BF September 2018

Nä de här med barnvakt, vi har min mamma bara... Henne måste vi lyckas väcka om det är mitt i natten och få hit... Och nästa vecka har hon ingen bil så då tar det tid för henne att komma hit!

Hur ser det ut för er ang barnvakt?

Jag är också orolig för stort barn, min sambo är inte liten direkt haha!

Första barnet föddes i 41+6, 3975g

Andra barnet föddes 37+6, 3795g

Dom säger att 3an är lurig! Hur stora var dina barn?

Vilken vecka är du i nu?

Barnvakt har vi våran granne. Men hon är ensamstående med två egna barn och är de sjuka så skiter det sig. Annars är det kanske barnens farfar men vi har inte fått klartecken där

Min andra barn var inte stora men den här gången är sf måttet större än med dom.

Barn 1 föddes v.38+1, 3155g

Barn 2 föddes 36+4, 2790g.

Nu är jag i v.38+5

Tack för omtanken! <3

Jag var på förlossningssamtal igår. Läkaren var jätte bra och lyhörd. Hon kunde inte heller garantera att det går bra. Det kan gå hur bra som helst, men också inte. Mina rädslor var inte tagna från tomma intet.

Jag fick tid för kejsarfödsel 2 dagar innan bf. (var fullbokat veckan innan.)

Skulle kroppen starta tidigare har vi gjort en plan för det. Så det känns säkert.

Med rätt att avbryta och få snitt, och kommer att avbrytas så fort det inte skulle gå smidigt. Absolut ingen igångsättning, inget oxytocin dropp. Tryckmätare inne i livmodern och elektrod i bebisens huvud. Om något är avvikande så avbryta det direkt.

Om bebis mår dåligt, om trycket förändras (och livmodern börjat brista), om bebis inte sjunker, om öppning stannat upp. Då avbryts vaginal förlossning och blir akut snitt. Men inte riskera att komma till ett urakut läge.

Om vi nu kommer till det skedet öht. Annars föds våran bebis med kejsarfödsel istället om 12 dagar. Så nu har jag ett slutdatum. Känner mig trygg. En sådan lättnad att inte gå med hjärtat full med rädsla sista dagarna.

Hej alla. Tar mig friheten att hoppa in här. Har följt er!

Rädslan börjar komma ikapp här med pga olika faktorer.. detta är mitt andra barn. Dottern vägde 4420 när hon kom ut, jag sprack hela vägen mellan hålen men det tick att sy utan att jag fick komplikationer senare så det är skönt. Jag är rädd för att få ett stort barn igen vilket jag nu vet att jag kommer få! Var på ul igår 37+0 och hon uppskattas till 3925g redan nu.

Fick prata med en Dr på spec.mördav. hon tyckte inte att jag ska behöva gå över tiden. Ja det är ju alltid något men jag får panik över att veta att bebisen ska ligga där och gotta till sig i kanske över två veckor till.

Ska på nytt besök och ev försök med hinnsvepning i vecka 38+6 Dr tyckte att jag kunde bli igångsatt i vecka 39+ men om jag får en hinnsvepning i 38+6 så antar jag att man vill ge det ett par dagar innan man vet om det funkar?? Då hinner jag ju gå nästan hela vecka 39 också

Jag gjorde TUL i v 35+0 och ett nu då i 37+0 och lillan har gått upp 500g på två veckor.. ska jag vänta i tre veckor till så kommer hon ju väga närmare 4,7+ nånting.

Någon som vet hur länge man väntar på om en hinnsvepning har funkat eller ej?

Jag ska försöka pusha på att jag vill bli igångsatt efter nästa besök i 38+6.

Sen det där med barnvakt.. pappa ska komma till oss och passa dottern men han bor två timmar bort. Ska jag bli igångsatt så är det inga problem men kommer jag igång spontant så kan det bli lite stressigt. Blev igångsatt med dottern och då gick det jättefort!

Det där med smärtan med.. börjar också bli lite orolig att jag ska få panik. Hade ingen bedövning alls med dottern, det hanns inte med trots att jag blev igångsatt. Dottern är 21 månader så minnena av smärtan är ganska färska och har inte bleknat direkt. Men jag känner ändå att jag får ta det lite som det kommer. Vet att jag vill ha bedövning denna gången om det går.

Ursäkta rörigt och längt inlägg!

Åh så skönt att du verkar ha fått en väldigt förstående läkare och skönt med en så bra plan för bägge situationer. Och tänk - du kommer få träffa din bebis om MAX 12 dagar!

Ja. Så glad att vi fick träffa den läkaren. Ibland har man tur. Synd att det är sån skillnad på kvalitén på bemötandet. Har varit med om det ena och det andra bemötandet i kvinnovården. Men det som kännts negativt har uteslutande varit män som inte bemött en på ett värdigt sätt.

Det känns iaf jätte skönt med ett slutdatum 12 dagar bort. Helt ofattbart vad jag längtar.

Blev ju överburen med första. Föddes med akut snitt 16 dagar efter BF. Det var långa dagar att vänta. Nu är det 2 dagar innan BF enligt RUL. 4 dagar efter BF när jag räknat utifrån ÄL.

Pusheen: Vad jobbigt att spricka så pass mycket det är en oro man har. Men sån tur att du inte fick massa efterkomplikationer. Borde du inte kunna kräva igångsättning mycket tidigare typ v.38+0 när barnet ändå räknas som klar.

Ja, jag tycker ju det med. Hon är ju redan stor med. Men Dr sa iallafall att hon tyckte det var okej i vecka 39. Jag ska verkligen ligga på. Som jag befarade så har de inställningen att ?det gick ju bra sist?. Min bm sa också att ?din dotter har banat väg, du skulle inte ha några problem att föda en bebis på fem kg?

Aldrig i livet säger jag! Även om jag skulle kunna så NEJ! Nu vet vi ju att jag väntar en heffaklump till.. känner mig lite stressad över det. Har nog ändå känt mig trygg att föda en stor bebis men INTE större än dottern.

Dr sa förresten att statistiken visar att det är allra bäst både för barnet och för mamman att bli igångsatt i v 39. Alla mina värden är fina så det finns ingen anledning att sätta igång tidigare än så sa hon. Kan väl köpa det men inte senare än v 39!

Inget tillväxtul har varit på tal men det kan ju bero på att den oron kommit nu först när jag närmar mig bf, trodde ju inte i min värld att jag skulle gå gravid så här länge. Nämnde det lite lätt vid förra besöket och hon klämde och kände och sa att hon tyckte att jag hade mycket utrymme runt bebis, så hon trodde inte att det var en jätte bara för att magen var stor.

Och pratet om navelsträngen var vid förra besöket och när hon sa det kändes det ok men nu senare har oron kommit, så jag tänkte ta upp det på måndag när jag ska dit igen.

Sen har jag oxå en oro kring förlossningsskador, att de inte ska upptäckas eller fixas på ett bra sätt. Detta har jag dock skrivit i förlossningsbrevet (har inte skrivit något brev tidigare då det startat innan jag hunnit med det).

Här är en till som vill dela med sig av min oror kring förlossningen. Två veckor till bf idag. Känner att oron börjar krypa närmre och närmre. Var kolugn inför förlossningen med dottern. Tänkte ta allt som det kom och bara glida med. Klarade av värkarbetet bra hemma. Hade rätt oregelbundna värkar och låg mest i soffan och sängen. När jag till slut fick klartecken att åka in till förlossningen och liksom klev upp ur sängen kom värkarna jättetätt och det tryckte så mycket nedåt att jag var tvungen att stå på alla fyra. Kom in till förlossningen och fick veta att jag var helt öppen MEN! Min barnmorska på mvc hade missat att bebisen låg i säte. Hon var osäker varenda gång jag var där men kallade på kollegor som sa att dom kände ett huvud. Blev akutsnittad och sövd. Träffade dottern först när hon var nästan tre timmar gammal. Hade ont, hade svårt att ta till mig henne och hela förlossningen. Känner nu att jag får lite panik inför förlossningen, den här bebisen ligger rätt (har varit på UL) men kan liksom börja grina när jag kommer på att jag liksom måste genomgå en förlossning för att få ut bebisen. Alla traumatiska minnen återvänder och jag är orolig för att någonting kommer gå fel denna gången också....