Min fru missbrukar sötsaker

Alla lösningar du har fått tillbakavisar du med en förklaring varför det inte går. Som jag ser det har du tre val.

Acceptera att problemet är hennes och hon vill inte ändra sig. Du får ändra din inställning till ser hela ice låta henne vara som hon är.

Låt bli att köpa hem och låt henne lämna dig eller baka själv. Du är då iaf inte medhjälpare till hennes missbruk.

Lämna henne.

Det här var bland det bästa skrivna i tråden.

Du skriver om och om igen att hennes ADHD ställer till det (jag antar att hon skyller lite på den också), då är det ju självklart att hon måste medicinera den! Så länge hon inte gör det så kommer hon alltid kunna ha ADHD:n att luta sig tillbaka på när det kommer till sötsaker och skräp.

Och, som någon annan skrev, rensa ut allt onyttigt hemma. Om hon köper/bakar själv så är det hennes problem. Du kan se till att det inte finns socker och vitt mjöl att baka med, du kan se till att DU inte köper hem godis/snacks utan att äta upp det. Lämnar hon dig för en sån skitsak så hoppas jag att ni båda inser att hon har rejäla problem.

jag har också adhd och sockermissbruk men nog fan kan jag stå emot om jag verkligen vill! sen händer det att jag har dåliga dagar och då kan jag äta upp allt med socker som finns hemma och sen gå och köpa ännu mer men då börjar jag om nästa dag! din fru vill bara ha något att skylla på! skäll ut henne om hon fjantar sig!

Jag reagerar på attityden som nästan alla i tråden har, inklusive TS. att han skulle kunna bestämma över henne, över hennes huvud som om hon vore ett litet barn.

Jag tror inte att det går att komma tillrätta med hennes sockerberoende genom att TS hittar på olika regler åt henne. Hon måste ju vilja det själv. Har hon varit med och bestämt då ni provat olika dieter? Har ni tillsammans pratat om strategier för att hon ska kunna sluta?

Och ja, såklart du måste anpassa dig efter detta TS. Skulle hon vara alkoholist skulle det såklart påverka hur du kan dricka alkohol. Eller om hon vore spelmissbrukare och var tvungen att följa med dig på ett kasino och titta på när du spelar (lite drastiskt men ändå).

Hon skäms och vill inte söka hjälp skriver du. Och så är det detta med adhd:n. Hon verkar inte motiverad att ta tag i problemen, men det tror jag är enda sättet för henne att komma vidare. Du kan inte bestämma att hon ska söka hjälp, men peppa kan du ju göra. 

Om det är så viktigt för dig att få äta godset så är ju du lika beroende som hon! 

Ni är ju lite dumma båda två om jag ska vara ärlig. 
Om du verkligen på allvar vill hjälpa henne så köper du inget. Om hon själv köper något är det hennes eget problem. Du kan äta godis när det inte syns så att du får din uppenbarligen efterlängtade sockerkick, tex på väg hem från jobbet, men du äter inte framför henne, hemma!. Det är inte ett bra sätt att stötta någon som försöker sluta. (samma som om du rökte och hon ville sluta men du stod och rökte mitt framför näsan på henne!) 

Helt ärligt så förstår jag inte hur man kan sjunka så lågt att man äter upp andras saker. Hur man kan sno/stjäla från andra!

Jag har samma problem som du, men här är det maken och barnen som går och äter upp allt som finns hemma. 
Det är bestämt och tydligt uttalat att vi äter inte godis/fikabröd i veckorna och till helgen får man ta av sina egna pengar och köpa det man vill ha i godisväg.

Av någon anledning så innebär denna regel att det som de köper är deras och det jag köper är allas.
Jag kan inte baka en kaka och ha hemma för att bjuda på när någon kommer och fikar för på 2 dagar är kakburken tömd och bara det tomma fatet står kvar. De orkar inte ens diska efter sig!
Kommer inte ens ihåg hur många vredesutbrott jag haft kring detta, men vad spelar mammas ilska för roll?

Jag har inga problem att låta bli saker, men det har de andra i familjen. Ingen av oss är undernärd så mindre intag skulle inte skada.
Makens lösning är att jag inte får köpa hem något. Av någon anledning så är det mitt fel att de stjäl mina saker...
De gånger jag inte har något godis/fikabröd hemma tar han bilen och åker själv till affären och bunkrar godis och fikabröd...

 

Jag måste säga att både du och din fru verkar skylla allt på hennes adhd, väldigt smidigt för då behöver man inte ändra något. Ska hon sluta missbruka sött behöver hon äga det fullt ut, och du behöver stötta.

Eftersom du har en partner med denna problematiken kommer du aldrig kunna ha såna saker hemma och öppet för även om hon får bukt med problemet så kommer det alltid ligga i bakgrunden och fresta henne. Men det är väl bättre det än att hon fortsätter som nu?

Haha vad jag känner igen mig! Har inga stora barn ännu men mannen glufsar gärna i sig allt här hemma.

Mina vredesutbrott måste dock vara mer skrämmande än dina för han skärpte sig under lång tid när jag flippade tillslut. Dock har hans beteende börjat komma tillbaka men lite mer sneaky än innan.

Köper vi ett paket glass så har han ätit halva paketet innan dagen är slut. Lämnar jag min halva i några dagar så börjar frågorna komma om jag inte ska ha min glass eftersom jag "aldrig" äter den, sen undrar han om inte han kan få lite av min glass. Några dagar till och han är "snäll" och tar fram av min glass till oss båda i efterrätt. Ytterligare några dagar så har han ätit upp resten och har någon ursäkt till varför, kanske "behövde" han äta den pga halsont.

(Tycker egentligen det är väldigt barnsligt med din/min hälft, men vanligt vuxet beteende fungerar tydligen inte när det gäller sötsaker/snacks.)

Däremot är han väldigt noga med vad som är hans. Så allt som hans är hans och allt som är vårt borde vara hans (enligt honom).

Som tur är så är han nötallergiker så allt som innehåller nötter får jag ha ifred.

Som sockerberoende måste jag återigen påpeka att det är ett beroende! Om jag vet att det finns godis i huset kan jag liksom inte koncentrera mig. Vetskapen ligger och gnager i bakhuvudet. Jag kan inte sitt och läsa en bok, för jag bara tänker på den där godisbiten. Jag kan inte fokusera på vad jag än håller på med. Jag blir orolig och vandrar fram och tillbaka, tills den är uppäten. Helt plötsligt står jag och gräver i köksskåpet och måste tvinga mig därifrån. Det är skitjobbigt!

Skulle ni lägga fram cigaretter till någon som inte vill röka? Skulle ni ställa en flaska vin på bordet om någon i familjen var alkoholist?

Så för guds skull, ni som har sockerberoende hemma, låt bli att köpa hem eller ställ in sötsakerna i ett låsbart skåp. Ska det vara så svårt?

Är jag den enda som reagerar på att ts inte verkar leva i en sund relation? Han får ta ett orimligt stort ansvar, hon hotar med att lämna honom om han inte köper hem saker (?) och "allt" skylls på hennes ADHD. Du skriver att du älskar henne över allt annat ts, men är det verkligen värt det? Hon verkar ha betydligt större problem än bara godiset...