• Steffqw

    Han älskar mig inte längre.....

    Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Vill skriva av mig här och få alla tips och råd som bara finns att få. Jag och mitt ja ex....har varit tillsammans i 1 år och 8 månader. Känt varandra i 2 år. Sedan dag ett vi träffades har vi alltid pratat med varandra.

    Nu i fredags ville han ses för en promenad. På promenaden sa han att han inte känner glöden mellan oss, han känner att det är mer vänskap mellan oss. Han sa att han känt så här i en månad. Jag kollade in i hans ögon och sa är du inte kär i mig längre han sa ja.... Jag blev förkrossad....:( :( :(

    Detta kom från ingenstans helt utan förvarning. Jag har inte märkt av några tecken och signaler från hans sida. Vi har sagt tidigare att vi ska försöka träffas oftare, mer än en gång i veckan. Men det har blivit lite att ingen har tagit intiativ till det. Men ändå vi har träffast 1-2 gånger i veckan, vi bor inte ihop.

    Han sa att ingen har tagit intiativ och att han inte ser någon framtid med mig. Han sa att han gått och tänkt på detta i en månad. Men han har inte sagt något till mig?!!!

    Han hade kunnat sagt något till mig tidigare så vi kunde jobba på detta. Jag försökte säga det till honom men han sa a bara nej...Jag förstår inte hur han inte vill jobba på detta, vi har verkligen något fint.....Hur kan känslorna bara försvinna? Sen också utan att säga något till mig när han tydligen gått och funderat på detta länge!!!!!!!!!!!!!??????????

    Jag mår förjävligt just nu. Jag vill bara hålla om honom och prata med honom. Ringa honom, höra hans röst. Men ändå vet jag vad han kommer att säga till mig....Vad ska jag ta mig till???!! Orkar inte andas....:( :(

  • Svar på tråden Han älskar mig inte längre.....
  • Steffqw
    sextiotalist skrev 2018-05-15 10:18:42 följande:
    Jag tror det är mer att den killen var ts trygghet och hennes värld. Så det är nog inte det att kärleksrelationen är borta, utan hennes trygghet och det som var viktigt i hennes värld.
    Jag önskar ts en trygg stabil grund och en kärlek till henne själv, så hon vet att hon är värd så mycket bara genom att hon är hon, att hennes grundkärlek är hennes kärlek till henne själv. Förhoppningsvis når hon dit (kanske efter det hon passerat denna kris och märker att hon lever och mår bra)
    Ja han var min trygghet och fanns alltid där för mig, därför det känns så jävla svårt nu att han inte kommer finnas där för mig, därför jag känner att jag vill ha kvar honom som en trygg punkt i mitt liv, som en trygg vän....vil inte förlora honom :( vet inte vad jag ska ta mig till

    Kan inte sova, äta ordentligt, svårt att andas, har inte lust med något....hur länge ska detta pågå? Förstår inte varför jag ska behöva må så här. vad har jag gjort för att förtjäna detta lidande.
  • sextiotalist
    Steffqw skrev 2018-05-15 10:42:53 följande:
    Det är honom jag är kär i, han jag älskar och vill vara med, Vi tog intiativ till att ses, dock satt vi inte ner mellan fyra ögon och prata om det, något jag trodde vi skulle göra nu när vi träffades senast. Men nej.....

    Vi hade ofta sex, men ett tag var jag inte sugen, det är något vanligt! Det handlar om sexet här, det handlar om att vi inte öpnnade upp oss för varandra tidigare tror jag. 

    Men jag vill öppna mig upp för han, jag vill ringa honom och säga att vi ska ses för att prata och reda ut allt, för just nu känns allt så sjukt. Jag vill ha en förklaring från honom, veta vad som rör uppe i hans huvud, för jag tror inte på att kärleken bara kan försvinna så där och att man inte ens kan kämpa för den, vi har inte ens försökt...

    Jagvar hemma igår från jobbet, men ska försöka ta mig dit idag om jag oarkar...
    Jo, kärleken kan försvinna, det sker inte över en natt, och det gjorde det nog inte för honom heller. Och jag är rätt säker på att han har kämpat för att hitta känslorna igen. För det är inget som ni hade kunnat kämpa för, utan det har (ganska säker på det) ett arbete han har haft. Det finns inget att reda ut, ni har inte bråkat, det har inte varit någon otrohet. Som flera av oss skrivit, de flesta som bryter upp (speciellt när han gjorde det på det sättet) har haft en egen process innan, funderat ältat och arbetat för att hitta känslorna igen. Ofta är det inget som den andra personen kan göra även om personen vetat om det. När man kommer fram till beslutet, då vet man själv var man står (och jag skulle tro att det inte var lätt för honom eftersom han med all sannolikhet visste hur det skulle påverka dig)
    I morgon går du till jobbet, du måste omge dig av andra så du får lite annat att tänka på.
  • Steffqw
    sextiotalist skrev 2018-05-15 10:53:30 följande:
    Jo, kärleken kan försvinna, det sker inte över en natt, och det gjorde det nog inte för honom heller. Och jag är rätt säker på att han har kämpat för att hitta känslorna igen. För det är inget som ni hade kunnat kämpa för, utan det har (ganska säker på det) ett arbete han har haft. Det finns inget att reda ut, ni har inte bråkat, det har inte varit någon otrohet. Som flera av oss skrivit, de flesta som bryter upp (speciellt när han gjorde det på det sättet) har haft en egen process innan, funderat ältat och arbetat för att hitta känslorna igen. Ofta är det inget som den andra personen kan göra även om personen vetat om det. När man kommer fram till beslutet, då vet man själv var man står (och jag skulle tro att det inte var lätt för honom eftersom han med all sannolikhet visste hur det skulle påverka dig)
    I morgon går du till jobbet, du måste omge dig av andra så du får lite annat att tänka på.
    Ändå så kom det som en käftsmäll mot mig när han sa så, jag tycker han har varit orättvis mot mig med att sända ut fel signaler under en månad om han nu gått och tänkt på det. Han varit kärleksfull mot mig och gjort allt för mig, allt har varit som vanligt,

    Det känns som han har lurat mig och att han nu inte ens vill ge oss en chans tycker jag är så hemskt, att han inte ens vill testa och se om glöden kan komma tillbaka. Det känns om jag inte betyder någonting för honom...
  • sextiotalist
    Steffqw skrev 2018-05-15 11:02:14 följande:
    Ändå så kom det som en käftsmäll mot mig när han sa så, jag tycker han har varit orättvis mot mig med att sända ut fel signaler under en månad om han nu gått och tänkt på det. Han varit kärleksfull mot mig och gjort allt för mig, allt har varit som vanligt,

    Det känns som han har lurat mig och att han nu inte ens vill ge oss en chans tycker jag är så hemskt, att han inte ens vill testa och se om glöden kan komma tillbaka. Det känns om jag inte betyder någonting för honom...
    Där har du kämpandet, han har verkligen försökt. Det kan kännas oärligt, men är faktiskt ett vanligt sätt att göra för att hitta sina känslor igen. Han försökt att få glöden tillbaka genom det enda sätt att få glöden tillbaka, genom att ge av sig själv.
  • Anonym (Jisses)
    Steffqw skrev 2018-05-15 10:45:22 följande:

    Ja han var min trygghet och fanns alltid där för mig, därför det känns så jävla svårt nu att han inte kommer finnas där för mig, därför jag känner att jag vill ha kvar honom som en trygg punkt i mitt liv, som en trygg vän....vil inte förlora honom :( vet inte vad jag ska ta mig till

    Kan inte sova, äta ordentligt, svårt att andas, har inte lust med något....hur länge ska detta pågå? Förstår inte varför jag ska behöva må så här. vad har jag gjort för att förtjäna detta lidande.


    Vadå förtjäna? Du förtjänar inte lidande men du förtjänar inte heller honom utan man har sin partner så länge partnern vill själv.

    Precis det du skriver här är väldigt kvävande och det kan vara det i sig som kvävt hans känslor. Jag har varit med både om att tappa känslorna för killar som känt att jag varit hela deras värld och att känna att den här killen kan inte leva utan mig, hans mående hänger till 100% på mig, och att som yngre ha känt så själv och då blivit dumpad.

    Man orkar inte det och det är inte attraktivt. Tänk själv, du är inte attraherad av honom för att han är ynklig och inte kan andas utan dig utan för att han inspirerar dig till livet och är trygg i sig själv.

    Han behöver se samma sak för att bli attraherad själv. Man lockas inte av någon som inte klarar sig utan en.

    Man vill ha något att kämpa för, någon att imponera på. Men om partnern är alldeles beroende av en så att man skulle kunna göra vad som helst, tom dumpa dom utan att bli av med dom känner man sig kvävd. Du måste hitta trygghet och kärlek i dig själv innan han kan hitta tillbaka till sina känslor. OM han gör det för man kan tappa känslor.
  • sextiotalist
    Anonym (Jisses) skrev 2018-05-15 11:13:27 följande:
    Vadå förtjäna? Du förtjänar inte lidande men du förtjänar inte heller honom utan man har sin partner så länge partnern vill själv.

    Precis det du skriver här är väldigt kvävande och det kan vara det i sig som kvävt hans känslor. Jag har varit med både om att tappa känslorna för killar som känt att jag varit hela deras värld och att känna att den här killen kan inte leva utan mig, hans mående hänger till 100% på mig, och att som yngre ha känt så själv och då blivit dumpad.

    Man orkar inte det och det är inte attraktivt. Tänk själv, du är inte attraherad av honom för att han är ynklig och inte kan andas utan dig utan för att han inspirerar dig till livet och är trygg i sig själv.

    Han behöver se samma sak för att bli attraherad själv. Man lockas inte av någon som inte klarar sig utan en.

    Man vill ha något att kämpa för, någon att imponera på. Men om partnern är alldeles beroende av en så att man skulle kunna göra vad som helst, tom dumpa dom utan att bli av med dom känner man sig kvävd. Du måste hitta trygghet och kärlek i dig själv innan han kan hitta tillbaka till sina känslor. OM han gör det för man kan tappa känslor.
    Det stämmer det du skriver, kärlek kan kväva kärlek. Inte kärleken som så, utan villkoren kring kärleken (att killen var den enda för ts är ett hårt villkor).
    Ts behöver absolut börja älska sig själv, hitta sin egen trygghet, för att i nästa relation (det kommer bli minst en kärleksrelation till, troligen fler) ha en trygghet i sig själv.
    TS det är du värd, du är värd att älska dig själv
  • molly50
    Steffqw skrev 2018-05-15 08:19:00 följande:
    Han skrev sms igår och undrade om han fick ringa. Jag skrev tillbaka ikväll fungerar inte vi får ta det någon annan dag...ok? Han svaradet tillbaka: Självklart. När du vill!

    Jag vill så gärna prata med honom...
    Det var starkt av dig att be honom ringa en annan dag. Du behöver tid att smälta allt och samla dina tankar.
    Om han skulle ringa dig nu så är risken stor att såret bara rivs upp igen och blir ännu större.
    Att ännu en gång säga att hans känslor har svalnat för dig vore nog som att strö salt i såren.
    Så låt det gå tt tag och låt allt lugna ner sig litegrann.

    Kram på dig! 
    Carpe Diem
  • molly50
    Anonym (AD) skrev 2018-05-14 23:01:27 följande:

    Ursäkta att jag låter elak (det är verkligen inte meningen) men jag hade misstänkt att han kanske har fått upp ögonen för någon annan som han känner detta ?glöd? för. Säkert har han även jämfört ditt och hennes ?glöd? och känt sig mer attraherad av henne....bara en tanke. Jag hade luskat ut allt ordentligt innan jag drog en slutsats. Var ändå tacksam över att han är ?modig och ärlig? och sade som det är, att känslorna svalnat. Återigen, vill inte vara elak.


    Det där är kanske inte vad TS behöver höra just nu.
    Även om du inte har för avsikt att vara elak så var det onödigt att skriva.
    TS har det jobbigt nog som det är just nu.
    Carpe Diem
  • molly50
    Steffqw skrev 2018-05-15 08:21:11 följande:
    Jag saknar ju honom så mycket....det gör så ont...
    Jag vet. Jag har själv varit där.
    Men försök se till att ha någon omkring dig som kan stötta dig när du behöver. Någon du kan prata med.
    Och fortsätt gå till kuratorn.
    Det finns alltid et ljus i tunneln,och tids nog kommer du att se det.
    Låt det bara ta den tid det tar.

    Styrkekramar i massor! 
    Carpe Diem
  • Anonym (Han säger ju det nu...)
    Steffqw skrev 2018-05-13 19:27:23 följande:

    Förstår bara inte att han inte sagt något till mig? Det kom som en jävla käftsmäll.... Han vill inte ens ge det en chans.....

    Jag har pratat med mina närmaste hela helgen, är just nu ensam i min lägenhet men vet inte vad jag ska ta mig till...vill bara prata med honom....


    Kanske är jag lite krass i det här men han berättar det ju för dig nu! En månad att känna efter å tänka över situationen så han vet vad han tänker är rätt rimligt tycker jag. Å sedan pratade han med dig rätt omgående. Jag tänker att om han känt som han gör i flera månader men inte sagt något då kan jag förstå din reaktion å frustration. En månad är rätt rimligt tycker jag...
Svar på tråden Han älskar mig inte längre.....