Moral kring otrohet
Jag har haft en intressant diskussion med en närstående angående "låg" och "hög" moral. Enl min närstående så kan man inte värdera saker, handlingar, beteenden och gradera dem med låg eller hög moral utan man lever enligt sin egen moral som ingen annan kan döma.
Jag håller inte riktigt med och tog då exemplet om jag har sex med en person som jag vet lever i en relation, har inte jag väldigt dålig/låg moral då, som faktiskt bidrar till att en annan person är otrogen?
Den närstående jag diskuterade detta med tyckte att alla är ansvariga för sina egna handlingar, och att man inte har dålig eller låg moral om man har sex med en "upptagen" person, utan den upptagne får själv stå för det. Så långt kan jag hålla med att man är ansvarig för sina egna handlingar, men jag är av uppfattningen att om man själv bidrar till att en person är otrogen så HAR man låg/dålig moral. Där gick vi i klinch så att säga och kom inte längre. Vad tycker expertisen på Familjeliv? Finns det någon av oss som har rätt/fel, eller är jag ute och cyklar?
Till historien hör att den närstående vid några tillfällen för något år sen hade en historia med en upptagen man, och ser sig själv inte som någon syndare i den historien, utan att den upptagne mannen helt och hållet får ta ansvar för sin relation och att hon inte hade någon skuld, eller gjorde något fel.
