Han älskar mig inte längre.....

Ja eller så var ?felet? i er relation att ni båda ville att den andra skulle vara mer drivande och ta tag i det hela. Dvs ni var båda passiva och tig varandra för givet. Och då hände inte så mycket vilket ledde till att han slutligen valde att lämna. En klassiker. Den som blir lämnad vaknar upp när det redan är flr sent, när den andra redan funderat klart och tröttnat.

Vem vet, ingen ide att fundera över hans val. Men du kan fundera över dina.

Kanske skulle du funka bättre med någon som är mer spontan, mer framåt, mer drivande?

Kanske ska du inte alls fokusera på killar alls, utan försöka ägna dig åt intressen, vänner och annat du tycker är kul.

Kärleken kommer när den kommer!

Tycker f ö att det låter skitspännande att du ska iväg till ett hundrescue! Du är ung och världen ligger öppen, möjligheterna är oändliga! Du kommer träffa nya människor, se nya saker, uppleva nya grejer! Ta vara på det, var öppen och nyfiken och du kommer dra till dig likasinnade. Många skulle aldrig våga åka, eller inte ens ha möjligheten. Men du kan!

Hoppas sommaren kommer lysa på dig och ge dig ny energi och en vilja att gå vidare och se möjligheter och att livet inte stannar bara flr att en relation tar slut.

Tro på dig själv och att du kommer möta många människor i livet som kommer faschinerar och intressera dig på olika vis!

Ja jag har också vridit och vänt på allt sådär, precis som du. Till slut orkar man inte mer. Eller rättare sagt, det blir tröttsamt, ointressant och tjatigt och inga svar får man heller. Man bara undrar och gissar liksom.

Förut var jag en sån som ville veta varför varför varför, nu inser jag att anledningen inte spelar så stor roll, svaren gör mig inte gladare heller, vill inte ens ha dem, det är ju likt förbannat slut.

Acceptans som sagt...

Tror inte man kan övertala någon tillbaks ens om man hade haft chansen, vill inte personen försöka lösa problem i relationen utan bara lämnar, ja då så är det så. Känslor kan dö utan att man riktigt vet varför, då vill man inte stanna och kämpa. Tvärt om, man vill bara lämna och gå vidare.

Vad kan man göra annat än acceptera att man ville olika, och att det inte blev som man tänkt sig. Det tror jag man mår bäst av. Inse att livet innehåller sorg och smärta också, och att det är en naturlig del av livet.

Sakna kan man göra, men också tänka att hade relationen varit perfekt hade den inte tagit slut.

Ja resan tror jag kommer vara skitbra för dig, du kommer få annat att tänka på, roliga spännande och nya saker! Du kommer växa av att resa ensam och göra något du är genuint intresserad av, och är engagerad i. En viktig insats!

Det finns så himla många spännande och intressanta människor och djur där ute som kan berika ens liv!

Du kanske ska kontakta honom och fråga, eftersom du absolut vill veta.

För det verkar inte troligt att han kommer kontakta dig och förklara.

Riv bort plåstret och ta den ev jobbiga smällen som kan komma, Skit samma om du är redo eller inte, värre än vad det är nu kan det ju knappast bli.

Så slipper du gå och grubbla och undra.

Eller så accepterar du att inte veta.

Men GÖR något så du kan gå vidare.

Skriv av dig i ett mail precis hur du känner. För din egen skull. Finns en tråd "det jag vill kunna skicka men inte vågar" om du behöver ventilera. Han behöver inte vara inblandade att du ska få utlopp för det som stormar inombords. Ni behöver ingen kontakt jag råder dig att fortsätta att inte ha kontakt eller söka kontakt för det kommer kännas skönt i stunden, kortvarig rush men sen gör det ännu mer ont när du måste sluta skriva så lika bra att inte söka kontakt igen. Gör inte såret värre.

Sen tror jag du behöver lära dig bli vän med att vara själv med dig själv. Öva på det även om det är jobbigt.

Forgetting Sarah Marshall är en av många bra filmer då du kan få sörja och känna igen dig i sitsen. Se filmer lyssna på låtar där du kan gråta ut.

Det handlar om dig nu.