BF September 2018

Hej allihopa! Jag hakar på här tänker jag Har alltid velat vara en såkallat ung mamma och började därför försöka bli gravid redan i 20 års ålder, därför har jag och min sambo inte använt något preventivmedel sen dess och jag fyller 23 år snart. Vi hade nästan gett upp, man får hela tiden höra hur fertil man bör vara i ung ålder så man tog för givet att det skulle vara så enkelt. Känns som att det är ödet att det hände just nu, jag har under tiden hunnit skaffa körkort, få en stor fin nybyggd trea, förlovat oss och blir färdig med mina studier om bara en månad. Min sambo har en stabil ekonomi men då jag har studerat, har jag inte hunnit jobba ihop någon föräldrapenning men vi kan bara inte förmå oss med att göra abort nu när det efter så lång tid äntligen verkar ha fungerat, är i vecka 9 - bf 25 september. Självklart skapar det stress från min sida, vill inte att vi ska behöva vara stressade rent ekonomiskt på grund av mig. Nåväl, hur som helst är jag jätteglad att vi äntligen ska få bli föräldrar. Det har varit så viktigt för mig att få en egen familj då jag inte har någon ?egen? så mina föräldrar gått bort. Så äntligen..!

Tack för alla era fina ord och omtanke. Vi såg hjärtat slå i v 7, så det levde en v till efter det. Jag såg på skärmen på ul att det inte slog, jag hade fattat det innan sköterskan sa det. Nu är det 1,5 års försök att få ett syskon som passerat. Två graviditeter som skitit sig. Det var ju statisktiskt orimligt, sa alla. Om två är fyller jag 40. Jag får panik på all tid som rinner iväg, jag känner mig gammal och värdelös som barnamakerska. Sist tog det flera månader innan kroppen kommit tillbaka och ÄL satte igång.

Cytotek - jag har skräckupplevelsen i färskt minne. Mitt livs smärta. Man kan visst reagera så olika, så här var det för mig. Värre än att föda barn. De får nog söva och skrapa istället, vare sig de vill eller ej.

Jag kommer ju klara mig igenom det här med, jag måste ju. Men jag önskar så att jag slapp.

Här har tröttheten lättat lite, lika så illamåendet men det finns kvar. Blir lätt illamående om jag inte äter innan hungern slår till, lika så om jag äter mycket el ska jag säga samma många som innan jag blev gravid. Blir ofantligt uppblåst när jag äter. Illamåendet slår även till när jag blir för trött, vilket jag gärna blir när jag jobbat en hel dag, lättare att vila hemma en stund på dagen än på jobbet när jag blir trött.

Imorse upptäckte jag brunflytning i trosan, hoppas att det beror på att vi hade sex igår, vilket nu var ett bra tag sedan gången innan. Har lite lätt ångest över det men det blev ju inget på papperet eller i toan så jag försöker tänka positivt. Åh den 28/2 är det dax för kub ul så då får vi ju veta om den lever och så i alla fall, sen får vi se vad utgången av den undersökningen ger oss för väg fram över.

Typiskt. . Tror jag blivit magsjuk? =( igår innan jag la mig fick jag jätteont i magen... För att jag åt massor av godis, choklad.. Jag är laktosintolerant men äter choklad ibland ändå, så jag gick på toan och tog konsekvenserna. Normalt så brukar illamåendet ge med sig under tiden magen tömmer sig, men de gjorde de inte... Så efter en halvtimme så kom de upp istället. Sist jag spydde var - 13. Efter det hade jag frossa och gick o la mig. Idag mår jag som vanligt? Magsjuka eller magens sett nu för tiden att ge upp?

Hmm.... Nåväl, 10+1 idag. Imorgon inskrivning och på tisdag ul =D

Någon mer som ser ut att vara mer gravid än man är? Jag postade en bild här när jag var i vecka 8 ca och kan säga att magen växer fortf. Med barn nr 2 så var jag såhär "stor" i vecka 17-18 ca. Tror min kropp agerar "okej jag vet vad jag ska göra, du är gravid igen" boom så ser jag jättegravid ut.