BF September 2018

Fruktansvärd trötthet och illamående som kommer och går men kan ändå inte klaga det minsta. Jag är gravid. Ge mig all smärta i världen bara min bebis kommer ut frisk och välbehållen!

Dom säger att sådant ska gå bort om du tvättar dom i ättika. Hehe

Jag är inte så värst trött längre, mest illamående... Kan allt redan vara på väg att vända?

Nåväl, 5 dagar till inskrivning, 6 dagar till ul =).

Vet du om man gör ul eller vul i vecka 10+3?

Mår mest sängliggande! :( Yr illamående orkeslös. Sammandragningar pga uvi o tar antibiotika sen igår. Sover dåligt. Stressad över det som inte orkar med

Skön inställning. Jag har verkligen mått så dåligt att jag nästan funderat på abort. Min minsta vill köpa en ny mamma just nu Å då har jag kämpat i tre år för att bli gravid. Men när jag varit gravid med mina barn har jag verkligen inte mått så här kasst!!

Provat ättika, kanske får ge det en chans till.

Jag har en vecka kvar till inskrivning. Jag tror de gör VUL fortfarande faktiskt. Men det kanske beror på hur bra maskin man har

Då ligger vi nästan på samma nivå, jag har dock inte uvi :-/

Ligger också bara. Dåligt samvete mot barn, sambo, hem och jobb.

Ja visst är det jobbigt! Hade jag varit rik hade jag anställt någon! :(

Hej, 

Har satt ihop en sida där man kan hyra gravidkläder och söker lite input från blivande mammor! Skulle bli jätteglad om ni ville svara på fem korta frågor  

https://sv.surveymonkey.com/r/FTZTC82

10+1 i dag, två veckor kvar till inskrivning och 16 dagar till ul ljud.

Fortfarande extremt trött, halsbränna som står en upp i halsen, vill inte gärna äta efter 17, då mår jag bara illa, äpplen kan gå bra.

Somnar alldeles för tidigt och vaknar alldeles för tidigt 04

Har en sambo som drar ett stort lass just nu och så otroligt underbar och omtänksam <3<3<3

Hjälper även bonusbarnen( mina barn) med cykelfix och annat, är så otroligt tacksam!

Det fanns inget hjärta som slog på ultraljudet idag. Fostret dog för en v sen enligt beräkningarna. Jag är så förtvivlat ledsen och besviken på att behöva gå igenom det här igen. V 10 (9+0 idag.)

Jag är helt förvirrad nu. Och jag hatar att vi måste tillbaka till ruta ett och sätta igång jakten på ägglossning igen. Fast än är jag inte ens på ruta ett. Fan också.

Jag fick inte tid för abort/framtvingat missfall förrän på tisdag. Om det sätter igång själv ska jag ringa gynakuten på Danderyd. Det här var den tidigaste tiden de kunde få fram på KS Huddinge. Jag ville ha en tid idag, men pga sjukdomstider var detta första möjliga. Jag står på väntelista om de får nåt återbud. Jag undrade om de kunde kolla andra sjukhus (Danderyd har också sån avdelning), men de sa att det inte går nu när remissen är skickad och Huddinge äger ärendet. Jag orkade inte tvinga dem att ringa ändå. Och så hävdade de att Danderyd ändå brukar ha längre kö. Fast det vet de ju inte. Hon var inte särskilt stark, sköterskan vi träffade, hon hade inte raka svar på särskilt mycket. Läkaren var så stressad så henne fick vi bara träffa en kort stund när hon kom för att dubbelkolla att hjärtat inte slog. Sköterskan svarade bara ?allt är individuellt? på alla mina frågor. Vad är vanligare - att man väntar ut missfallet eller att man sätter igång det? Hur lång tid brukar det ta innan det sätter igång själv? Vilket är bäst för kroppen? Gör det ena ondare än det andra? Så jag vet inte vad jag vill. Helst skulle jag vilja att det satte igång NU. Av sig själv. Jag är så rädd för de där tabletterna som sätter igång aborten/missfallet. Det gjorde så ont sist att jag svor att kräva att de söver ner mig om jag skulle hamna i samma sits igen. Det måste väl vara mindre smärtsamt om kroppen sköter det själv? Men jag vill ju inte gå runt med ett dött foster i flera veckor och vänta på att naturen har sin gång.