BF September 2018
Hej :) Tänkte att vi som har BF i September 2018 kunde samlas här och utbyta våra erfarenheter och prata om våra liv som nu växer i magen! Grattis till er alla som plussat och lycka till.
-
-
Svar på tråden BF September 2018
-
Jaaa, men lite trögare och svårare att hitta ett bra ställe (på sig själv iallafall). Beror väl på hur fladdriga lår man har, hihihi, men det är lite mer mothugg där. :DSabinac skrev 2018-09-11 16:33:02 följande:
Ja jag har gett sån spruta i mitt arbete också men var ganska länge sen. Jag fick för mig att den var lite större men jag kanske jämförde med en insulinspruta i storlek. :)
Tänkte om det var ?enklare? att ta spruta i låret vid en graviditet.
-
Ja precis. :) tur det finns förebyggande iallafall för ökad risk med blodproppJLES skrev 2018-09-11 16:34:58 följande:
Jaaa, men lite trögare och svårare att hitta ett bra ställe (på sig själv iallafall). Beror väl på hur fladdriga lår man har, hihihi, men det är lite mer mothugg där. :D
-
Ja precis. :) tur det finns förebyggande iallafall för ökad risk med blodproppJLES skrev 2018-09-11 16:34:58 följande:
Jaaa, men lite trögare och svårare att hitta ett bra ställe (på sig själv iallafall). Beror väl på hur fladdriga lår man har, hihihi, men det är lite mer mothugg där. :D
-
Ja absolut :) Äter Trombyl ist nu :) Men ska ta fragmin igen efter FLSabinac skrev 2018-09-11 16:47:09 följande:
Ja precis. :) tur det finns förebyggande iallafall för ökad risk med blodpropp
-
Bf +1 nu.... Eftersom klockan är över 00 =)
Igår och idag har slemmisen lossnat väldigt mycket, markant skillnad från tidigare!
Var hos bm och bebisen ligger långt ner iaf.
Så han är redo att komma ut nu =D
Nu är de bara å vänta....
-
Ju närmare förlossningen jag kommer desto räddare blir jag för smärtan.. Är inte duktig med smärta :-/ Första föddes vaginalt, abdra kejsarsnitt och måste ju säga att smärtmässigt för min del var ju keksarsnitt ?smidigare? även om jag förstår att vaginalt är bättre för bebis.. Någon mer som oroar sig mer nu på slutet?
-
Ja jag gör! Jag får mer eller mindre panik av tanken att det kan sättas igång när som helst nu! Har klarat smärtan fint två ggr innan, men nu är jag 6år äldre än senaste gången och det verkar som om jag blivit räddare med åren. Rädd för att jag inte klarar smärtorna? Tänk om jag får världens panik och allt blir jättetokigt när det väl sätter igång?Orkide skrev 2018-09-13 06:07:16 följande:
Ju närmare förlossningen jag kommer desto räddare blir jag för smärtan.. Är inte duktig med smärta :-/ Första föddes vaginalt, abdra kejsarsnitt och måste ju säga att smärtmässigt för min del var ju keksarsnitt ?smidigare? även om jag förstår att vaginalt är bättre för bebis.. Någon mer som oroar sig mer nu på slutet?
Jag vill ju jättegärna att det sätter igång nu, men är lättad varje morgon jag vaknar och det inte hänt något... En jättekonstig känsla av allt har jag fått.
Vad exakt är du orolig för? -
Ja här är en till som blir mer och mer orolig för allt kring förlossningen. Smärtan, hur jag ska uppleva klara hantera den, kommer vi hinna in till förlossningen, börjar bli rädd att det ska vara en stor bebis, andra barnet, föddes ju sjutton dagar tidigt, jag har ju aldrig varit gravid så här länge och prinsen var femtiotvå lång och vägde fyratusensextiotvå. Å magen är stor säger alla :-/ å sist hos bm så hade bebis inte fixerat sig än utan var ordentligt rörlig så då fick jag direktivet att om vattnet går ska du inte vara uppe och ränna runt, utan lägg dig ner och ring förlossningen, för att risk finns för att navelsträngen kan glida i kläm. Åh med detta i huvet fick jag sen höra att ett par från samma by miste sin bebis under förlossningen orsak vet jag ej, pluss att en ytlig vännina till mig för typ en månad sedan fick ett barn med diverse problem och troligt ett ovanligt syndrom på det, där har jag inte hört något om utgången och heller psykiskt inte orkat fråga igen. Så oron är total och det gör mig mer orolig för hur jag påverkar bebis i magen.Orkide skrev 2018-09-13 06:07:16 följande:
Ju närmare förlossningen jag kommer desto räddare blir jag för smärtan.. Är inte duktig med smärta :-/ Första föddes vaginalt, abdra kejsarsnitt och måste ju säga att smärtmässigt för min del var ju keksarsnitt ?smidigare? även om jag förstår att vaginalt är bättre för bebis.. Någon mer som oroar sig mer nu på slutet?
-
Jag är orolig för att inte kunna hantera smärtan och att jag ska spricka. Sen kommer det här med att vi inte har några självklara barnvakter till ungarna som gör det stressigt. Jag känner bäde lättnad och oro när det inte sätter igång. Är rädd för att föda ett stort barn. Jag har aldrig behövt gå fullt ut. Men du är ju verkligen nära nu <3Nostalgity skrev 2018-09-13 07:45:49 följande:
Ja jag gör! Jag får mer eller mindre panik av tanken att det kan sättas igång när som helst nu! Har klarat smärtan fint två ggr innan, men nu är jag 6år äldre än senaste gången och det verkar som om jag blivit räddare med åren. Rädd för att jag inte klarar smärtorna? Tänk om jag får världens panik och allt blir jättetokigt när det väl sätter igång?
Jag vill ju jättegärna att det sätter igång nu, men är lättad varje morgon jag vaknar och det inte hänt något... En jättekonstig känsla av allt har jag fått.
Vad exakt är du orolig för?
-
Har du fått göra tillväxtultraljud? Har du pratat med din bm om din oro kring navelsträngen? Förstår att den känslan skapar panik. Tänk att vi fortfarande idag har så stor oro kring förlossningar. Borde inte behöva vara såhär :-/Hellan skrev 2018-09-13 07:48:48 följande:
Ja här är en till som blir mer och mer orolig för allt kring förlossningen. Smärtan, hur jag ska uppleva klara hantera den, kommer vi hinna in till förlossningen, börjar bli rädd att det ska vara en stor bebis, andra barnet, föddes ju sjutton dagar tidigt, jag har ju aldrig varit gravid så här länge och prinsen var femtiotvå lång och vägde fyratusensextiotvå. Å magen är stor säger alla :-/ å sist hos bm så hade bebis inte fixerat sig än utan var ordentligt rörlig så då fick jag direktivet att om vattnet går ska du inte vara uppe och ränna runt, utan lägg dig ner och ring förlossningen, för att risk finns för att navelsträngen kan glida i kläm. Åh med detta i huvet fick jag sen höra att ett par från samma by miste sin bebis under förlossningen orsak vet jag ej, pluss att en ytlig vännina till mig för typ en månad sedan fick ett barn med diverse problem och troligt ett ovanligt syndrom på det, där har jag inte hört något om utgången och heller psykiskt inte orkat fråga igen. Så oron är total och det gör mig mer orolig för hur jag påverkar bebis i magen.