BF September 2018
Hej :) Tänkte att vi som har BF i September 2018 kunde samlas här och utbyta våra erfarenheter och prata om våra liv som nu växer i magen! Grattis till er alla som plussat och lycka till.
-
-
Svar på tråden BF September 2018
-
Jag är precis som du väldigt orolig! Ska på kub på torsdag och räknar mer med att se ett dött foster än et levande! Är nog en skyddsmekanism tyvärr... har inte jättemycket symtom heller vilket gör mig ännu mer orolig! Usch denna ständiga oro!!?emhu skrev 2018-02-20 17:27:49 följande:
Var gör man av denna ständiga oro?! Jag såg vårt lilla gryn med perfekt storlek och pickande hjärta i vecka 7+1. Idag är jag i 9+5 men kan inte släppa tanken på att jag kanske går och bär på ett dött foster. Illamåendet finns där, brösten är ömma på kvällarna och har växtvärk som tar kol på min ländrygg och inga blödningar än så länge. Ska göra KUB ul den 6/3 och är så himla orolig för att dom inte ska se något levande foster där...
Hur gör ni andra för att avleda tankarna?
-
Förstår dig verkligen. Kände likadant med första barnet också. Man får tyvärr härda ut och vänta. När jag gjorde tidigt ul i förra graviditeten sa gynekologen att om fostret hade klarat sig så lång som vecka 8 så brukar det gå bra. Så försök tänk på det. Nu med andra barnet hinner jag knappt tänka att jag är gravid, glömmer det ständigt då dottern tar upp all tid och tankeverksamhet. Det är skönt, men är ockaå orolig för att gå på kub. Har mitt 19/3. Tänker också att dom kommer se ett dött foster. Tror tyvärr aldrig man kommer ifrån orostankarna helt. Finns alltid någonting man oroar sig för när det gäller ens barn.emhu skrev 2018-02-20 17:27:49 följande:
Var gör man av denna ständiga oro?! Jag såg vårt lilla gryn med perfekt storlek och pickande hjärta i vecka 7+1. Idag är jag i 9+5 men kan inte släppa tanken på att jag kanske går och bär på ett dött foster. Illamåendet finns där, brösten är ömma på kvällarna och har växtvärk som tar kol på min ländrygg och inga blödningar än så länge. Ska göra KUB ul den 6/3 och är så himla orolig för att dom inte ska se något levande foster där...
Hur gör ni andra för att avleda tankarna?
-
Jag måste fråga er. Jag har inte varit på något ul och kommer inte fara på något förrän v 18-20. Mest för att vi inte har råd (visst skulle vi kunna "ta oss råd" men kommer nog inte bli så).
Är det fler än jag som inte går på tidigt ul?
Känns som jag är ensam om det. -
Första graviditeten såg jag bebisen först på rul. Andra graviditeten hade jag inga planer på tidigare ultraljud heller. Denna graviditeten hade vi hört att dom skulle införa tidiga ultraljud vid v 12, när så inte var fallet blev vi så besvikna att vi bokade privat. Innan vi hunnit gå på det privata ultraljudet fick jag dock en mindre blödning. Då mitt förra missfall började så blev jag nojig. Jag ringde gyn för att höra om man kunde få ett vul pga det, hade verkligen inga förhoppningar men fick en tid dagen efter och då såg allt bra ut så vi avbokade det privata ultraljudet.Challenge88 skrev 2018-02-20 20:00:00 följande:
Jag måste fråga er. Jag har inte varit på något ul och kommer inte fara på något förrän v 18-20. Mest för att vi inte har råd (visst skulle vi kunna "ta oss råd" men kommer nog inte bli så).
Är det fler än jag som inte går på tidigt ul?
Känns som jag är ensam om det.
-
Jag går på första ultraljudet i v.13. På första besöket hos barnmorskan (som skedde i v. 6) sade hon att det var för tidigt för ultraljud och eftersom vi fick en ultraljudstid först i v.13 antog jag att det var standard. Men efter att ha läst inlägg från flera av er andra verkar det ju jättesent. När är det egentligen normalt att göra första ultraljudet?Challenge88 skrev 2018-02-20 20:00:00 följande:
Jag måste fråga er. Jag har inte varit på något ul och kommer inte fara på något förrän v 18-20. Mest för att vi inte har råd (visst skulle vi kunna "ta oss råd" men kommer nog inte bli så).
Är det fler än jag som inte går på tidigt ul?
Känns som jag är ensam om det.
-
Jag har fått ultraljud för KUB om två veckor. Den 6/3. Jag är lite nervös. Jag är ny på mitt jobb och vet inte vad jag ska säga till chefen att jag ska göra. Det är ont om personal. Men de kan väl inte neka om man säger att man ska på läkarbesök.
Jag känner mig så förvirrad och känslig. Jag är lärare men bytte precis yrke till Daglig verksamhet för funkarionsnedsatta personer. Bytet skedde egentligen för att jag pendlat 3 timmar om dagen till och från jobbet. Det är ingen jag kan eller vill som gravid eller förälder. Jag hade egentligen önskar att jag fått en lärartjänst men nu fanns inget. Det är så främmande för mig att jobba med målgruppen och inom vården. Det är så läskigt med allt nytt, nya sätt att jobba på och målgruppen i sig.
Är också så himla orolig över att berätta att jag är gravid. Jag har ju i princip lurat arbetsgivaren för jag visste om graviditeten när jag skev på kontraktet. Är ju i v.11. Tänk om jag inte får ha kvar jobbet eller om dom blir jättesura. En sida av mig tänker att om dom sparkar mig är det bra för då slipper jag konfronteras med mina rädslor för det nya jobbet. Men det är ju bara en flykttanke. Klart det inte är bra.
Men mycket oroar mig nu. Nytt jobb, ny bransch, hemligt gravid. Mår inte bra av det här.
Någon som kan ge lite råd och stöd? -
Okej. Ja jag förstår absolut att man vill kolla om det kommer en blödning el liknande. Då skulle jag också kolla tidigare.Smka skrev 2018-02-20 20:15:39 följande:
Första graviditeten såg jag bebisen först på rul. Andra graviditeten hade jag inga planer på tidigare ultraljud heller. Denna graviditeten hade vi hört att dom skulle införa tidiga ultraljud vid v 12, när så inte var fallet blev vi så besvikna att vi bokade privat. Innan vi hunnit gå på det privata ultraljudet fick jag dock en mindre blödning. Då mitt förra missfall började så blev jag nojig. Jag ringde gyn för att höra om man kunde få ett vul pga det, hade verkligen inga förhoppningar men fick en tid dagen efter och då såg allt bra ut så vi avbokade det privata ultraljudet.
Jag har varit helt inställd på att få vänta med att se bebis till rul. Men ju mer jag läser här och på en fbgrupp ju stressad över ma blir jag. Har fortsatta symtom osv och allt känns "normalt", får helt enkelt lita på kroppen tills jag får se den på rul.
Otroligt att jag får så dåligt tålamod bara över att läsa om andra. Har i vanliga fall väldigt gott tålamod samt är väldigt "oroslös". Men nu blir jag väldigt påverkad av andras olycka:( -
Vad jag har förstått så är rul (v. 18-20 typ) standard. I alla fall i vårat landsting. Och ja det känns väldigt långt bort. Men samtidigt så får jag försöka tänka att allt är som det ska och lita på kroppen på något sätt.trinket skrev 2018-02-20 20:20:18 följande:
Jag går på första ultraljudet i v.13. På första besöket hos barnmorskan (som skedde i v. 6) sade hon att det var för tidigt för ultraljud och eftersom vi fick en ultraljudstid först i v.13 antog jag att det var standard. Men efter att ha läst inlägg från flera av er andra verkar det ju jättesent. När är det egentligen normalt att göra första ultraljudet?
-
Jag tänker såhär att det är alltid jobbigt med nytt jobb. Och särskilt när det är nya sorters arbetsuppgifter osv. Lägg sedan till graviditetshormonerna som gör en mer stresskänslig än vanligt. Så försök tänka att detta är en normal reaktion som du har. Och du behöver inte tänka att du har lurat arbetsgivaren. För det första så är det standard att hålla grav hemlig till 12 veckor har passerat. Så, inget konstigt. För det andra skulle det lika gärna kunna vara så att du inte kände till graviditeten när du skrev kontraktet, vissa upptäcker inte sin graviditet i v 4-5 och arbetsgivaren vet inget om när du fick reda på grav. Du är i v 11 nu så du måste ha varit i tidigt graviditet när du tog jobbet. Det kommer nog gå bra, alltid jobbigt med omställningar men man vänjer sig oftast!Snufflan skrev 2018-02-20 20:28:04 följande:Jag har fått ultraljud för KUB om två veckor. Den 6/3. Jag är lite nervös. Jag är ny på mitt jobb och vet inte vad jag ska säga till chefen att jag ska göra. Det är ont om personal. Men de kan väl inte neka om man säger att man ska på läkarbesök.
Jag känner mig så förvirrad och känslig. Jag är lärare men bytte precis yrke till Daglig verksamhet för funkarionsnedsatta personer. Bytet skedde egentligen för att jag pendlat 3 timmar om dagen till och från jobbet. Det är ingen jag kan eller vill som gravid eller förälder. Jag hade egentligen önskar att jag fått en lärartjänst men nu fanns inget. Det är så främmande för mig att jobba med målgruppen och inom vården. Det är så läskigt med allt nytt, nya sätt att jobba på och målgruppen i sig.
Är också så himla orolig över att berätta att jag är gravid. Jag har ju i princip lurat arbetsgivaren för jag visste om graviditeten när jag skev på kontraktet. Är ju i v.11. Tänk om jag inte får ha kvar jobbet eller om dom blir jättesura. En sida av mig tänker att om dom sparkar mig är det bra för då slipper jag konfronteras med mina rädslor för det nya jobbet. Men det är ju bara en flykttanke. Klart det inte är bra.
Men mycket oroar mig nu. Nytt jobb, ny bransch, hemligt gravid. Mår inte bra av det här.
Någon som kan ge lite råd och stöd?
Min graviditet kommer inte heller lägligt jobbmässigt men vad ska man göra, försök se det positivt samtidigt som man har rätt att klaga och tycka synd om sig själv också. :) -
Jag är också hemskt nojig just nu. Jag hade MA i oktober. Fostret levde till vecka 9 och blödningarna började precis efter v 12, innan kub. Jag har också fått problem med mina värden med sköldkörteln vilket såklart oroar mig mycket. Jag har varit på privat ultraljud i vecka 8 och allt såg då jättebra ut. Men vet ju att det var senare det gick illa förra gången. Det var så jobbigt att gå igenom. Idag är jag 10+1. Nu precis som förra gången känns det som att mina symptom nästan försvunnit. Känns inte som jag blivit större, brösten inte lika ömma. Allt har liksom mattats av eller försvunnit helt. Kan inte låta bli att dra paralleller till förra gången men hoppas det inte är någon fara. Inget blod och ingen smärta än iallafall. Vill bara att det ska gå bra såklart.