Bf juli 2018

Meh! Vad märkligt beteende! Låter som du hade otur. Min föräldrautbildning var inte alls sån (dock är det 5 år sen). Visst var det mycket fokus på vaginal förlossning (kanske för det är vanligast?) Men det var absolut inget skambeläggande av ks. Oavsett om det är planerat eller akut så är det ju bra för mödrarna att ha info om hur det går till och vad som gäller så man vet det i förväg när det väl är dags. Sen Ang. Amningen är jag kluven. Man ska naturligtvis inte skambelägga där heller. Men tyvärr är det nog vanligt att många ger upp tidigt (baserat på vad jag bevittnat bland nära vänner) så jag gissar spontant på att det är därför de (vården) får en sån trist inställning. Finns ju de som faktiskt inte kan (fysiskt eller psykiskt) att amma och då ska man ju stötta istället för att trycka ner.

Var det nån fler här som åt medicin mot ex. Ångest? Typ ssri? Har varit i kontakt med läkaren idag om att sluta med min sort (Fluoxetin) för att det inte ska påverka bebisen efter förlossningen och för att man inte ska amma om man äter den. Läkaren ville dock inte att jag ska sluta så nu ska jag byta sort istället. Blev typ mer nervös av det än av tanken på att sluta. :-/

Jag äter Sertraline och enligt läkaren på mvc så ska det ha såpass liten påverkan på bebisen att man inte ens trappar ner innan förlossning ifall man äter max 100 mg.

Jag tror att det är en idé att prova att byta sort, även om det säkert också kan ge en del symptom, att sluta helt när kroppen är full med hormoner skulle iaf jag ställa mig tveksam till.

Tack för svar. Det är sertraline jag ska byta till. Jag skulle dock göra uppehåll med den medicinen de sista 4 veckorna för att minska påverkan på bebisen efter förlossningen. Men det kanske läkaren sa mest för att jag är så orolig för att bebisen ska må dåligt efter förlossningen p.g.a. jag ätit medicinen.

Ja det stämmer att det inte var läkaren på mvc som sa det utan det var läkaren på vc. Jag är så lättpåverkad (med andra ord borde jag inte läsa så mycket på internet) så när jag läst om att bebisarna kan bli blå, irriterade/ledsna och få påverkad andning mm så blev jag ganska orolig. Har förstått det som att det är ovanligt men det betyder ju inte att risken inte finns där. De symtomen fanns tydligen både vid sertralin och Fluoxetin men det var mer ovanligt vid sertralin tror jag. Läkaren sa i alla fall att sertralin "verkade vara" snällare mot bebisen är fluoxetin. Om det inte funkar så bra på mig kommer jag få gå tillbaka till fluoxetin efter förlossningen. Hoppas dock inte jag behöver byta tillbaka eftersom man inte ska amma på fluoxetin så då måste jag ge upp amningen i så fall. :/ 

Nu behöver jag desperat hjälp och pepp! Sambon åkte bort i går och kommer hem på söndag eftermiddag. Ett dygn har gått och jag känner redan att jag håller på att bryta samman :( Han är 45 mil bort och har inte med egen bil så jag kan inte direkt ringa hem honom heller. Jag ångrar starkt att jag sa att det var okej att han åkte, jag trodde att jag skulle må mycket bättre än jag gör och jag tyckte att det var klart att han skulle få åka på nåt kul med sina vänner en sista gång innan bebisen kommer.

Jag ska alltså vara höggravid i sommarvärmen och dessutom klara av att ta hand om en 2,5-åring. Jag vet fan inte hur jag ska klara av det här! Till råga på allt så har det blivit stopp nånstans i diskmaskinen och sonen hostar halva nätterna så inte sover jag ordentligt heller. Jag vill bara sitta på balkongen med fötterna i högläge och skita i allt utom mig själv. Jag orkar inte tänka på lunch och mellis och middag och tandborstning varje jävla dag (speciellt inte så länge vi inte kan använda diskmaskinen) :(

Dessutom ska vår bästa barnvakt jobba hela helgen.