Bf juli 2018
Hej!
Jag är gravid och väntar mitt första barn nu.
Plussade imorse och är överlycklig!
Är det någon mer som precis plussat?
Behöver någon att prata lite med :)
-
-
Svar på tråden Bf juli 2018
-
Det är samma här. Fast jag tycker synd om mej själv för de runt omkring tycker inte att jag är så stor "så därför borde jag inte gå det så jobbigt tydligen". Har en dotter på 2 år som oxå varit sjuk i förra veckan o det är inte roligt. Jag lider mest av sammandragningar och svullna ben o sen att jag känner mej helt otymplig oxå. För mej är besvären bättre vissa dagar o mycket sämre andra dagar. Orkar inte gå med barnvagn o hund längre. Sover väldigt dåligt med, dotter som väcker mej om dricka o filt m.m. sedan drömmer jag massa konstigt oxå. Gäller bara o hålla ut.Iowhannah skrev 2018-05-07 14:16:22 följande:
Jag är nu i vecka 31+1 och så himla trött på det här! Jag vet inte hur jag ska palla två månader till! Ständigt sötsugen, ständigt dålig i magen, ständigt trött, ständigt ont nånstans, halsbränna, svullen, känner mig stor och otymplig, sover skitdåligt, har knappt nån matlust, törstig hela tiden, sammandragningar och förvärkar, och så detta dåliga samvete för att jag inte orkar/klarar att hålla samma tempo som mitt barn. Jag vill inte mer nu!!
Och dessa kommentarer om hur stor jag är! Som att jag inte vet det!! Det är säkert i all välmening, men jag orkar inte höra skiten. Jag önskar att jag bara kunde isolera mig helt från precis alla tills bebisen är ute.
(Jag har knappt sovit i natt pga svettningar och ett barn som vaknade 540 gånger och ville ha nåt att dricka eller äta. Han hade feber i går och varken åt eller drack ordentligt.)
Slutar från jobbet denna vecka så det är skönt. Går in i vecka 32 imorgon. Kämpa på och sov, vila när vi kan!! :) -
Ja, jag ska bara ta mig igenom den här veckan och sen är rutinerna på plats igen. Sonen är ledig från förskolan i en vecka nu eftersom pappan har vårsemester (men ska inte vara hemma ons-sön) så jag får anstränga mig för att orka. Får väl gå och lägga mig med barnet på kvällarna helt enkelt.Twoblirthree skrev 2018-05-07 17:49:12 följande:
Det är samma här. Fast jag tycker synd om mej själv för de runt omkring tycker inte att jag är så stor "så därför borde jag inte gå det så jobbigt tydligen". Har en dotter på 2 år som oxå varit sjuk i förra veckan o det är inte roligt. Jag lider mest av sammandragningar och svullna ben o sen att jag känner mej helt otymplig oxå. För mej är besvären bättre vissa dagar o mycket sämre andra dagar. Orkar inte gå med barnvagn o hund längre. Sover väldigt dåligt med, dotter som väcker mej om dricka o filt m.m. sedan drömmer jag massa konstigt oxå. Gäller bara o hålla ut.
Slutar från jobbet denna vecka så det är skönt. Går in i vecka 32 imorgon. Kämpa på och sov, vila när vi kan!! :)
-
Men grejen är den att jag så gärna VILL typ springa och sparka boll och kunna sitta i sandlådan, men det går inte :/ Till slut vill han ju hellre ha pappa liksom.Perpen skrev 2018-05-07 15:07:58 följande:
Uscha jag håller med dig! Har fått frågan många gånger nu hur jag ska orka jobba i sommar. Tänkte jobba till 2 veckor innan förlossningen. Men blir ju helt slut efteråt. Och fogarna vill jag operera bort. Just idag känns det som jag kan klara mig utan ben, höfter och underliv. Är meningen att jag ska jobba 7 veckor när skolan slutat. Älskar jobbet och vill vara där men ajaj vad ont man får efteråt. :(
Du ska inte ha dåligt samvete för att du inte klarar barnets tempo (det gör jag knappt annars heller men nu kan man ju skylla på att man är gravid. :-P ) Jag håller med om att man känner sig tråkigt, men det är bara att hitta på andra saker att göra tillsammans. Jag har börjat läsa mer för barnen nu då jag inte klarar av att sitta på golvet och leka med dem längre.
-
Jag är i 29+3 och går under av det här. Både psykiskt och fysiskt. Psykiskt för jag orkar inget fysiskt så det är liksom en ond cirkel.
Ska göra klart lite uppgifter på jobbet sen ska jag nog ta erbjudandet som läkaren gav om 100% sjukskrivning (en månad sedan när jag fick 75%sjukskrivning). Jag orkar inte och räcker inte till någonstans ????
-
Jag förstår dig. Fick ett utbrott i helgen när jag fick kämpa för att torka ur en byrå. Magen var ivägen hela tiden och kunde inte sitta på golvet. Så nu har jag gett upp allt nedanför knäna. Överväger starkt att åka till jobbet i tofflor.Fins Mamma skrev 2018-05-07 23:38:38 följande:
Jag är i 29+3 och går under av det här. Både psykiskt och fysiskt. Psykiskt för jag orkar inget fysiskt så det är liksom en ond cirkel.
Ska göra klart lite uppgifter på jobbet sen ska jag nog ta erbjudandet som läkaren gav om 100% sjukskrivning (en månad sedan när jag fick 75%sjukskrivning). Jag orkar inte och räcker inte till någonstans ????
Känns som att magen plötsligt växte över helgen. Idag för första gången har jag känt att jag helst bara hade velat vara hemma och legat i sängen hela dagen. Allt var bara jobbigt. Samtidigt är jag otroligt tacksam för att jag fått må såpass bra så här länge. -
Jag har tyvärr mått skit sedan dag ett så min buffert med ork är slut sedan länge. Man vill ju kunna göra åtminstone sådana sker, som att torka ur en byrå.Utvandraren2 skrev 2018-05-08 00:15:32 följande:
Jag förstår dig. Fick ett utbrott i helgen när jag fick kämpa för att torka ur en byrå. Magen var ivägen hela tiden och kunde inte sitta på golvet. Så nu har jag gett upp allt nedanför knäna. Överväger starkt att åka till jobbet i tofflor.
Känns som att magen plötsligt växte över helgen. Idag för första gången har jag känt att jag helst bara hade velat vara hemma och legat i sängen hela dagen. Allt var bara jobbigt. Samtidigt är jag otroligt tacksam för att jag fått må såpass bra så här länge.
-
Så tråkigt att höra att många av er har det jobbigt och tungt. Men skönt att flera har kunnat slippa jobbet. Och ni andra, vet inte riktigt vad jag ska säga mer än att jag tycker att ni är grymma som jobbar med foglossning, sammandragningar och dåligt fysiskt/psykiskt mående. Det finns ju ett slut på eländet och dit längtar vi ju :)
Själv går jag nu andra veckan hemma med grav.penning. Jag börjar känna mig stor och otymplig och visst har jag lite krämpor men på det stora hela mår jag fortfarande väldigt bra. Jag får dock ibland påminna mig om att jag måste ta det lite lugnare än vanligt, annars blir jag helt slut. Men så har jag ju bara mig själv och barnet i magen att förhålla mig till vilket såklart underlättar.
Just nu är det morgongympa i magen, får se om jag kan sova lite till :) -
Jag känner exakt likadant. Jag önskar att någon skulle koppla in dropp och sätta kateter och bara låta mig sova fram till förlossning.Fins Mamma skrev 2018-05-07 23:38:38 följande:
Jag är i 29+3 och går under av det här. Både psykiskt och fysiskt. Psykiskt för jag orkar inget fysiskt så det är liksom en ond cirkel.
Ska göra klart lite uppgifter på jobbet sen ska jag nog ta erbjudandet som läkaren gav om 100% sjukskrivning (en månad sedan när jag fick 75%sjukskrivning). Jag orkar inte och räcker inte till någonstans ????
Att sova dåligt och ha ont drar ner mitt psyke så enormt och det är så himla lång tid kvar känns det som! Hur ska jag orka må så här i två månader till?! -
Går in i vecka 33 idag. 4 veckor kvar att jobba. Kämpa!!Orken börjar ta slut.. får hoppas dessa veckor går fort..
-
På tal om att känna sig otymplig. Tror magen exploderade i storlek från en dag till en annan. Är inte van den ännu så ibland råkar jag luta mig för hårt mot diskbänken och får ont i magen av det. Knas.