BF September 2018

Grattis!!! Vad mysigt!!

Grattis, vad avundsjuk jag är! :) Vill bara ha ut lillan nu. :) Tröstar mig med att det max är en månad kvar som gravid idag.. Men antagligen inte mer än 2 och en halv pga. igångsättning. :)

Grattis till bebisarna. Blir så avundsjuk. Haft en pissdag med massa ont i rygg och mage. Är supertrött men går liksom inte att vila pga hittar ingen bekväm position. Inte så många onda sammandragningar idag dock. Börjar bli less nu. Har dock tid för tillväxtkontroll och kanske igångsättning på tisdag så räknar ner. Blir det inte igångsättning på tisdag kommer jag troligtvis bryta ihop.

Åh vad härligt! Ett stort grattis till er!

Bf - 2.... Mös till det med karln igår kväll. Kom lite blod efteråt på pappret(sköra slemhinnor), varit uppe å kissat 2-3ggr inatt... Inga konstigheter.. Inget blod alls. nu när jag skjutsat barnen till skolan och kommer hem och kissar, så kom det slemmis blandat med blod (rosa)... Tror inte det var "rester" eftersom det var precis likadant som de tidigare ggrna jag fått sådant, men de förra ggrna utan tillstymmelse av blod.

Får hoppas på att det är på gång nu!

Jag har ett bindvävssyndrom, EDS, som gör att det inte produceras tillräckligt med kollagen i mina vävnader. Vilket gör att jag inte har lika hållfasta vävnader och inte samma elasticitet som normalt. Detta påverkar framförallt lederna. Men även musklerna, då de behlver överkompensera när vävnad och leder inte håller ihop kroppen. Musklerna konstant jobba 2-3 ggr mer. Och får som aldrig riktigt vila och återhämtning.

Detta blir ännu värre vid graviditet med allt som händer i leder och vävnader då. Så foglossningar och luxationer har varit ytterst besvärligt.

Det som oroar mig ofantligt just nu ör att jag blev snittad för 15,5 månader sedan pga förlossningskomplikationer.

Ärrvävnad är mest uppbyggt av kollagen. När man sydde ihop mig visste man inte om min diagnos och såret blev inte sytt med EDS i åtanke. Det innebär nu att jag har ett relativt färskt snitt som har sämre elasticitet och hållbarhet än normala snitt och det är inte ihopsatt heller som sig bör.

Risken är alltså större för att livmodern brister vid värkarbete. Har försökt finna svar under lång tid som gör att jag skulle våga prova en vaginal förlossning. Då det är min önskan. Men inget har gjort att jag känner mig trygg med det. Utan bara blivit mer och mer övertygad om att det säkraste för oss är att be om planerat snitt. Har dock bävar och bävar över det beslutet och hoppats på att det ska tas åt mig. Som när jag var på bäckenmätning önskade jag innerst inne att ha trängsel för att få beslutet om snitt fattat åt mig.

Det är bland det tyngsta och svåraste beslut jag tagit. Jag är operationsrädd och haft en stark önskan om att få uppleva en ?normal? födsel.

Tappade dock tilliten på kroppen då jag blev överburen, (BF+16) igångsatt och det slutade i akut snitt. Inget ville funka.

Min BM är tillbaka på jobbet imorgon och denna väntan att få gå vidare med detta känns nu olidligt lång.

Är i v 38. Min egentliga BF skulle vara 21/9 (vet när jag hade ÄL) men bebis var aningens mindre vid RUL så fick bf 27/9. I detta landsting gör man snitt 39+0. Vilket skulle vara nu till helgen om jag hade fått rätt BF datum. Så jag är i sista stund med detta.

Tänker inte att det borde vara svårt att få planerat snitt när jag både genomgått akut snitt ganska nyligen, och har bindvävssyndromet. Men det som kan gå emot mig är att jag försökt hitta svar för att våga genomgå envaginal förlossning.

Grät mig uttorkad igår när beslutet landade i mig. Rädslan att mista bebis går i alla fall före allt annat. Hellre ett liv tillsammans med bebis än uppleva en vaginal förlossning.

Riskerna känns för stora för att chansa.

Sen finns det flera andra saker som kan ge kroppsliga livslånga komplikationer för mig pga bindvävsdeffekten.

Allt jag önskar nu är att få omfamna våran lilla bebis. Allt annat blir så litet när det kan handla om liv och död.

Moder_jord: Men är det så pass allvarligt borde du inte fått stöd och handledning i dina tankar? Känns inte som du borde fått grotta ner dig i det själv utan en läkare som kan göra en plan tillsammans med dig :-/ Hoppas du mår bättre snart i ditt beslut <3

Jag har så gärna velat ha vaginal förlossning att sökandet på svar har mera varit i att finna trygghet i atr våga genomföra det. Men svar som att bukväggen håller emot ärret känns inte stärkande nog. Då det uppenbarligen inte gjort det för så många som mist sina barn i rupturer. Och om värkarbete sker hemma som inte ärret klarar av och jag har 2 h till närmaste sjukhus, vad kan hinna hända under den tiden? I värsta fall mister bägge livet. Men kan ju också gå hur bra som helst. Hade man kunnat se hur ärret ser ut och veta att det håller hade allt sett annorlunda ut. Men det är inte sytt som min vävnad bör sys. Så risken att det är ännu mer försvagat är stor.

I och med att mitt första barn inte alls sjönk under igångsättningen känns inte oddsen på min sida heller, då det inte var ens i närheten att kunnat gå vägen vaginalt, när akut snittet gjordes.

Ska i alla fall få åka till gyn imorgon och prata igenom detta.

Det är mycket mitt eget fel att det fått så långt med att gå vidare med detta, då jag egentligen inte vill ha snitt och inte velat driva fram det. Utan verkligen försökt finna trygghet i en vaginal förlossning. Men ju närmare vi kommer BF desto större har rädslan blivit för allt som kan gå fel. Och kvar står nu bara den starka önskan om ett levande barn och allt annat blir så litet då. Då är en ryggmärgsbedövning och ett snitt en liten rädsla att möta. Som annars var och är en ganska stor rädsla. Men med nytt perspektiv på allt så förändras hela situationen. Jag kan leva med sorgen att inte fått föda naturligt. Men sorgen att mista ett barn känns otänkbar.

Så nu hoppas jag att bli tagen på allvar och att läkaren har kunskap om EDS.

moder_jord! Det låter jättejobbigt!! Jag hoppas du får stöd och hjälp i ditt beslut. <3

Vecka 37 idag eller imorgon, minns ej, och blev nyss klar hos BM. Kommer inte träffa henne förrän 2:a oktober vilket är lite tråkigt (hon är jättebra) och nu är jag så van vid att gå varannan vecka också. Förhoppningsvis så har jag fött barn den 2:a eller så är jag mitt uppe i det, haha. :)

Lilltjejen var ännu mer fixerad än förut och ligger tydligen ordentligt långt ner i bäckenet nu. Hon är ju redo så det är dags att komma nu, tycker vi! :D

SF 35 hade jag också.