Ni som lever/levt med "psykopat" eller "narcissist", när märkte ni?

Jag träffade en man. Han visade sig vara ett monster! Jag blev tyvärr gravid fort. Trodde fortfarande då, att han var rätt. Några månader in i graviditeten så kom slagen o hoten. Jag fattade ingenting?!

Han låtsas grät. O det skrämde mig. Kände mig nåt hemskt utsatt gravid och stor.

På BB gick han bärsärkagång. Han skrek. Hotade mig med knytnäve. Han var så aggressiv så en sköterska var med mig hela tiden. Dom gjorde en orosanmälan. Den ledde ingen vart, då han " spelade " att barnens ( tvillingar) födelse var så dramatiskt.? Han skyllde på att han fick psykos. Idag vet jag att det inte var det. Problemet var att jag och barnen råkade få uppmärksamhet. Som han inte tålde. Då han har ett oerhört stort behov av uppmärksamhet! Men det var ett smart drag av han, att spela på att han fick psykos och mådde dåligt av födseln.

Jag kom hem. Innan dess ville jag han skulle flytta. Han vägrade! Var då tvungen att åka hem. Då angrep han mig igen. Denna gången flydde jag hemmet. Han skrämde mig! Kom dock tillbaka då barnen var hemma. Tids nog gjorde jag egen ansökan om skilsmässa. Hade jag inte haft ett helvete innan med han, så visade han mig nu vad helvetet är för nåt!

Han sabotera mitt hus. Skapade vattenläcka. Slog sönder saker. Stal saker. Han höll undan barnen ifrån mig i 6 veckor. Skrev till mig att " han var härskare! Och att nu för jag befälet "! Han gjorde illa dessa två små barn, genom att hämnas på mig o förvägras mig att träffa dom. Han gick in på mitt arbete. Smutskasta mig. Pratade skit om mig. Så kollegor vände sig emot mig. Jag har fått byta jobb flera gånger nu.. Han har gjort allt för att förstöra för mig. Jag ångrar mig nåt sjukt att jag inte såg varningstecken i början. Först nu fattar jag allting. Han kommer aldrig sluta tyvärr. Än idag håller han på...

Ja det är knepigt det där med ärftlighet / Arv och Miljö.

Därom tvista de lärde... Eftersom narcissister o psykopater i princip aldrig söker hjälp själva, så är den forskning som finns att tillgå, inte så omfattande, som jag uppfattat det. Psykologer vet mkt om narcissism och psykopati i allmänna termer men det tycks fortfarande relativt osäkert hur allting uppkommer. Den "biologiska" forskningen som finns, verkar utgå från de psykopater som sitter i fängelse och således har fått diagnosen utan att aktivt själva uppsökt en psykolog så att säga. De har tydligen kunnat se att dessa psykopaters hjärnor skiljer sig markant från en "normal" hjärna på olika sätt. De känslomässiga centra är.på nåt sätt avstängda/reagerar inte likadant som normala hjärnor etc.

Sen är det väl fortfarande en pågående diskussion om "varför" hjärnan är så, om den påverkats och formats av upplevelser under uppväxten, eller om det är helt medfött endast. Jag har ej fått helt klarhet i detta. Min tolkning har varit av det jag läst, att det verkar vara en blandning av hjärnans defekter, och sedan ovanpå det att man haft en känslomässigt dålig uppväxt (t.ex. extremt bortskämd/aldrig fått någon uppfostran, alternativt gravt försummad och aldrig fått ngn uppmärksamhet)....

Det som forskarna verkar helt överens om i alla fall, är att vuxna psykopater och narcissister i princip är obotliga. Deras personlighetsstörning är så djupt förankrad i dem, så att det inte går att göra nåt, utan man bör endast hålla sig borta från dessa individer...

En läskig tanke och en bra twist i en thrillerfilm, att en narcissist gärna vill måla upp andra som den onda. (Likt allas inlägg här wups) Det blir läskigare, för en med narcissistisk personlighetsstörning fattar inte att det är de som är den störda, i deras värld, är de alltid offret.

Skummade igenom lite inlägg och det här var nog det mest otäcka.

"Han låtsades gråta jag skrattade åt honom bara, hur kan man ens fejka att vara ledsen"

Tänk vad obehagligt om det vore tvärtom, mannen gråter på riktigt över något han ser på tv, flickvännen hånar honom och förminskar att han gråter.

Det är skoj med psykologi när den skrämmer till lite.

Förstår det. Med mitt x, så " låtsas han gråta". Det var så genomskinligt. Som en teater. Jag minns att jag tittade på han, och undrade varför det inte kom tårar? Han satt o spelade gråt. Och jag visste inte vad jag skulle göra? Det var så falskt allting.. Kändes som en dålig teaterscen. Jag kunde inget göra. Ville inte göra nåt, då jag fattade att det inte var äkta känslor. Efteråt så förstod jag att det ingick i hans spel med mig. Att jag skulle känna empati. Att jag skulle ångra allt. Att jag skulle känna mig dålig. Det skrämde mig faktiskt rätt mycket att en person kan " låtsas " vara ledsen, för att spela på mina känslor

Jo, fattar vad du menar, men om man i hela sitt liv varit en normal empatisk och kärleksfull individ, haft ömsesidigt givande relationer etc, och sedan träffar på ett sånt monster som en N/P är, så är det rätt tydligt rent objektivt, vem som är narcissisten/psykopaten i det hela...

och vem som är "offret" = det är den som är nedbruten, och söker stöd, helt enkelt. Och en narcissist/psykopat, startar oftast inte trådar heller för att söka känslomässigt stöd från andra. Narcissister/psykopater klarar liksom sig själva och har inget inre koncept för vad känslomässigt stöd skulle vara bra för.

Sen är det tyvärr väldigt vanligt för offer för N/P, att bli så manipulerade så att de verkligen tror att de är störda/psykiskt sjuka etc.

En annan talande sak är att en "normal" person försöker ofta i det längsta att förneka för sig själv, att partnern verkligen är en narcissist/psykopat. Och försöker istället kämpa hårdare, ändra på sig själv, ifrågasätta sig själv, etc. Drar ofta på det för lång tid, ibland i åratal, innan man söker utomståendes hjälp, för att man håller på att "drunkna" i en relation med en narcissist/psykopat. Medans narcissisten/psykopaten oftast håller fast benhårt i att det inte är nåt fel på dem....

Jag märkte inte mycket i början och jag visste inte vad narcissist är då.Det tog flera år innan jag börja förstå .För nåt jävla fel bar det.Började googla och hittade diagnosen fort.Sorgligt bara att jag acceptera dålig behandling i flera år.Det kunde vara lugnade ibland.

Det där med att de vill snärja sin partner genom att snabbt flytta ihop, kanske t o m gifta sig för att efter det släppa fram sitt "riktiga jag", ja det kan jag fatta.
I deras värld har de ju då kommit i mål, partnern är fast och de har någon som knappast kommer lämna dem (maximal uppmärksamhet), de kan manipulera fritt, vara otrogna, ljuga, leva sitt mörkerliv precis som de vill.

Men varför i hela friden vill de skaffa barn? Då försvinner ju fokuset från dem själva?? Känns inte som narcicssism och familjeliv borde vara någon högvinst för narcissisten själv.

Tack för era berättelser, och skönt att höra att ni brytit er loss!!!

Varför de vill skaffa barn är ju i första hand för att binda partnern till sig ännu hårdare. Även om N/P inte har ett normalt känslomässigt liv själv, så förstår de ju hur vanliga människor tänker. Och många/de flesta vanliga människor, väljer ju oftast att kämpa hårdare för en relation om man har barn ihop. Att det blir svårare känslomässigt att bryta upp, för man önskar att barnen ska slippa bli skilsmässobarn. Det är perfekt för narcissisten/psykopaten.

Narcissister kan också ha en idé om att de kan bli beundrade/dyrkade av sina barn. I verkligheten tror jag det blir mkt avundsjuka hos narcissisten, då barnet ju kräver mkt uppmärksamhet och tid ifrån partnern. Barn som växer upp med narcissister/psykopater, får ofta stora känslomässiga skador som behöver bearbetas i vuxen ålder.

Fy fan. Finns ju inga gränser hur störda de är...

Nej precis, finns verkligen inga gränser för hur störda de är... mitt ex till exempel, han stod och tittade på mig en gång när jag grät ögonen ur mig pga hans otroheter, han var helt likgiltig.

När en väldigt nära person till mig avled, så försvann mitt ex och gjorde sig helt onåbar i flera dar och lämnade mig helt själv med sorgen. En riktig narcissist eller psykopat har absolut ingen son helst medkänsla med andra människor.... Det är skrämmande.