter förlossningen o klarade mej på alvedon. Föddes 2 dagar efter bf.

Spännande o se hur den tredje blir men tänker tillbaka på den andra förlossningen med mest glädje.

V 28+2 här - Märker tydligt av att kroppen säger ifrån mycket tidigare än den gjorde vid tidigare graviditeter. Så fort jag går längre än 100 m får jag ont i magen (ej sammandragning, men mer att själva magen gör ont) men sedan får jag även konstanta sammandragningar efter ett tag. Har även börjat få väldigt mycket sendrag och kramp, vaknar på natten av att vaderna eller höfterna låser sig och måste flyga upp ur sängen, så oskönt! Känns tråkigt att inte kunna röra sig som man vill, har iaf "turen" att ha ett stillasittande jobb så jobba funkar fortfarande bra

Min första förlossning tog 33 timmar, min andra startade med vattenavgång och när värkarna startade tog det bara 3 timmar. Ingen av förlossningarna var väl någon dröm egentligen, men jag klarade mig med några stygn. Första förlossningen var jag så utmattad efter så jag fick problem med anknytningen och mådde dåligt de första månaderna (plus att förlossningen prompt vägrade ge honom ersättning för man ska ju amma amma amma amma - men han var hungrig och han grät och jag grät och vi grät och inte försän en gullig tant på MVC sa åt mig att sådär ska ni inte ha det så började jag komplettera med ersättning och vips så kom amningen igång av sig självt. Andra förlossningen minns jag som panik- och ångestartad. Som en konstant värk och ingen på förlossningen som hjälpte mig eller ens va i rummet förrän det var dags att krysta. Hoppas på ett mellanting denna gång, lagom snabb =) 

Jag är nu i vecka 31+1 och så himla trött på det här! Jag vet inte hur jag ska palla två månader till! Ständigt sötsugen, ständigt dålig i magen, ständigt trött, ständigt ont nånstans, halsbränna, svullen, känner mig stor och otymplig, sover skitdåligt, har knappt nån matlust, törstig hela tiden, sammandragningar och förvärkar, och så detta dåliga samvete för att jag inte orkar/klarar att hålla samma tempo som mitt barn. Jag vill inte mer nu!!

Och dessa kommentarer om hur stor jag är! Som att jag inte vet det!! Det är säkert i all välmening, men jag orkar inte höra skiten. Jag önskar att jag bara kunde isolera mig helt från precis alla tills bebisen är ute.

(Jag har knappt sovit i natt pga svettningar och ett barn som vaknade 540 gånger och ville ha nåt att dricka eller äta. Han hade feber i går och varken åt eller drack ordentligt.)

Uscha jag håller med dig! Har fått frågan många gånger nu hur jag ska orka jobba i sommar. Tänkte jobba till 2 veckor innan förlossningen. Men blir ju helt slut efteråt. Och fogarna vill jag operera bort. Just idag känns det som jag kan klara mig utan ben, höfter och underliv. Är meningen att jag ska jobba 7 veckor när skolan slutat. Älskar jobbet och vill vara där men ajaj vad ont man får efteråt. :(

Du ska inte ha dåligt samvete för att du inte klarar barnets tempo (det gör jag knappt annars heller men nu kan man ju skylla på att man är gravid. :-P ) Jag håller med om att man känner sig tråkigt, men det är bara att hitta på andra saker att göra tillsammans. Jag har börjat läsa mer för barnen nu då jag inte klarar av att sitta på golvet och leka med dem längre.